Folkland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Folklanden är vikingatida och medeltida landskap, det vill säga landområden med egen lag och lagman, i synnerhet i inlandet. Folklanden har i vissa delar av Sverige delvis levt kvar ända in i modern tid, exempelvis Nerike, idag kallat Närke.[1]

Folkland i Uppland[redigera | redigera wikitext]

Folklanden i Svitjod (Uppland/Gästrikland)
  Roden

De tre folklanden Attundaland, Fjädrundaland, Tiundaland, som jämte kuststräckan Roden utgjorde nuvarande Uppland, hade vardera en lagsaga och en lagman. De var indelade i hund, senare hundare, därefter härader.

Mellan de tre folklanden, på Mora äng, valdes kungar och hölls kanske också större ting, men tingen hölls vanligen i den egna lagsagan, med egna lagar.

1252 skrev Birger jarl och hans son kung Valdemar Birgersson brev till invånarna i Attundaland, Fjädrundaland och Tiundaland, med uppmaning att de skall erlägga en tredjedel av fattigtiondet till kyrkan i Uppsala.

På 1290-talet tog lagmannen i Tiundaland, Birger Persson till Finsta ett initiativ. Han samlade "tolv redliga män" och tillsammans skrev de en ny gemensam lag, Upplandslagen, som samlade det bästa från de äldre lagarna. Vid tinget därpå, år 1296, stadfästes den nya lagen som gällde i alla folklanden, vilka tillsammans bildade Uppland. Även därefter fungerade folklanden en tid som juridiciella distrikt i speciella frågor.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Småland, vilket betyder de små landen.

De olika bygderna i vikingatidens Småland. Röda och svarta punkter anger landskapets runstenar. Röda punkter visar på runstenar med texter om långväga färder.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SAOB – Svenska Akademiens ordbok → Folkland (Tryckår 1925)
  2. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Larsson, Olle; Johansson Lennart historiker, Larsson Lars-Olof (2006). Smålands historia. Lund: Historiska Media. Libris 10042158. ISBN 91-85377-51-1 (inb.)