Fjärde väggen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Den fjärde väggen är egentligen en teaterterm som syftar på en osynlig vägg vid scenens framkant genom vilken publiken ser dramat. Begreppet att "bryta den fjärde väggen" används inom film, TV, litteratur, tecknade serier och andra former av fiktion, och syftar på när en rollfigur talar till publiken eller visar (genom att bryta rollen eller genom dialog) att rollfigurerna och handlingen inte är verklig.

När en rollfigur plötsligt bryter den fjärde väggen får det ofta en humoristisk effekt, även om det råder delade meningar om hur "roligt" det är. Vissa anser att brytningen faktiskt är direkt motsatsen till roligt. Men när det görs kontinuerligt rakt genom en berättelse som ett berättargrepp, eller ett simpelt stående skämt, infogas det paradoxalt nog i publikens bild av vad som är normalt för berättelsen. Dessutom kan det också spela roll om filmen är en sorts komedi, som en parodi.

Teater[redigera | redigera wikitext]

  • I antika grekiska komedier brukade ibland kören tilltala publiken och ge den skäl att ge pjäsen första pris. Ett exempel är Aristofanes pjäs Fåglarna, där fågelkören hotar att släppa sin avföring på dem i publiken som röstar på andra pjäser.
  • Många av William Shakespeares pjäser har rollfigurer som ibland tilltalar publiken. I vissa fall finns till och med en kör som i de grekiska komedierna. Många av hans pjäser slutar dessutom med en epilog där en av huvudpersonerna ger en sista kommentar om det som har hänt.
  • Bertholt Brecht använde brott mot den fjärde väggen för att alienera publiken för att hela tiden påminna dem om att de tittade på en pjäs så att deras respons skulle bli mer tankfull. Detta grepp kallas på tyska för Verfremdungseffekt.
  • I studentspex bryts den fjärde väggen ideligen genom att publiken begär omstarter.

Radio, TV och TV-spel[redigera | redigera wikitext]

  • Att inkludera en berättarröst i en film eller ett TV-program kan ibland ses som ett brott mot fjärde väggen men det beror på hur berättarröstens berättelse framställs.
  • Under 1960-talet bröt flera polis- och deckar-serier på TV mot den fjärde väggen för att involvera publiken i avsnitten. Till exempel de tidiga säsongerna av Helgonet. Framför allt bröt 1970-talsserien om Ellery Queen mot den fjärde väggen för att ge publiken en utmaning att lösa problemet eller gåtan innan huvudpersonen gjorde det, något som återfinns både i böckerna om Ellery Queen och radioserien.
  • I det populära PlayStation-spelet Metal Gear Solid, möter man en av spelets bossar, Psycho Mantis, som kan läsa folks tankar. Mantis pratar med spelaren, och berättar lite om vilka spel spelaren själv tycks gilla (enbart från spelets tillverkare Konami), och säger åt en "Ditt minneskort är alldeles rent..., Du har inte sparat ofta, du är en slarvig en..." om man inte sparat spelet särskilt ofta. Han säger också åt en att lägga ner kontrollen på golvet, då han gör så att den vibrerar. många andra spel i serien bryter också den fjärde väggen.
  • I spelet Jak 3 till PlayStation 2, bryter man den fjärde väggen när en rollfigur förklarar för Jak och Daxter att "det hela inte är ett spel" vilket får till följd att dessa två tittar frågande på spelaren.
  • I ett avsnitt av Bert säger Bert åt kameran att lämna honom ifred. Lill-Erik gör samma sak, och springer iväg från den. Kameran följer efter honom till han låser in sig på sitt rum för att få bli lämnad ifred.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Michael Endes roman Den oändliga historien handlar till en början om en pojke som läser en fantasy-roman som också heter Den oändliga historien. Rollfigurerna i den historien upptäcker gradvis att de är fiktiva och sin läsares identitet, som själv blir aktiv deltagare i romanen. Filmversionen tar det ett steg längre när en berättarröst i den lästa romanen säger att de är "medvetna om att någon ser på våra äventyr, precis som att den som betraktar oss själva blir betraktade" (det vill säga biopubliken).
  • I många tecknade serier är figurerna medvetna om att de medverkar i en tecknad serie och drar nytta av sin kunskap om det som genom att säga "Det här fungerar bara i en tecknad serie." Typexempel: Sams serie.

Film[redigera | redigera wikitext]

  • Några av de första brotten mot den fjärde väggen förekommer i bröderna Marxs filmer.
  • James Bond-filmen 'I hennes majestäts hemliga tjänst innehåller en scen där den fjärde väggen bryts. När Bond (spelad av George Lazenby) försöker rädda Tracy flyr hon, vilket får Bond att titta rakt in i kameran och säga "Det här hände aldrig den andre killen!"/"This never happened to the other fellow!" - en referens till Sean Connery som tidigare hade spelat Bond.
  • I Wayne's World pratar Wayne och Garth ofta till kameran, och Wayne säger att "bara jag och Garth får prata till kameran."
  • I Kejsarens nya stil så har Kuzco, huvudpersonen, en tendens att bryta den fjärde väggen. Oftast är det när han blir arg/förvirrad/irriterad över hur handlingen går. Till exempel när det avviker från att handla om honom.
  • I Det våras för rymden blir stuntmännen vid ett tillfälle gripna. Vid ett annat tillfälle ser filmens skurkar på den egna filmen på video.
  • I Funny Games, en österrikisk film från 1997, där två tonårsmördare torterar och systematiskt mördar en småbarnsfamilj, bryter mördaren Paul ofta den fjärde väggen. När frun i huset letar efter sin hund (som Paul har dödat) vänder sig Paul och blinkar mot publiken. När mördarna slår vad med familjen om att de alla kommer att vara döda tills klockan nio nästa dag vänder sig Paul återigen mot publiken och frågar om de tror att familjen kommer att vinna. Paul drar sig även för att döda familjen innan filmen nått en acceptabel längd, och ger dem även en tidsfrist då de är ensamma i huset för att öka spänningen. Paul verkar vara den enda som är medveten om att publiken betraktar dem.

Icke-brutna fjärde väggar[redigera | redigera wikitext]

Ibland när rollfigurerna verkar tala med publiken och bryta fjärde väggen befinner de sig trots allt fortfarande i sina roller.

  • I mockumentärer, som The office, vet aktörerna om att det är en inspelning, men tror att de spelar in en dokumentär.
  • I exempelvis vissa teaterstycken tittar rollfiguren ut i publiken men pratar egentligen för sig själv.
  • I vissa datorspel, som Command & Conquer, talar rollfigurerna direkt till spelaren, men spelaren kan betraktas som en aktör i spelet och så att säga själv innanför den fjärde väggen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Western Animation: Teenage Mutant Ninja Turtles (1987)”. TV Tropes. http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/WesternAnimation/TeenageMutantNinjaTurtles1987. Läst 30 mars 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]