Finsk mytologi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
R.W Ekman: Väinämöinen

Finsk mytologi har överlevt som en muntlig tradition en god bit in på 1700-talet.

Med utgångspunkt i animistiska trosföreställningar har finländarna hållit liv i en av de få primitiva, religiösa traditionerna i Västeuropa, om än i sekulariserad form. Riterna kring jakten (Peijainen), skörden och sådden kan uppfattas som blott sociala tilldragelser men de andliga aspekterna har aldrig helt försvunnit.

Den finske himmelsguden var ursprungligen en naturande bland flera andra , men inflytandet från andra kulturer gjorde att han fick allt större betydelse och den finska kom till slut att uppvisa henoteistiska drag. Bland de många heliga djuren i den finska mytologin hade björnen särskilt stor betydelse i kulten - hans andliga namn yppades dock aldrig av finländarna.

De finska gudarnas aktiva tillbedjare i modern tid är begränsat till mindre och sinsemellan motsägelsefulla nyhedniska grupper och vanligen isolerade upprätthållare av den långa och obrutna traditionen. Det finns emellertid många ögonblick i finländarnas liv då de, mer eller mindre medvetet, frambesvärjer de traditionella andeväsendena eller följer de gamla sederna för att inte stöta sig med dem.

Det finska trossystemet omnämns första gången av biskop Michael Agricola i hans introduktion till den finska översättningen av Nya Testamentet 1551. Hans beskrivningar av tavasternas och karelernas gudar och andeväsen var i princip de enda som gjordes innan Elias Lönnrot skrev Kalevala i mitten av 1800-talet.

Lista över gestalter och platser i finsk mytologi[redigera | redigera wikitext]

Finska hjältar, gudar och andeväsen
Namn Alternativt
namn
Beskrivning
Aallotar böljornas mö
Aarni Haarni väsen som vaktar nedgrävda skatter
Ahti Ahto havens gud, givare av fiskar
Ajattara Ajatar en ond skogsande
Akka kvinnliga andeväsen
Antero Vipunen en underjordisk kunskapsande
Hiisi demon
Iku-Turso Turis, Turisas m.fl. Sjöodjur
Ilmarinen Seppo Ilmarinen den store uppfinnaren, smed
Ilmatar kvinnlig luftande, jungfrulig moder till flera viktiga gudar och universums skapare
Jumala ursprunglien en antropomorf talisman (senare namnet å den kristne guden)
Kalmah dödens och förruttnelsens gudinna
Kullervo tragisk hjälte
Lemminkäinen Ahti Saarelainen,
Kaukomieli
en fräck hjälte
Lempo en elak ande
Lalli en finländare som dräpte Biskop Henrik (enligt legenden)
Louhi matriark i Pohjola
Luonnotar naturande, skapare
Maaemo moder jord
Menninkäinen en älvliknande dvärg (?)
Mielikki Tapios hustru, skogsgudinna
Nyyrikki jaktgud, Tapios son
Näkki fruktat andeväsen associerad med dammar, brunnar och broar (Näcken)
Otso björnande (en av hans många epitet)
Peikko troll
Perkele en ond ande (senare ett namn på Satan)
Pellervo Sampsa Pellervoinen skördegud
Piru demon (senare ett namn på Satan)
Päivätär dagens gudinna
Syöjätär skräckinjagande skogsväsen som förekommer i sagor av bland andra Anni Swan. Har likheter med Louhi
Tapio skogsgud
Tellervo Tuulikki djur- och skogsgudinna, Tapios dotter
Tonttu tomte
Tuonetar Tuonen tytti,
tuonen piika
sköter färjan över till Tuonela
Ukko himmels- och åskgud, gudarnas herre
Vellamo Ahtis hustru, havsgudinna
Väinämöinen den vise mannen och en magisk musiker
Finska mytologiska platser
Kyöpelinvuori Raatikko plats dit kvinnor som dör som oskulder går (senare motsv. till Blåkulla)
Tuonela Manala de dödas boning
Tuonelan virta Tuonen joki älv som omgärdar Tuonela
Pohjola det nordliga maktcentrum som styrdes av Louhi
Kaleva
Se även: Kalevala
Finska mytologiska artefakter
Sampo en magisk artefakt, ibland liknad vid en lyckokvarn, som gav tur till sin ägare
Väinämöinens
magiska kantele
tillverkad av en stor gäddas underkäke

Se även[redigera | redigera wikitext]