Fiskmård

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fiskmård
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Fisher (animal).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Mårddjur
Mustelidae
Släkte Mårdar
Martes
Art Fiskmård
M. pennanti
Vetenskapligt namn
§ Martes pennanti
Auktor Erxleben, 1777
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Fiskmården (Martes pennanti) är en art i familjen mårddjur.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Fiskmården liknar sina släktingar i Europa men blir tydlig större och är den största arten i släktet. Kroppen uppnår hos hanar en längd mellan 90 och 120 cm och svanslängden är omkring 38 centimeter. Hanarna har en vikt mellan 3,5 och 5,0 kilogram. Honor är med en vikt mellan 1,3 och 3,2 kilo märkbar lättare. Kroppslängden för honor är vanligen 75 till 90 cm. Fiskmården har en brun päls där håren har ljusare toppar. Svansen är mörk. På bröst och buken förekommer ibland vita fläckar och färgtäckningen skiljer sig ofta tydlig mellan olika individer.[2]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Arten lever i Nordamerika söderut till 35° n. Br. Den förekommer i södra Kanada samt i USA i Klippiga bergen, i området av de stora sjöarna, i New England och i Appalacherna. Deras habitat utgörs huvudsakligen av barrskog men de finns även i andra former av skog. Öppna områden som prärien undviker de.[1][2]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fiskmården kan vara aktiv både på dagen och på natten. I motsats till andra mårdar har den ingen fast bon, men den söker skydd i håligheter i träd, bon av andra djur och naturliga grottor. På vintern bygger de tunnlar i snön. Sin föda hittar de vanligtvis på marken men de har bra förmåga att klättra och simma.[2]

Varje individ har ett eget territorium som för hanar är i genomsnitt 38 kvadratkilometer stort och för honor omfattar cirka 15 kvadratkilometer. Reviret försvaras med djärvhet mot artfränder av samma kön. Reviren av hanar och honor kan överlappas.[2]

Födan[redigera | redigera wikitext]

Trots namnet består födan ej huvudsakligen av fisk. Fiskmården jagar dock smådjur som möss, harar och ekorrar både på land och i vattnet.[2]

Fiskmården livnär sig även på trädpiggsvin av arten Erethizon dorsatum,[3] vilka de dödar genom att bita dem i ansiktet tills de är så försvagade av attacken att mården kan komma åt det oskyddade magpartiet.

Dessutom äter de ibland fåglar, as och frukter. Felaktig är påståendet att de kan döda hjortdjur som fastnade i snön, men de avstår inte från hjortdjurens as.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Fiskmård som klättrar på träd

Parningstiden ligger mellan mars och maj men sedan vilar ägget före den egentliga dräktigheten som ligger mellan januari och april nästan ett år senare. Själva dräktigheten varar i cirka 30 dagar och sedan föder honan ungefär tre ungdjur. Dessa födds i en hålighet i träd och ungarna är i början blind och hjälplös. Efter cirka sju veckor öppnar de ögonen för första gången och efter åtta till tio veckor sluter honan att ge di. Efter fem månader är ungarna självständiga och efter ett (honor) eller två (hanar) år är de könsmogna. Livslängden i naturen går upp till tio år.[2][3]

Hot[redigera | redigera wikitext]

Dessa djur jagades länge för deras päls men inte lika intensiv som den nära besläktade amerikanska mården. På grund av förstöringen av deras levnadsområde minskade beståndet tydlig så att arten vid början av 1900-talet betraktades som utdöd i östra Kanada och hela USA. Fiskmårdens minskning medförde en stor population av trädpiggsvin som orsakade större skador i regionens skogsområden och därför inrättades under 1930-talet skyddsåtgärder. Fiskmården blev återinförd i flera områden och är idag inte längre sällsynt i USA.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Martes pennanti, på IUCN:s rödlista, auktor: Mustelid Specialist Group, 1996. version 9 maj 2006.
  2. ^ [a b c d e f] Rhines, C. 2003 Martes pennanti på Animal Diversity Web (engelska), besökt 5 oktober 2011.
  3. ^ [a b] Roger A. Powell Martes pennanti, Mammalian Species, No. 156, pp 1-6

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]