Fjällpipare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fjällpipare
Fjällpipare, hane.
Fjällpipare, hane.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Familj Pipare och vipor
Charadriidae
Släkte Strandpipare
Charadrius
Art Fjällpipare
C. morinellus
Vetenskapligt namn
§ Charadrius morinellus
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Fjällpiparens utbredning:gult - häckningsområdeblått - vinterkvarter
Fjällpiparens utbredning:
gult - häckningsområde
blått - vinterkvarter
Synonymer
Eudromias morinellus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Fjällpipare (Charadrius morinellus) ibland (Eudromias morinellus) är en monotypisk flyttfågel som häckar i fjälltrakter i norra Eurasien.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Juvenil

Fjällpiparen är en medelstor vadare med en längd på mellan 21 till 24 cm. Den har ett vänt uttryck och i alla dräkter en kort svartgrå näbb, gröngula ben, ljust tvärband på bröstet och ett kraftigt ögonbrynsstreck som går ihop i nacken i ett "V". Under ögonbrynsstrecket går ett mörkare gråbeige streck som börjar i ögonvrån på fågeln. Huvudet har en längdstreckad svart vattring. Under det vita tvärbandet har de adulta fåglarna ett mättat rödbrunt bröst som går över i svart under fågelns buk. Undergumpen är vit. Ovanför tvärbandet på bröstet är fågeln jämnt grå precis som på ryggen. Under näbben och på kinderna är den adulta fågeln vit. Honornas adulta fjäderdräkt är mer distinkt än hanarnas. Fjällpipare i vinterdräkt och juvenil dräkt påminner om varandra genom en ljusbeige undersida med gula toner och en i övrigt gråvattrad dräkt där juvenilen har tydligare vita bräm. De ljusa ögonbrynsstrecket är också guldbeige i nacken på dessa båda dräkter.

I flykten ter sig vingovansidan enfärgat gråsvart utan vingband. Den har dock en ljus spole på yttersta handpennan.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Fjällpiparen placeras ofta i släktet strandpipare Charadrius men skiljer sig på så pass många plan från de andra strandpiparna och varför vissa placerar den i det egna släktet Eudromias.

Biotop och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Fjällpiparen är en flyttfågel som främst häckar i norra Skandinavien, norra Ryssland, Mongoliet, Kina och Alaska men också på enstaka platser runt om i Europa på hög höjd. Vintertid befinner den sig i norra Afrika och mellanöstern som exempelvis Israel, Jordanien, Irak, Saudiarabien, Kuwait och Iran. Den har också vinterviste i Spanien där den ibland också häckar.[1]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige häckar fjällpiparen på kalfjäll och tundra ovanför 900 meter höjd över havet. Den ses ofta i enstaka exemplar på flytten på åkrar och dylikt.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Hane med ungar.
Ägg av fjällpipare.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Fjällpiparen vistas på sina häckningsplatser från mitten av juni till mitten av augusti. Boet läggs i en enkel urgröpning direkt på marken på platser med kort vegetation. Den lägger ofta fyra päronformade ägg. Fjällpiparen har så kallad omvänd könsordning, som exempelvis simsnäpporna. Det är honan som har den färggrannare fjäderdräkten, försvarar reviret och flyttar först, medan hanen tar hand om merparten av ruvningen och vården om ungarna.

När den har ungar och känner sig hotad spelar den skadad genom att släpa vingarna och stjärten efter sig på marken. Annars kan fjällpiparen vara extremt oskygga och fågelskådare har berättat hur fjällpipare, precis innan äggen kläcks, har lagt sig att ruva i handen på skådaren.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Födan utgörs i huvudsak av insekter, framför allt skalbaggar samt flug- och mygglarver. På menyn står även fullbildade flugor och myggor, fjärils- och mallarver, gräshoppor, syrsor, tvestjärtar, myror och spindlar. I mindre utsträckning förekommer också sniglar, daggmaskar, blad, frön, bär och blommor i fjällpiparens föda.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fjällpiparen har förr i vissa delar av Sverige kallats Pomeransfogel[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
  2. ^ Sven Nilssons, Foglarna, 1858

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Wahlberg,T. (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige , Stockholm: Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-61772-3
  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]