Folkrepubliken Bulgarien
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||
.svg)
.svg)
Folkrepubliken Bulgarien (bulgariska: Narodna republika Balgariya) var det officiella namnet på den bulgariska staten åren 1946-1990, då den styrdes av Bulgariens kommunistparti. Bulgarie var en så kallad öststat, och allierade med Sovjetunionen under det kalla krigets dagar, samt medlem av Warszawapakten och Comecon.
Efter 1989 års händelser i Östeuropa, omvandlades det bulgariska kommunistpartiet till det bulgariska socialistpartiet, vilket antog en center-vänsterideologi i stället för den gamla marxism-leninismen.
Innehåll |
Historia[redigera]
De tidiga åren och Chervenkov-eran[redigera]
Fastän om kungariket Bulgarien ändrade sig och förklarade krig mot Tyskland den 7 september 1944, genomfördes en statskupp 1944, stödd av den sovjetiska armén, och en ny regim infördes, ledd av Fosterländska fronten (FF). Trots mer aktivt deltagande på de allierades sida, stod Bulgarien på förlorarsidan då kriget var slut.
1946 blev, Georgi Dimitrov, en nära vän till Josef Stalin, premiärminister. Samma år hölls en folkomröstning, där 95% av väljarna röstade mot monarkin och för en republik.
Strax efter att Bulgarien blivit en folkrepublik, flydde den unge tsaren Simeon II från Bulgarien med sin syster och mor. Vasil Kolarov var statsöverhuvud fram till den nya konstitutionen kom 1947.
1950, efter Vasil Kolarovs död och Georgi Dimitrovs död föregående år, blev Vulko Chervenkov premiärminister. Chervenkov startede en process för att snabbare industrialisera Bulgarien.
Ändå var Chervenkov förankring även i kommunistpartiet för liten för honom för att klara sig då Josef Stalin var död. I mars 1954, ett år efter Stalins död, avsattes Chervenkov som partisekreterare då de nya ledarna utsetts i Moskva, och ersattes av den unge Todor Zhivkov. Chervenkov förblev premiärminister till april 1956, då han avsattes och ersattes av Anton Yugov.
Zhivkov-åren[redigera]
Todor Zhivkov styrde sedan i Bulgarien de kommande 33 åren, och var lojal mot sovjeterna, men stödde en mer moderat inrikespolitik. Relationerna med Jugoslavien och Grekland återställdes, rättegångarna och avrättningarna mot Traicho Kostov och andra "Titoisers" (dock inte Nikola Petkov och andra icke-kommunistiska offer från utrensningarna under 1947) upphävdes officiellt. Begränsad yttrandefrihet återställdes, och förföljelsen av kyrkan upphörde.
Upproren i Polen och Ungern 1956 spred sig inte till Bulgarien, men partiet införde begränsningar för intellektuella och i tryckfriheten för att förhindra liknande revolter. Under 1960-talet antogs ekonomiska reformer, om man tillät fri försäljning av produktion som översteg planerade belopp. Bulgarien blev det mest populära turistmål för östblockets folk. Bulgarien hade också en stor produktiongrund för råvaror som cigaretter och choklad, vilket var svårt att komma år i andra socialistiska länder.
Yugov drog sig tillbaka 1962, och Zhivkov blev sedan bade premiärminister och partisekreterare. 1971, då man antog en ny konstitution, upphöjde Zhivkov sig själv som statsöverhuvud (ordförande för statsrådet) och gjorde Stanko Todorov till premiärminister. Under Zhivkovs epok bytte Sovjetunionen ledare från Nikita Khrushchev till Brezhnev 1964, och 1968 dmeonstrerade han återigen sin lojalitet gentemoet Sovjetunionen genom att delta i invasionen av Tjeckoslovakien. Bulgarien blev allmänt betraktade som Sovjetunionens mest lojala allierade i Östeuropa.
Kommunistregimens fall[redigera]
Även om Zhivkov aldrig var som Stalin var hans regim runt 1981, då han fyllde 70, på väg att bli alltmer korrupt, autokratiskt och oregelbunden, men en period av relativ liberalisering upphörde det året, då hans dotter Lyudmila dog. Detta visade sig mest i en kampanj med tvångsanpassning och förföljelser mot den etniska turkiska minoriteten (som bestod av ungefär 10 % av den turkiska befolkningen), som förbjöds tala turkiska[1] och tvingades anta bulgariska namn under norra vintern 1984. Frågan ansträngde Bulgariens ekonomiska förbindelser med väst.
Snart kom Michail Gorbatjovs reformprogram i Sovjetunionen också att kännas i Bulgarien mot slutet av 1980-talet, då kommunisterna, liksom deras ledare, sedan länge hade blivit för svaga för att stå emot krav på förändring. I november 1989 hölls demonstrationer i ekologicska frågor i Sofia, och snart utvidgages dessa till en allmän kampanj för politiska reformer. Men det bulgariska kommunistpariets ledare, som nu insåg behovet av snabba förändringar, reagerade snabbt genom att avsätta Zjivkov och ersätta honom med utrikesminister Petar Mladenov den 10 november 1989.
Bytet gav dock kommunistpartiet och kort respit, och förhindrade revolutionär förändring. I februari 1990 gav kommunistpartiet upp sitt absoluta grepp om makten, och i juni 1990 hölls de första fria valen sedan 1946, vilket banade iväg till demokrati med flerpartisystem i Bulgarien.
Regering och politik[redigera]
Folkrepubliken Bulgarien var en enpartikommuniststat. Det bulgariska kommunistpartiet skapade stor nomenklatura inom organisationen. Konstitution ändrades flera gånger, med Zhivkovkonstitutionen som den mest långlivade. Artikel 11 sa, "Folkrepubliken Bulgarien är en socialiststat, styrd av det arbetande folket i byn och staden. Ledande makt i samhälle och politik är det Bulgariska kommunistpartiet."
Staten var en så kallad folkdemokrati, där folkkommitteerna representerade lokalt självstyre. Deras uppgift var att utöva partibesluten i respektive områden, och samtidigt förlita sig på den allmänna opinionen i beslutsfattandet. I slutet av 1980-talet hade pariet uppskattningsvis en miljon medlemmar - mer än 10% av befolkningen.
Militär[redigera]
Då Bulgarien förklarats som folkrepublik 1946, antåg militären snabbt en doktrin och organisation som var inspirerade av den sovjetiska organisationen. Bulgarien fick många vapen av Sovjetunionen, men utvecklade även en hemmamarknad för tillverkning av militära fordon. 1988 bestod den bulgariska folkarmén (Българска народна армия) av 152 000 män,[2] som tjänstgjorde i fyra olika grenar - Marktrupper, flotta, flyg- och luftförsvar och missilstyrkor.
Den bulgariska folkarmén använde en mängd utrustning i förhållande till Bulgariens storlek. – 3 000 stridsvagnar, ,000 beväpnade fordon, 2 500 grovkalibriga artilletisystem, över 500 stridsflygplan, 33 krigsbåtar, samt 67 scudmissilavfyrare, 24 SS-23-avfyrare och tiotals FROG-7-artilleriraketavfyrare.[3][4][5]
Ekonomi[redigera]
Folkrepubliken Bulgarien var en planekonomi, precis som övriga COMECON-medlemsstater. I mitten av 1940-talet, då kollektiviseringsprocessen började, var Bulgarien främst ett jordbruksland, där omkring 80% av befolkningen levde på landsbygden. Produktionsmedlen i nästan alla sektorer nationaliserades, även om det inte var förrän på Vulko Chervenkovs tid som privat ekonomisk aktivitet helt skrotades.
Trots negativa effekter i andra länder, ökade den bulgariska jordbruksproduktionen snabbt efter kollektiviseringen. Stora statliga subventioner användes varje år för att täcka förlusterna från de artificiellt sänkta konsumentpriserna.
Chervenkovs stalinistiska politik ledde till massiv industrialisering, och utvecklingen av energisektorn, som ännu är en av Bulgariens mest avancerade ekonomiska sektorer. Hans styre varade mellan 1950 och 1956, och då byggdes bland annat dussintals av dammar och vattenkraftverk, kemiska fabriker, guld- och koppargruvor.
Krigstidens kuponger avskaffades, sjukvård och utbildning blev gratis. Allt detta uppnåddes med strikt statlig kontroll och organisation, fångar i arbetslägren och bulgariska brigadgeneralrörelsen, en ungdomsarbetarrörelse där ungdomar arbetade frivilligt på byggprojekt.
Under 1960-talet införde Todor Zhivkov flera reformer som hade positiv effekt på ekonomin. Han bevarade planhushållningen, men betonade också lätt industri, jordbruk, turism, samt informationstecknologi under 1970- och 80-talen.[7] Överskotten från jordbruksproduktionen kunde säljas fritt, priserna sänktes ännu mer, och ny utrustning för lätt industriproduktion importerades. Bulgarien blev 1965 också första kommunistland att köpa en licens av Coca-Cola. Produktens logotyp skrevs med det kyrilliska alfabetet.[8]
Fastän den var väldigt stabil, drabbades ekonomin av samma problem som övriga länder i Östeuropa - man handlade nästan bara med Sovjetunionen (över 60%) och man tog inte hänsyn till om det fanns marknader för många av de varor som producerades. Detta resulterade i överskott av vissa produkter, och underskott för andra varor
Förutom Sovjetunionen var Östtyskland och Tjeckoslovakien viktiga handelspartners, men också utomeuropeiska länder som Mongoliet och flera afrikanska länder, som också köpte flera bulgariska varor. Bulgarien hade också goda handelsrelationer med flera icke-kommunistiska industriländer, främst Västtyskland och Italien.[9] För att bekämpa den dåliga kvaliteten på många av varorna, infördes 1970 ett en omfattande statlig standard, som innehöll exakta och stränga kvalitetskrav för alla typer av produkter, maskiner och byggnader.
Folkrepubliken Bulgarien hade en genomsnittlig BNP per capita för östblocket. En jämförande tabell anges nedan. Åtminstone på papperet, var i genomsnitt köpkraft en bland de lägsta i östblocket, främst på grund av den större tillgången på råvaror än i andra socialistiska länder. Arbetstagare som var anställda utomlands fick ofta högre lön, då de skulle ha råd med ett större utbud av varor att köpa. Enligt officiella siffror hade 100 av 100 hushåll 1988 en TV, 95 av 100 hade en radio, 96 av 100 hade ett kylskåp, och 40 av 100 hade en bil. [10]
-
Per capita BNP (1990 $[11]) 1950 1973 1989[12] 1990 USA $9,561 $16,689 n/a $23,214 Finland $4,253 $11,085 $16,676 $16,868 Österrike $3,706 $11,235 $16,305 $16,881 Italien $3,502 $10,643 $15,650 $16,320 Tjeckoslovakien $3,501 $7,041 $8,729 $8,895 (Tjeckien)
$7,762 (Slovakien)Sovjetunionen $2,834 $6,058 n/a $6,871 Ungern $2,480 $5,596 $6,787 $6,471 Polen $2,447 $5,334 n/a $5,115 Spanien $2,397 $8,739 $11,752 $12,210 Portugal $2,069 $7,343 $10,355 $10,852 Grekland $1,915 $7,655 $10,262 $9,904 Bulgarien $1,651 $5,284 $6,217 $5,552 Jugoslavien $1,585 $4,350 $5,917 $5,695 Rumänien $1,182 $3,477 $3,890 $3,525 Albanien $1,101 $2,252 n/a $2,482
Kultur[redigera]
Kulturen var strikt regeringskontrollerad, även om det ibland kom perioder av liberalisering. Lagen om intellektuellt liv varade från 1951 till mitten av årtiondet. Vulko Chervenkovs avgång och det litterära och kulturella uppsvinget i Sovjetunionen gjorde att man vändade sig att processen skulle fortsätta, men Ungernrevolten 1956 skrämde de bulgariska ledarna från uppmuntran av oliktänkande intellektuell aktivitet.
Som svaren på händelserna i Ungern, utsågs Chervenkov till utbildnings- och kulturminister; 1957 och 1958 förföljde han ledarna för det bulgariska författarförbundet och sparkade liberala journalister och redaktörer från sina positioner. Hans handlingar ledde till slutet på det "bulgariska tövädret" av oberoende författare och konstnärer, som var inspirerat av Khrushchevs tal mot Stalinism 1956.[13] Under Folkrepubliken Bulgarien betonades en thrakisk-bulgarisk kontinuitet [14] was emphasized and this carried on after the fall of Communism. Nationalism[15] blev en doktrin som det styrande partiet främjade. Thrakologi blivit en nationell[16].
Se även[redigera]
Källor[redigera]
- ^ Crampton, R.J., A Concise History of Bulgaria, 2005, pp.205, Cambridge University Press
- ^ Bulgaria - Military Personnel
- ^ http://lcweb2.loc.gov/cgi-bin/query/r?frd/cstdy:@field(DOCID+bg0208)
- ^ http://lcweb2.loc.gov/cgi-bin/query/r?frd/cstdy:@field(DOCID+bg0209)
- ^ http://lcweb2.loc.gov/cgi-bin/query/r?frd/cstdy:@field(DOCID+bg0210)
- ^ IT Services: Rila Establishes Bulgarian Beachhead in UK, findarticles.com, 24 juni 1999
- ^ [1]
- ^ [2]
- ^ [3]
- ^ Living Standards
- ^ Madison 2006, s. 185
- ^ Teichova, Alice; Matis, Herbert (2003). Nation, State, and the Economy in History. Cambridge University Press. Sid. 138. ISBN 0521792789
- ^ Intellectual life
- ^ The wars of the Balkan Peninsula: their medieval origins by Alexandru Madgearu, Martin Gordon,2008,ISBN-0810858460,page 154,"during the Zhinkov regime and after the fall of communism the illusory Thracian-Bulgarian continuity was emphasized."
- ^ Ethnologia balkanica, Tome 10,2006,page 9,"In Bulgaria nationalism became a doctrine that was more or less discretely promoted by the ruling party"
- ^ The wars of the Balkan Peninsula: their medieval origins by Alexandru Madgearu, Martin Gordon,2008,ISBN-0810858460,page 154,"Thrakologi hade blivit en nationell oro i Bulgarien"
[4]
- Wikimedia Commons har media som rör Folkrepubliken Bulgarien
- Maddison, Angus (2006), The world economy, OECD Publishing, ISBN 92-64-02261-9
