Finnkampen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Finnkampen
Flag of Finland.svg Flag of Sweden.svg
I landskampen möts Finland och Sverige
Plats  Finland
 Sverige
Tidpunkt Augusti/september
År 1925– (herrar)
1953– (damer)
1970– (herr- och damjuniorer)
Sport(er) Friidrott
Geografisk omfattning  Finland
 Sverige

Finnkampen, som den kallas i Sverige eller Sverigekampen som den kallas av svenskspråkiga i Finland, är en årligen återkommande friidrottslandskamp mellan Sverige och Finland, som brukar anordnas ett veckoslut kring slutet av augusti eller början av september. På finska heter den Suomi-Ruotsi-maaottelu, i Finland även Ruotsi-ottelu eller i Sverige även Suomi-ottelu som den kallas av finskspråkiga.

Om tävlingen[redigera | redigera wikitext]

Finnkampen består egentligen av fyra landskamper, en herrlandskamp, en damlandskamp, en pojklandskamp och en flicklandskamp. Dessa fyra landskamper avgörs samtidigt, men inte alltid på samma anläggning. Finnkampen är sedan slutet av 1980-talet världens enda kvarlevande A-landskamp i friidrott. I alla grenar utom stafetterna är det tre deltagare per land. Vartannat år går tävlingen i Sverige och vartannat år i Finland. Avsteg har gjorts när stora mästerskap arrangerats i Sverige eller Finland, vilket krävt alla resurser i det landet. Traditionellt har tävlingarna hållits i de båda huvudstäderna Helsingfors i Finland och Stockholm i Sverige, med undantag av åren 1947, 1959 och 1971, då tävlingarna arrangerades i Göteborg. Även mellan 1999 och 2011 var Göteborg arrangörsort alla gånger som evenemanget avgjordes i Sverige, men 2013 kommer arrangemanget återigen att gå i Stockholm.[1]

Den första Finnkampen ägde rum 1925 för herrar, och den har gått av stapeln årligen sedan 1953 för herrar. 1953 hade även damlandskampen premiär.

Under 1930-talet låg tävlingarna nere några år (1932-38), efter idrottslig missämja mellan Finland och Sverige. Sverige hade genom Sigfrid Edström fått den finländske löparen Paavo Nurmi diskvalificerad för brott mot IAAF:s amatörregler inför OS i Los Angeles 1932, där Nurmi var favorit i maratonloppet. Detta ledde till en konflikt mellan honom och ledaren för den finska OS-truppen Urho Kekkonen som efter OS genomdrev att idrottsutbytet med Sverige skulle avbrytas [2]

Tävlingarna återupptogs i Stockholm 1939, inför att de olympiska sommarspelen 1940 skulle hållas i Helsingfors. På grund av andra världskrigets utbrott blev sommarspelen inställda, men Helsingfors Olympiastadion kom ändå till användning vid landskampen i friidrott mellan Sverige och Finland 1940. Detta år extraordinärt även med Tyskland som deltagande nation, vilket innebar en förändring till två tävlande per gren för varje nation, istället för tre.[3][4] Inga fler tävlingar hölls därefter under kriget tills de återupptogs igen 1945.

Finnkampen avgörs under en helg. Länge handlade det om lördagsöndag, men 1996 ändrades detta till fredag–lördag, vilket sedan gällde de kommande åren. Därefter har man vissa år tävlat lördag–söndag, andra fredag–lördag.[5]

Styrkeförhållanden[redigera | redigera wikitext]

Herrar[redigera | redigera wikitext]

I början var det jämnt på herrsidan, men från den svenska segern 1954 dröjde det till 1965 innan Sverige vann igen. Det sena 1960-talet dominerades av Sverige, men efter Sveriges vinst 1969 vann Finland varje år fram till 1985 då Sverige återigen segrade. I slutet av 1980-talet var förhållandena återigen ganska jämna, men i början av 1990-talet påbörjades en svensk dominans innan förhållandena återigen blev jämnare i slutet av 1990-talet. Finland dominerade sedan mitten och slutet av 2000-talets första decennium, innan svenskarna lyckades vinna 2009.

Damer[redigera | redigera wikitext]

På damsidan dominerade Sverige totalt från premiären 1953 och fram till 1970-talet, och först 1972 lyckades Finland vinna. Därefter tog Finland över och vann bland annat alla år fram till Sverige 1980 lyckades bryta trenden, för att sedan dominera det tidiga 1980-talet. Sedan följde svenska vinster, en tillfällig finländsk vinst 1984 innan Sverige återigen vann 1985 och 1986.

Därefter följde total finländsk dominans, då Finland vann alla damkamper 1987 fram till 2000. 2001, lyckades Sverige till slut vinna och vann därefter alla återstående damkamperna under 2000-talets första decennium som avslutades med att Sverige 2009 för första gången lyckades vinna samtliga fyra landskamper samma år vilket Finland redan lyckats med tio gånger (1974, 1977, 1978, 1979, 1984, 1987, 1988, 1990, 1995 och 1997). Sammanlagt vann Sverige elva kamper i rad, innan Finland bröt sviten 2012.

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Totalt vunna kamper Män:  Finland 45–28  Sverige Kvinnor:  Finland 24–34  Sverige
År Plats Vinnare (män) Poängresultat Vinnare (kvinnor) Resultat
1925 Helsingfors  Finland 99-85 - -
1927 Stockholm  Sverige 98-86 - -
1929 Helsingfors  Sverige 93-90 - -
1931 Stockholm  Finland 104-76 - -
1939 Stockholm  Finland 112-102 - -
1940 Helsingfors  Sverige 111-103 - -
1945 Stockholm  Sverige 105-79 - -
1946 Helsingfors  Sverige 114,5-68,5 - -
1947 Göteborg  Sverige 106-78 - -
1948 Helsingfors  Sverige 138-76 - -
1950 Stockholm  Sverige 123-88 - -
1951 Helsingfors  Finland 216-194 - -
1953 Stockholm*  Sverige 217-193  Sverige 58-48
1954 Helsingfors*  Finland 207-202  Sverige 64-42
1955 Stockholm*  Finland 213-196  Sverige 58-48
1956 Helsingfors  Finland 209-201 - -
1957 Stockholm*  Finland 208-201  Sverige 64-42
1958 Helsingfors*  Finland 232-177  Sverige 66-51
1959 Göteborg*  Finland 209-200  Sverige 64-53
1960 Helsingfors*  Finland 216-194  Sverige 67-50
1961 Stockholm*  Finland 220,5-189,5  Sverige 68,5-48,5
1962 Helsingfors  Finland 219-190 - -
1963 Stockholm  Finland 220-190 - -
1964 Helsingfors  Finland 210,5-199,5  Sverige 64-53
1965 Stockholm  Sverige 210-200  Sverige 65-52
1966 Helsingfors  Sverige 208,5-199,5  Sverige 62-55
1967 Stockholm  Sverige 212-198  Sverige 66-51
1968 Helsingfors  Finland 208,5-199,5  Sverige 64-52
1969 Stockholm  Sverige 212,5-195,5  Sverige 75-60
1970 Helsingfors  Finland 227-182  Sverige 82-53
1971 Göteborg  Finland 224-183  Sverige 71-64
1972 Helsingfors  Finland 236,5-173,5  Finland 73-60
1973 Stockholm  Finland 223-187  Finland 77-69
1974 Helsingfors  Finland 207-200  Finland 75-60
1975 Stockholm  Finland 214-191  Finland 94-62
1976 Helsingfors  Finland 223-187  Finland 91-66
1977 Stockholm  Finland 212-194  Finland 86-69
1978 Helsingfors  Finland 240-168  Finland 85-72
1979 Stockholm  Finland 214-194  Finland 80-77
1980 Helsingfors  Finland 232-178  Sverige 79-78
1981 Stockholm  Finland 214-196  Sverige 81-75
1982 Helsingfors  Finland 215-193  Sverige 79-78
1983 Stockholm  Finland 234-176  Sverige 83-74
1984 Helsingfors  Finland 216-193  Finland 155-145
1985 Stockholm  Sverige 219-185  Sverige 166-156
1986 Helsingfors  Sverige 210,5-198,5  Sverige 184-138
1987 Stockholm  Finland 210,5-197,5  Finland 165-157
1988 Helsingfors  Finland 229,5-180,5  Finland 170-150
1989 Stockholm  Sverige 213-197  Finland 184-138
1990 Helsingfors  Finland 217-193  Finland 182-140
1991 Stockholm  Sverige 226-183  Finland 197-147
1992 Helsingfors  Sverige 198-187  Finland 195-149
1993 Stockholm  Sverige 215-192  Finland 198-144
1994 Stockholm  Sverige 219-190  Finland 174-170
1995 Helsingfors  Finland 213-196  Finland 196-146
1996 Helsingfors  Sverige 205,5-202,5  Finland 215-173
1997 Stockholm  Finland 207,5-198,5  Finland 223-165
1998 Helsingfors  Finland 206-200  Finland 210-178
1999 Göteborg  Sverige 210-198  Finland 212-175
2000 Helsingfors  Sverige 216-194  Finland 219-191
2001 Göteborg  Sverige 218-185  Sverige 213-197
2002 Helsingfors  Finland 223-187  Sverige 215,5-192,5
2003 Helsingfors  Finland 205-203  Sverige 208,5-201,5
2004 Göteborg  Sverige 217-191  Sverige 228,5-178,5
2005 Göteborg  Finland 212-197  Sverige 230-179
2006 Helsingfors  Finland 204-201  Sverige 226-183
2007 Göteborg  Finland 203-199  Sverige 219-189
2008 Helsingfors  Finland 215-193  Sverige 209,5-197,5
2009 Göteborg  Sverige 208-200  Sverige 213-197
2010 Helsingfors  Finland 214-195  Sverige 226-182
2011 Helsingfors  Finland 206-194  Sverige 225-182
2012 Göteborg  Sverige 220-187  Finland 223-187
2013 Stockholm  Sverige 235-173  Sverige 215-195

* De första åtta damtävlingarna avgjordes på annan ort än herrarnas kamp – 1953: Jyväskylä; 1954: Eskilstuna; 1955: Valkeakoski; 1957: Lahtis; 1958: Jönköping; 1959: Vammala; 1960: Linköping och 1961: Kouvola.

Junior[redigera | redigera wikitext]

Totalt Pojkar:  Finland 30-13  Sverige Flickor:  Finland 23-20  Sverige
År Plats Vinnare (Pojkar) Resultat Vinnare (Flickor) Resultat
1970 Helsingfors  Finland 106-95  Sverige 76-70
1971 Mölndal  Finland 101-98  Finland 74-72
1972 -
1973 Stockholm  Finland 100,5-99,5  Sverige 83,5-62,5
1974 Helsingfors  Finland 102-98  Finland 80-76
1975 Stockholm  Sverige 99-95  Sverige 87-68
1976 Helsingfors  Finland 107-92  Sverige 92-64
1977 Stockholm  Finland 110-91  Finland 80-76
1978 Helsingfors  Finland 103-95  Finland 79-78
1979 Stockholm  Finland 108-93  Finland 79-78
1980 Helsingfors  Finland 118-81  Sverige 89-68
1981 Stockholm  Finland 120-79  Sverige 80,5-76,5
1982 Helsingfors  Sverige 111-89  Sverige 84-73
1983 Stockholm  Sverige 101-100  Sverige 91-66
1984 Helsingfors  Finland 92,5-108,5  Finland 79-78
1985 Stockholm  Sverige 115-86  Finland 82-75
1986 Helsingfors  Finland 118-83  Sverige 86-71
1987 Stockholm  Finland 102-98  Finland 85-70
1988 Helsingfors  Finland 103-98  Finland 82-64
1989 Stockholm  Sverige 101-98  Finland 90-67
1990 Alberga  Finland 102-97  Finland 98-68
1991 Stockholm  Sverige 103-98  Sverige 86,5-81,5
1992 Alberga  Finland 106-91  Finland 90-78
1993 Stockholm  Finland 123,5-75,5  Finland 90-78
1994 Stockholm  Sverige 101,5-99,5  Finland 93-73
1995 Helsingfors  Finland 110-91  Finland 112-56
1996 Helsingfors  Finland 104-97  Finland 96-94
1997 Stockholm  Finland 113-87  Finland 103-87
1998 Helsingfors  Sverige 110-91  Finland 97-91
1999 Göteborg  Finland 101-100  Finland 104-96
2000 Helsingfors  Sverige 103-98  Finland 108-93
2001 Göteborg  Finland 110-90  Sverige 110-90
2002 Alberga  Finland 101-98  Sverige 108-93
2003 Alberga  Finland 106-95  Sverige 104-97
2004 Göteborg  Finland 108-92  Finland 103-98
2005 Göteborg  Sverige 117-84  Sverige 107-92
2006 Alberga  Finland 106-93  Finland 105-96
2007 Göteborg  Sverige 122-76  Sverige 125-74
2008 Helsingfors  Sverige 118-81  Sverige 117-84
2009 Göteborg  Sverige 117-89  Sverige 110-91
2010 Helsingfors  Finland 106-88  Finland 119-82
2011 Helsingfors  Finland 110-91  Sverige 104-95
2012 Göteborg  Finland 101-98  Sverige 117-83
2013 Stockholm  Finland 103-98  Sverige 105-96

Andra betydelser[redigera | redigera wikitext]

Finnkampen finns sedan 1999 även i innebandy, och spelas under andra halvan av kalenderåret. Första året spelades den för herrar, damer och herrjuniorer och sedan år 2000 spelades den även för damjuniorer.

Även inom poker tävlas det mellan Sverige och Finland. Pokerfinnkampen 2007 avgjordes i Tallinn, Estland som anses vara neutral plan för de tävlande.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ finnkampen.se Läst 5 april 2013.
  2. ^ Seppo Martiskainen et.al., 2006: Suomi voittoon - kansa liikkumaan, Suomen yleisurheilun 100 vuotta, Yleisurheilun Tukisäätiö, Helsinki, s. 93–96.
  3. ^ ”Sydsvenskan: Raskampen”. 1 september 2009. http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidi-avellan/raskampen/. Läst 2 augusti 2012. 
  4. ^ ”Aftonbladet: Råsunda 5 oktober 1941”. 4 november 2000. http://wwwc.aftonbladet.se/sport/0011/04/boll.html. Läst 2 augusti 2012. 
  5. ^ ”Finnkampen – en unik landskamp”. Finnkampen. 14 april 2012. http://www.finnkampen.se/finnkampen-varldens-aldsta-landskamp/. Läst 31 augusti 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]