Folkdräkt

Bychefen i Awaso, Ghana i traditionell klädnad

Kvinna i folkdräkt på Färöarna.

Folkdräkt eller bygdedräkt är en traditionell klädsel som är knuten till en geografisk region, och den existerar i de flesta länder.

Bruk

Modernisering, exempelvis till följd av den industriella revolutionen, har bidragit till att folkdräkter upphört att användas som vardagsklädsel på många platser i världen. Det är dock vanligt att de fortsätter att användas vid speciella tillfällen och särskilt familjehögtider eller nationella högtidsdagar av olika slag.

Folkdräkt räknas som högtidsklädsel och ett fullgott alternativ till moderna dräkter som frack vid de flesta högtidliga tillfällen. Det är således formellt korrekt att bära folkdräkt vid exempelvis en nobelmiddag, vilket också ibland sker. Folkdräkt är även lämpligt vid familjehögtider, som bröllop och dop eller motsvarande.

Den som bär en bygdedräkt gör sig till representant för bygden i fråga. Detta gör att en kunskap om bygden blir nästan obligatorisk samt att det är viktigt att respektera hur dräkten ska bäras och skötas.

Afrika

Västafrika har en lång tradition av textilframställning och de är ofta i klara färger. Dräkterna kan vara allt från enkla svepningar till mera avancerade konstruktioner med tyg i flera lager och komplicerade skärningar.

I Ghana och Elfenbenskusten tillverkas det traditionella tyget kente som är basen för dessa länders traditionella dräkter.

Europa

Föreningen Brage rekonstruerade de första finländska folkdräkterna redan på 1910-talet.

I Norge kallas folkdräkten bunad (se norsk artikel). Varje region har sin egen, på samma sätt som i Sverige. Det norska ordet folkedrakt betyder traditionell vardagsklädsel, medan bunad betyder mer festlig variant enligt mer strikt regional tradition.

Sverige

Svenska folkdräkter

För den svenska allmogen var folkdräkt historiskt en klädsel som bars och varierades året runt. Efter att bondesamhället börjat bära folkdräkt i mindre utsträckning, uppmärksammades klädseln från sent 1800-tal av societeten och började användas i festliga sammanhang. I våra dagar har folkdräkten fått en renässans och förekommer som en fest- och högtidsdräkt.

Sverigedräkten

Sverigedräkten, egentligen Svenska kvinnliga nationaldräktsföreningens festdräkt och även kallad allmänna svenska nationaldräkten är en nationaldräkt som först togs fram i början av 1900-talet. År 1902 grundades Svenska Kvinnliga Nationaldräktsföreningen av Märta Jörgensen i Falun. Föreningen verkade för en frigörelse från ”utländska modens herravälde” och medlemmarna uppmanades bära folkdräkter.

Jörgensen kontaktade Gustaf Ankarcrona, på inrådan av Carl Larsson, som hjälpte föreningen att komponera den allmänna svenska nationaldräkten i jugendstil. Även Anders Zorn var med i framtagningen av den. Målet var att utifrån de svenska bygdedräkterna ta fram en praktisk dräkt som skulle bäras av alla kvinnor i unionen Sverige-Norge.

Dräkterna föll i glömska under andra världskriget och inte förrän i mitten av 1970-talet fick Nordiska museet se ett exemplar av dräkten, då av okänt ursprung, från en kvinna i Leksand. En efterlysning publicerades av Bo Skräddare i tidningen Land och de fick in flera exemplar av dräkten. I samrådan med tidningens läsare framtogs sedan en mansdräkt i samma stil och tidsprägel.

Sverigedräkten blev inte officiell nationaldräkt förrän 1983 på Sveriges nationaldag (6 juni).

Samiska dräkter

De samiska dräkterna används av många samer idag som högtidsdräkter.

Folkdräkten i sociteten

När utvecklingen i Sverige tog fart under 1800-talet lades folkdräkterna åt sidan till förmån för fabrikssydda kläder; även förbättrade kommunikationer skyndade på processen. En känsla av frigörelse och självhävdelse likaså; folkdräkten ansågs en symbol för det gamla bondeståndet. Vissa bygder behöll dock äldre klädesseder långt in på 1900-talet.

Ute i Europa florerade nationalromantiken och sociteten i Sverige fick upp ögonen för folkdräkter (nationaldräkter kallade), inte minst bland studenterna vid Lunds och Uppsala universitet, där kostymfester anordnades av studentnationerna. På många andra platser i landet uppmärksammades folkdräkten ur ett nationalromantiskt perspektiv vilket kulminerade under sekelskiftet. Oscar II ska ha uttryckt besvär över spektaklet vid badplatsen på Särö, där de flesta socitetsgäster bar daladräkter. Detta spektakel bidrog även till att dräkten lades undan i hembygden.

Knäbyxor i stil med folkdräktens blev ett modefenomen runt sekelskiftet. Till exempel har August Strindberg och Gustaf VI Adolf burit knäbyxor, även en del riksdagsmän tog upp modet.

Folkdräktens renässans

Ur nationalromantiken växte också ett intresse för att bevara klädessederna, inte minst bland landets konstnärer. Många reste runt i

landet omkring sekelskiftet för att avbilda de folkdräkter som ännu var i bruk, främst i Dalarna. Till dessa hörde dalakarlen Anders Zorn.

Norska bunader

Under 1900-talet väcktes mer intresse av att åter bära en folkdräkt från sin egen bygd. Många hembygdsföreningar sökte efter bevarade eller återfunna klädesplagg, den större mängden från 1800-talet, samt uppgifter om bygdens äldre klädseder gav föreningarna ett underlag till arbetet. I vissa bygder var sådant material sparsamt eller saknades helt, varpå en nästintill helt ny dräkt komponerades för bygden.

I våra dagar är åter folkdräkten en festdräkt för allmogen som nollställer dess bärare från allt vad social status heter. Den bärs främst i spelmanslag och folkdanslag men även i andra privata kretsar och vid högtider.

Norska bunader

Bunad är en traditionell norsk dräkt. Ordet kommer från urnordiska búnaðr (förbereda), som det visar både til hem och klänning.

Utformningen av dessa kläder är alltid ganska utstuderat, i lokla variationer med broderier, halsdukar, sjalar och smycken. Det finns versioner för både män och kvinnor, även om den karakteristiska bunad är främst för kvinnor.

I Norge bärs bunad i olika festivaler, särskilt under firandet av den den nationella konstitutionen, den 17 maj. Under de senaste åren har bunad utökat sin användning till flera andra tillfällen, att bli en formell klädsel, liksom folklore. Tidigare utrikesminister, Thorvald Stoltenberg, skapat ett prejudikat när han framträdde som ambassadör inför Drottning Margrethe II av Danmark bar bunad.

Tyskland

Sydtyska folkdräkter.

I Tyskland används folkdräkter (tyska Tracht) relativt ofta vid olika högtider. Det närbesläktade klädedräkten dirndl är inte en folkdräkt, men är inspirerats av traditionell klädsel i södra Tyskland och Österrike.

Litteratur

• Folkdräkter och bygdedräkter från hela Sverige, Inga Arnö Berg och Gunnel Hazelius Berg, ICA Förlag, 1975.
• Folkdräkter förr och nu, Ulla Centergren och Kicki Kirvall, LT förlag 1986
• Folkdräkter ur Nordiska museets samlingar, Anna-Maja Nylén, 1971

Se även

• Europeaden
• Nationella dräkten

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Folkdräkt
  Bilder & media
• Historia om Sverigedräktens tillkomst