Folkhögskola

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Brunnsviks folkhögskola i Dalarna,
med skulpturen Två generationer av Anders Jönsson.
Lappfjärds folkhögskola.

Folkhögskola är en nordisk skolform för vuxenutbildning, ibland med internat. Den första folkhögskolan grundades 1844 i Rødding i Danmark; Nikolaj Frederik Severin Grundtvig betraktas som folkhögskolans fader.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Grundtvig fick inspiration till folkhögskolan från engelska internatskolor, och syftet var att ge bönder och andra från de breda folklagren högre bildning, genom personlig utbildning, "det levande ordet". Idén slog igenom efter 1864, efter dansk-tyska kriget. Redan 1870 fanns 50 folkhögskolor i Danmark. Skandinavismen och böndernas ökade politiska vikt, samt kanske det personliga engagemang August Sohlman vid Aftonbladet visade, fick till följd att Sverige tog upp den grundtvigska folkhögskolan; de första svenska folkhögskolorna, vilka finansierades av landstingen, grundades 1868, däribland folkhögskolan Hvilan utanför Lund. Leonard Pontus Holmström, som var dess föreståndare, blev ett slags svensk motsvarighet till Grundtvig.

För att till en början nästan uteslutande ha varit böndernas högre undervisningsanstalt, blev folkhögskolorna från början av 1900-talet även förknippade med arbetarrörelsen, med skolor som Brunnsvik, grundad 1906. Efterhand har ytterligare folkrörelser tillkommit, som förestår så kallade rörelseskolor. Exempel är nykterhetsrörelsen (till exempel Tollare folkhögskola), idrottsrörelsen (till exempel Lillsveds idrottsfolkhögskola och Bosön Idrottsfolkhögskola), kyrkor och samfund, samt andra folkrörelser och idéburna organisationer.

Från början låg alla folkhögskolor på landet och var i första hand till för landsbygdsbefolkningens bildning. Sveriges äldsta folkhögskola är Hvilans folkhögskola i skånska Åkarp i Burlövs kommun; grundad 1868. Den första folkhögskolan i en stad är Birkagårdens folkhögskola grundad 1912 av Natanael Beskow och Ebba Pauli.

I dag finns det i Sverige 150 folkhögskolor, varav 107 är bundna till föreningar, stiftelser, folkrörelser eller ideella organisationer. De resterande 43 folkhögskolorna drivs av landsting eller region.[1] Stora delar av skolornas verksamhet finansieras med allmänna medel från bland andra staten och fördelas via skolornas samlande organisation, Folkbildningsrådet. Utbildningen till folkhögskolelärare är av tradition förlagd till Linköpings universitet och deras Folkhögskollärarprogram.

Kursutbud[redigera | redigera wikitext]

Folkhögskolornas kurser delas vanligen in i tre kategorier[2]:

  • Allmänna kurser ersätter helt eller delvis gymnasiestudier och i viss mån grundskolestudier, och pågår under ett till fyra år beroende på förkunskaper. De allmänna kurserna är ett alternativ till komvux och finns i många olika profiler och inriktningar beroende på vilken skola man läser på.
  • Särskilda kurser är inriktade på ett speciellt ämne som största delen av kursen ägnas åt. En del av de särskilda kurserna är yrkesinriktade eller vänder sig till specifika målgrupper.
  • Övriga kurser kan utgöras av kortkurser, sommarkurser, uppdragsutbildningar och kurser inom andra skolformer.

Betyg[redigera | redigera wikitext]

Folkhögskolor ger inte betyg i enskilda ämnen. I stället ges ett samlat studieomdöme av alla lärare som bedömer elevens studieförmåga för samtliga ämnen på den allmänna kursen (på särskilda och övriga kurser ges vare sig betyg eller omdöme). Omdömet ges ut efter minst ett års heltidsstudier.[3] Det behöver inte vara i sträck eller på samma folkhögskola. Omdömet ges på en fyrgradig skala med nivåerna Utmärkt studieförmåga (4), Mycket god studieförmåga (3), God studieförmåga (2) och Mindre god studieförmåga (1). Med detta omdöme kan en folkhögskoleelev söka till högskola förutsatt att kursen har givit honom eller henne tillräcklig behörighet. Eleven placeras då i en särskild kvot.[4]

Folkhögskoleverksamheten i Svenskfinland[redigera | redigera wikitext]

I Finland finns för närvarande (2009) 17 svenskspråkiga folkhögskolor. Fem av skolorna bygger på religiös grund medan de övriga är allmänt kulturella. Skolorterna är följande: Borgå, Esbo, Hangö, Helsingfors, Pernå, Karis, Pargas, Houtskär, Pålsböle (Åland), Kronoby, Lappfjärd, Vasa, Vörå, Närpes och Nykarleby.[5]

De finlandssvenska folkhögskolorna är jämförelsevis små. Flertalet av kurserna är förlagda till vinterhalvåret. Sommarkurser är sällsynta. Vissa folkhögskolor kallas i Finland för folkakademier. De finlandssvenska folkakademiernas antal uppgick 2009 till tre.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Om FolkhögskolaFolkhögskolornas informationstjänsts webbplats
  2. ^ Powerpointpresentation av folkhögskoleidén från folkhögskolornas informationstjänst
  3. ^ [1] www.folkhögskola.nu
  4. ^ Om behörigheter på folkhögskolornas informationstjänsts webbplats
  5. ^ Finlandssvensk karriär- och rekryteringsservice

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]