Fisktärna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fisktärna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult fisktäna S. h. hirundo i häckningsdräkt.
Adult fisktäna S. h. hirundo i häckningsdräkt.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Familj Tärnor
Sternidae
Släkte Sterna
Art Fisktärna
S. hirundo
Vetenskapligt namn
§ Sterna hirundo
Auktor Linné, 1758
Utbredning
       Häckningsområde (sommar)        Vinterkvarter
       Häckningsområde (sommar)
       Vinterkvarter
Underarter
se text
Synonymer
  • Sterna fluviatilis Naumann, 1839
Hitta fler artiklar om fåglar med

Fisktärna (Sterna hirundo) är en havsfågel i familjen tärnor. Arten förekommer cirkumpolärt, och dess tre till fyra underarter häckar i tempererade och subarktiska regioner i Europa, Asien och Nordamerika. Den är en långflyttare och övervintrar i tropiska eller subtropiska kustområden. Häckande adulta individer har ljusgrå ovansida, vit till mycket ljust grå undersida, svart hätta, orangeröda ben och en small spetsig näbb. Beroende på underart så är näbben till största delen röd med svart näbbspets eller helsvart.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer cirkumpolärt, och dess tre till fyra underarter häckar i tempererade och subarktiska regioner i Europa, Asien och Nordamerika. Den är en långflyttare och övervintrar i tropiska eller subtropiska kustområden.

Fisktärnan delas ofta upp i tre till fyra underarter:

  • S. h. hirundo inkl. minussensis - häckar i Nordamerika, Europa och västra Asien, så långt österut som till Transbajkal.
  • S. h. tibetana - häckar i Dzungariet, Pamir, Kashmir, västra Mongoliet och i Tibet.
  • S. h. longipennis - häckar i östra Sibirien och nordöstra Kina.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Fisktärnan är vanlig i södra Sverige både vid sötvatten och saltvatten. Norrut förekommer den upp till Lappland. Den vistas i Sverige från maj till september.

Utseende, anatomi och fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Beroende på vinkeln kan man få uppfattningen att vingarna sitter mycket långt fram på denna tärna, vilket skulle kunna indikera att det är en silvertärna. Men eftersom man kan se en mörk kil som går in på en av de inre handpennorna, kan man vara säker på att det rör sig om en fisktärna, eftersom silvertärnan alltid har en jämnt ljusgrå vingovansida utan någon tillstymmelse till mörk kil.

Som adult är nominatformen hirundo 31–35 cm lång, har ett vingspann på 72–83 cm och väger cirka 150 gram. Fisktärnan är mycket lik silvertärnan men till skillnad från denna har fisktärnan lite grövre huvud och kropp och något bredare vingar. Som helhet ser fisktärnans vingar i flykten ut att sitta på mitten av kroppen medan silvertärnans ser ut att sitta längre fram. Detta kan dock vara svårt att se i vissa betraktelsevinklar. När fisktärnan står upp ser man även att den i jämförelse med silvertärnan har längre ben.

Häckande adulta individer har ljusgrå ovansida, vit till mycket ljust grå undersida, svart hätta, orangeröda ben och en small spetsig näbb. Beroende på underart så är näbben till största delen röd med svart näbbspets eller helsvart. Fisktärnans yttre handpennor är mörkare än de inre, både på över- och undersidan, vilket gör att vingarna kan tyckas vara tvåfärgade.

Juvenilen är hos fisktärnan mer kontrastrik än hos silvertärnan och har mörkgrå armpennor med små vita spetsar. Vingarnas framkant har ett mörkt fält. Näbben är mörk och med en röd antydan vid näbbroten. Ryggen är kraftigt mönstrad i en brun ton.

Skillnader mellan underarter[redigera | redigera wikitext]

Nominatformen hirundo har ett mycket stort utbredningsområde men de morfologiska skillnaderna är små. De nordamerikanska fåglarna har i genomsnitt något kortare vingar och utbredningen av svart på övre näbbhalvan tenderar att vara något mindre än hos eurasiska fisktärnor.[2] Mängden svart på näbben uppvisar hos nominatformen ett minimum i Västeuropa och ökar sedan klinalt österut.[2] Taxonet minussensis har ljusare översida än longipennis och har karminröd näbb med svart spets.[3] Taxonet longipennis är mörkare grån på ovansidan än nominatformen, har en kortare näbb som är helt svart, mörkare rödbruna ben och längre vingar.[2] Taxonet tibetana ser ut som nominatformen men har kortare näbb med mer utbrett svart på näbbspetsen.[2]

Ruggning[redigera | redigera wikitext]

Fisktärnan har en ovanlig ruggningsstrategi då den i normala fall ruggar sina handpennor i tre omgångar varje år. Detta skiljer den från andra närbesläktade arter. Under sensommaren, före höstflyttningen till tropikerna, ruggar den sina inre handpennor. På plats i vinterkvarteret återupptas ruggningen och de yttre handpennorna ruggas. Innan fisktärnan påbörjar sin återflyttning till häckningsplatsen ruggar den åter sina inre handpennor medan de yttersta handpennorna fortfarande håller på att växa ut. Det är denna ruggningsstrategi som skapar den karaktäristiska mörka kilen på vingen, vilken framträder som kontrast mellan de ljusa inre handpennorna och de mörkare yttre.[4]

Bildgalleri av olika dräkter[redigera | redigera wikitext]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Häckande par med unge.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Fisktärnan häckar i kolonier vid kuster och på öar och även ofta i inlandet vid lämpliga insjöar eller floder. Honan lägger 2-4 ägg. Som många andra tärnor försvarar fisktärnan sina ägg och ungar mot inkräktare och drar sig inte ens för att anfalla människor och andra stora rovdjur. I motsats till den mer aggressiva silvertärnan så väjer den dock vanligen undan i sista minuten.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Adult fisktäna med byte.

Fisktärnan lever av småfisk, blötdjur och insekter. Som alla tärnor av släktet Sterna födosöker den genom att störtdyka ned i vattnet för att fånga sin föda vilket den gör från en höjd på 1–6 meter. Fågeln kan vid dessa dyk befinna sig under vatten en mycket kort stund men går aldrig djupare än 50 cm under ytan.[5] När den söker efter fisk flyger den med nedåtriktat huvud och med näbben vertikalt hållen nedåt.[6] Den kan cirkla eller ryttla något innan den i ett direkt dyk slår i vattnet, till skillnad från silvertärna som föredrar att dyka stegvis,[7] och rosentärnan som dyker snabbare och från högre höjd, och befinner sig under vattenytan en längre tid.[8] Typiskt för fisktärnan är att födosöka 5–10 km från häckningskolonin, men ibland så långt bort som 15 km.[9] Den förföljer fiskstim och dess Västafrikanska flyttrutt påverkas av stora stim av sardiner utanför Ghanas kust som den följer.[5] Fisktärnan följer även grupper med rovfiskar och delfiner för att kunna fånga de mindre fiskar och blötdjur som dessa driver upp till ytan.[9][10] Tärnor födosöker ofta i flock, speciellt där det är god tillgång på föda, och vanligtvis ökar fångstfrekvensen med en tredjedel när de födosöker i flock gentemot om de födosöker individuellt.[5]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fisktärnan kallades förr hättentärna i Skåne med syftning på den svarta hjässan (hättan).[11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Sterna hirundo Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b c d] Olsen & Larsson (1995) sid:77–89
  3. ^ Brazil (2008) psid:220
  4. ^ Alexander Hellquist (2007) Det hänger på fjädrarna, Roadrunner, nr.3, 2007, sid:41
  5. ^ [a b c] Hume (1993) sid:55–67
  6. ^ Fisher & Lockley (1989) sid:252–260
  7. ^ Beaman et al. (1998) sid:440.
  8. ^ Kirkham, Ian R; Nisbet, Ian C T (1987). ”Feeding techniques and field identification of Arctic, Common and Roseate Terns”. British Birds 80 (2): sid. 41–47. 
  9. ^ [a b] ”BirdLife International Species factsheet: Sterna hirundo. BirdLife International. http://www.birdlife.org/datazone/speciesfactsheet.php?id=3270. Läst 23 januari 2012. 
  10. ^ Bugoni, Leandro; Vooren, Carolus Maria (2004). ”Feeding ecology of the Common Tern Sterna hirundo in a wintering area in southern Brazil”. Ibis 146 (3): sid. 438–453. doi:10.1111/j.1474-919X.2004.00277.x. 
  11. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862…1867 (faksimilutgåva Malmö 1962), sida 286 [1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • AviBase
  • Beaman, Mark; Madge, Steve; Burn, Hilary; Zetterstrom, Dan (1998). The Handbook of Bird Identification: For Europe and the Western Palearctic. Christopher Helm. ISBN 0-7136-3960-1 
  • Brazil, Mark (2008). Birds of East Asia. London: Christopher Helm. ISBN 0-7136-7040-1 
  • Fisher, James; Lockley, R M (1989). Sea‑Birds (Collins New Naturalist series). Bloomsbury Books. ISBN 1-870630-88-2 
  • Hume, Rob (1993). The Common Tern. London: Hamlyn. ISBN 0-540-01266-1 
  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Olsen, Klaus Malling; Larsson, Hans (1995). Terns of Europe and North America. Christopher Helm. ISBN 0-7136-4056-1 
  • Sveriges Ornitologiska Förening

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]