Fluorvätesyra

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Fluorvätesyra (vattenlösning av vätefluorid, HF) är en mycket starkt frätande och giftig, men pH-mässigt mellanstark syra med pKa = 3. Fluorvätesyra har en kokpunkt på 20 °C.[1] Förvaring måste ske i plastkärl (helst teflon), då det även löser upp glas. I kroppen angriper den kalcium och magnesium och kan därmed helt slå ut vissa organ som hjärta, lever, njurar och nerver. Eftersom den inte är särskilt stark som syra är det inte säkert att man känner av att man får den på kroppen förrän den har trängt in till skelettet.[källa behövs]

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Framställning sker genom att hetta upp koncentrerad svavelsyra tillsammans med kalciumfluorid till 250 °C, varefter vätefluoriden kan destilleras bort.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Syran används för att rena både aluminium och uran, och den används vid etsning av glas och av kisel vid tillverkning av halvledarkomponenter. Den används även vid framställning av teflon och freoner samt för betning av svetsar i rostfritt stål.

Hälsorisker[redigera | redigera wikitext]

frätskador på händer efter kontakt med fluorvätesyra

Fluorvätesyra är frätande och kan orsaka allvarlig skada vid förtäring, kontakt med ögon eller hud. Orsakar lungödem på grund av toxisk reaktion vid inandning och kan leda till allvarlig rubbning av saltbalansen i kroppen (framför allt genom bindning till kalcium och magnesium). [2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Organisk kemi, 2004, Ellervik Sterner
  2. ^ Läkemedelsboken 2011-2012, s 58, [1]