Flemming Kofod-Svendsen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Flemming Kofod-Svendsen

Ämbetsperiod
10 september 19873 juni 1988
Monark Margrethe II
Företrädare Thor Pedersen
Efterträdare Agnete Laustsen
Ämbetsperiod
25 januari 199327 september 1994
Företrädare Svend Erik Hovmand
Efterträdare Ole Løvig Simonsen

Ämbetsperiod
25 januari 199327 september 1994
Företrädare Knud Enggaard
Efterträdare Marianne Jelved

Född 21 mars 1944 (70 år)
Aakirkeby
Politiskt parti Kristeligt Folkeparti
Yrke Präst, politiker

Flemming Kofod-Svendsen, född 21 mars 1944 i AakirkebyBornholm, är en dansk sockenpräst och tidigare partiordförande för Kristeligt Folkeparti (1979-1990). Han var Danmarks bostadsminister 1987-1988 (Regeringen Poul Schlüter II) och 1993-1994 (Regeringen Poul Nyrup Rasmussen I) samt, i det senare fallet, minister för nordiskt samarbete och östersjöfrågor.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Kofod-Svendsen är son till gårdsägaren Poul Anker Svendsen och Helga Kofod-Svendsen.[1] Efter avslutad folkskola (1951-1959) tog han studentexamen från den matematisk-naturvetenskapliga linjen på Rønne Statsskole 1962.[2] Han flyttade därefter till Köpenhamn för att studera teologiuniversitetet, varifrån han tog kandidatexamen 1969.[1] Han var därefter generalsekreterare för Kristeligt Forbund for Studerende (1970-1977) och dess förlag Credo Forlag (1976-1979) samt redaktör av tidskriften pro-Fide (1971-1979).[1] I samband med att Menighedsfakultetet (en privatfinansierad teologisk utbildning på universitetsnivå) i Århus upprättades 1972 blev han vice ordförande för dess representantskap.[1] Samtidigt blev han styrelseledamot i Dansk Bibel-Institut och Bibellæser-Ringen (1977-1980).[1] Dessa uppdrag hade han till 1978. 1976-2011 var han sockenpräst i Birkerøds socken.[1]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Kofod-Svendsen började engagera sig i Kristeligt Folkeparti under 1970-talets början och var partiets folketingskandidat i Hillerøds valkrets 1976-1980, dock utan att lyckas bli vald. Han utsågs till partiledare 1979, bytte till Lyngbys valkrets 1980 och valdes in 1984.[1] Han var därmed partiets parlamentariska ledare (gruppordförande) fram till 1993.[2] Trots att Kristeligt Folkeparti ingick i Poul Schlüters första regering (1982-1987) utsågs inte Kofod-Svendsen till minister. Partiets enda representant i regeringen under denna period var miljöminister Christian Christensen. Han var däremot ledamot i Radiorådet (1982-1987) och ordförande för dess barn- och ungdomsavdelning (1986-1987).[1] Vid denna tid, då alla folketingspartier fanns representerade i radiomonopolet, var rådet en viktig politisk plattform. I samband med att Schlüter bildade sin andra regering 1987 togs han in i regeringen som bostadsminister. Under sin ministertid uttryckte han sig positivt för medborgarlön, som han menade kunde förenkla administrationen och garantera en grundinkomst för arbetslösa.[3]

Efter att ha lämnat regeringen utsågs Kofod-Svendsen till partiets politiska ordförande (1988-1993).[2] Han har även suttit i Udenrigspolitisk Nævn, Folketingets motsvarighet till den svenska Riksdagens utrikesnämnd.[2] Han engagerade sig även i biståndsfrågor som ledamot i Rådet for Internationalt Udviklingssamarbejde (1988-1993).[1] Han överlämnade partiordförandeskapet till Jann Sjursen 1990. Då Poul Nyrup Rasmussen bildade en bred koalitionsregering 1993 utsågs han återigen till bostadsminister samt till minister för nordiskt samarbete och östersjöfrågor. Han avgick i samband med valet i september 1994 då Kristeligt Folkeparti hamnade under spärren på 2 %. Han blev åter invald 1998 och satt till valet 2001. Han har därefter tagit en doktorsexamen i teologi. Den 3 september 2014 disputerade han i Köpenhamn på avhandlingen "Teologi och konsekvens. Niels Ove Rasmussen Vigilius´ teologiske virke med saerligt henblik på bibelsyn, kirkesyn, konfessionstroskab, karismatik og samarbejde på den kirkelige höjreflöj i sidste halvdel av det 20. århundrede." I avhandlingen behandlades bl a framväxten av Dansk Bibel-Institut och dess rötter i svensk teologi, bl a institutet Biblicum i Uppsala och bibelsynsdebatten mellan biskop em. Bo Giertz, Göteborg, och domprost G. A. Danell, Växjö.

Kofod-Svendsen har skrivit böckerna Etik og teknologi (1982), Sandheden er det første offer (1984), Den politiske udfordring (1987), Mellem foragt og guddommeliggørelse (1998) och Tro til tiden (2009).[1][2] Han har också skrivit boken Døden, sorgen, håbet (2005), som han skrev efter att ha förlorat sin son, svärdotter och barnbarn i Tsunamin i Thailand 2004.[2]

Han har varit representant för banken RealDanmark (1991-1993), ordförande av Administratorforeningens Akademi (1996-) och generalsekreterare för insamlingsorganisationen ISOBRO (2001-2006).[1][2] Han har även haft uppdrag för Mellemfolkeligt Samvirke, U-landsrådet och FN-förbundets folketingsgrupp.[4]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k] ”Flemming Kofod-Svendsen”. Folketinget. http://webarkiv.ft.dk/BAGGRUND/Biografier/Flemming_Kofod-Svendsen.htm. Läst 6 maj 2012. 
  2. ^ [a b c d e f g] Kofod-Svendsens sidste dag som præst”. Dagbladet - Frederikborg Amts Avis - Sjællandske. 29 januari 2009. http://www.sn.dk/Kofod-Svendsens-sidste-dag-som-praest/Rudersdal/artikel/109539. Läst 6 maj 2012. 
  3. ^ Flemming Kofod-Svendsen (1988). ”Borgerløn – en spændende idé”. På Vej (1). http://www.basisindkomst.dk/bien/fortalere/ministre/Flemming%20Kofoed%20Svendsen.pdf. Läst 6 maj 2012. 
  4. ^ Flemming Kofod-Svendsen fylder 60”. U-landsnyt. 20 mars 2004. http://www.u-landsnyt.dk/navnenyt/maerkedage/flemming-kofod-svendsen-fylder-60. Läst 6 maj 2012.