Flyttblock

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Flyttblock (erratiska block) är stora stenblock som blivit transporterade med hjälp av is, det kan vara inlandsisar eller glaciärer. Man anser att de flesta flyttblocken i Sverige idag har blivit transporterade under den senaste istiden. Flyttblocken transporteras på och i inlandsisar och glaciärer och förflyttas i isens rörelseriktning. Då isen sedermera smälte undan hamnade flyttblocken på den underliggande markytan. Flyttblock kan också ha transporterats i kringflytande isberg och därför ha hamnat långt ifrån sina ursprungliga områden, alltså från de berg varifrån de ursprungligen har kommit.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Flyttblock i en vägg

Flyttblock är mycket vanliga i alla delar av Sverige. De förekommer också i de delar av norra Europa (Norge, Finland, Ryssland, Polen, norra Tyskland, Nederländerna och Schweiz), samt Nordamerika, som under någon av de senaste istiderna varit täckta av is. Blocken kan ha varierande storlek och vara upp till tiotals meter i genomskärning och i princip kan de hittas överallt. De allra största är svåra att urskilja från berggrunden, eftersom de kan vara 30 meter höga och ha en yta på över en kvadratkilometer.[1]

Flyttblocken speglar den regionala berggrundsgeologin ifrån deras ursprungsområde. Svenska flyttblock består därför framförallt av magmatiska och metamorfa bergarter som granit och gnejs. Många flyttblock i Roslagen består av röd sandsten från Gävle, den så kallade Gävlesandstenen. Flyttblocken kunde alltså transporterats mycket långa sträckor. I norra Tyskland kan man hitta flyttblock som härstammar från det svenska urberget.

Sveriges största flyttblock återfinns utanför Botsmark i Umeå kommun. Linnéstenen i Tandövala är ett intressant exempel på flyttblock.

Jättekast i folktron[redigera | redigera wikitext]

Förr i tiden då man fann stenblock på höga höjder trodde man att det var stora jättar som hade slungat iväg ett stort stycke berg, som på så sätt hade landat högt uppe i högalpinta fjäll. Därför gav man stenblocken namnet jättekast, vilket i senare tid, när man insett verkligheten, ändrade till flyttblock. Man trodde också att jättar, när de blev rasande på kyrkornas klockklang och dylikt, i ren ilska kastade blocken på närmaste sockenkyrka, för ljudet av kyrkklockorna gjorde så hiskeligt ont i deras öron. Därför kan man ofta hitta dessa flyttblock intill kyrkor runt om i landet.

Flyttblock med namn[redigera | redigera wikitext]

"Vita Sten" i södra Stockholm.

Der Alte Schwede[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Der Alte Schwede

Der Alte Schwede heter ett flyttblock som hittades 1999 vid muddringsarbeten på 15 meters djup i floden Elbe nära Hamburg. Flyttblocket har en omkrets av 19,7 meter, en höjd av 4,5 meter och väger 217 ton. Det hade av inlandsisen, under Elster-istiden för 400 000 år sedan, förts ända från Småland till fyndplatsen. Därför döptes det i juni 2000 officiellt till “Der Alte Schwede”. Uttrycket “alter Schwede” är ett tyskt talesätt som ungefär betyder en inte helt allvarligt menad överraskning i positiv bemärkelse, som ungefär “det var som fanken”. "Der Alte Schwede" är Tysklands äldsta stor-flyttblock och officiell medborgare i Hamburg.[2]

Gustav III:s block[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Gustav III:s block

Gustav III:s block, eller Gustav III:s flyttblock, är beläget i Hagaparken, Solna kommun. Blocket ligger strax innanför vaktstugan till parkens norra entré, inte långt från slottsgrunden till Stora Haga slott. Gustav III:s block som är ca 6,5 meter högt och ca 10 meter långt, är förmodligen Stockholmstraktens mest beskrivna och avbildade flyttblock.

Vita Sten[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Vita gränsstenen

Vita Sten är ett flyttblock och en äldre gränsmarkering i södra Stockholm. Den angav punkten där de två gårdarna Enskede gård och Hammarby gård mötte Skarpnäcks gårds ägor. Den vitmålade stenen är ett fast fornminne med RAÄ-nummer Brännkyrka 230:1.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Talbot, Christopher J. (April 1999). "Ice ages and nuclear waste isolation". Engineering Geology (Copyright © 1999 Elsevier Science) 52 (3-4): 177–192.
  2. ^ Om "Der Alte Schwede" på www.hamburg.de
  3. ^ RAÄ-nummer Brännkyrka 230:1.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]