Ford Taunus

	Ford Taunus G13
Fabrikat	Ford
Tillverkning	1952-1962
Karosseri	2-d sedan; 3-d kombi; 2-d cabriolet
Motor	4-cylindrig radmotor
Drivning	Bakhjulsdrift
Växellåda	3/4-vxl manuell
Hjulbas	249 cm
Längd	406 cm
Bredd	158 cm
Höjd	155 cm
Liknande	Opel Rekord; Fiat 1100; Peugeot 403

	Ford Taunus G93
Fabrikat	Ford
Tillverkning	1939–1952
Karosseri	2-d sedan; 3-d kombi; 2-d cabriolet
Motor	4-cylindrig radmotor
Drivning	Bakhjulsdrift
Växellåda	3-vxl manuell
Hjulbas	239 cm
Längd	408 cm
Bredd	149 cm
Höjd	160 cm
Liknande	Opel Olympia; Fiat 1100 Balilla; Volvo PV444

	Ford Taunus
	Ford Taunus TC3 1982
Fabrikat	Ford
Tillverkning	1939–1983
Klass	Mellanklass

Ford Taunus, personbil i olika generationer från Ford i Tyskland. Modellen slutade tillverkas för den västeuropeiska marknaden 1983. Dock fortsatte produktion av olika varianter i Argentina (Taunus SP 1 & SP 2) till mitten av 1980-talet, och i Turkiet byggdes den ända till 1995 i en variant som kallades Otosan-Ford Taunus 2000, baserad på den sista tyska versionen men bl a tekniskt uppdaterad med diverse komponenter från Ford Sierra.

Innehåll

1 G93 (1939–52)
2 G13 (1952–62)
3 P2 (1957-60)
4 P3 (1960-64)
5 P4 (1962-66)
6 P5 (1965-67)
7 OSI (1966-67)
8 P6 (1966-70)
9 P7 (1967-71)
10 TC1 (1970-75)
11 TC2 (1976-1979) och TC3 (1980-1983)
12 Ford Taunus-versioner utanför Europa
13 Bilder
14 Ford Taunus i film
15 Källor
16 Externa länkar

G93 (1939–52) [redigera]

Taunus är ett modellnamn som förekommit under lång tid i Fordvärlden. Första gången namnet dök upp var när Taunus G93 ersatte Ford Eifel 1939. Den modellen (ofta kallad "Buckel-Taunus" av tyska samlare, vilket syftar på den runda formen) tillverkades fram till 1942 i olika nordeuropeiska fabriker under Ford Kölns ledning för att sedan återupptas 1947 i något moderniserad form. De senare bilarna känns direkt igen på en bred och kromtyngd grill.

Ur-Taunusen byggdes som 2-dörrars fastback-kaross av tyska Ford men det förekom även en glasad Kombi-modell som byggdes av Karmann på uppdrag av Ford och mindre serier av täckta leveranssedaner och cabrioleter.

Versioner:

Modell	Årsmodell	Motor	Cylindervolym	Effekt	Bränslesystem
G93	1939-52	4-cyl radmotor sv	1172 cm³	34 hk	Enkel förgasare

G13 (1952–62) [redigera]

G93 ersattes 1952 av helt nya Taunus 12M (G13) med pontonkaross liknande 1949 års USA-Ford i mindre format och 1,2-liters rak fyrcylindrig motor. Modellen kallas ofta "Weltkugel" efter jordgloben i nosen. Efter några år utökades serien med 15M med 1,5-liters motor. Modellserien fortsatte tillverkas tills 1962.

Versioner:

Modell	Årsmodell	Motor	Cylindervolym	Effekt	Bränslesystem
12M	1952-58	4-cyl radmotor sv	1172 cm³	38 hk	Enkel förgasare
15M	1955-58	4-cyl radmotor ohv	1498 cm³	55 hk	Enkel förgasare
12M 1200	1959-62	4-cyl radmotor ohv	1172 cm³	38 hk	Enkel förgasare
12M 1500	1959-62	4-cyl radmotor ohv	1498 cm³	55 hk	Enkel förgasare

P2 (1957-60) [redigera]

Ford Taunus P2
Fabrikat	Ford
Tillverkning	1957-1960
Karosseri	2/4-d sedan 3-d kombi 2-d cabriolet
Motor	4-cylindrig radmotor
Drivning	Bakhjulsdrift
Växellåda	3/4-vxl manuell
Hjulbas	260 cm
Längd	438 cm
Bredd	167 cm
Höjd	150 cm
Liknande	Opel Rekord Vauxhall Victor Volvo Amazon

1957 presenterades den något större Taunus 17 M (P2) som 2- och 4-dörrars sedan och något senare även som Kombi. Dessa tillverkades parallellt med 12/15 M.

Versioner:

Modell	Årsmodell	Motor	Cylindervolym	Effekt	Bränslesystem
17M	1957-60	4-cyl radmotor ohv	1698 cm³	60 hk	Enkel förgasare

P3 (1960-64) [redigera]

Ford Taunus P3
Fabrikat	Ford
Tillverkning	1960-1964
Karosseri	2/4-d sedan 3-d kombi 2-d cabriolet
Motor	4-cylindrig radmotor
Drivning	Bakhjulsdrift
Växellåda	3/4-vxl manuell 3-stegs automat
Hjulbas	263 cm
Längd	445 cm
Bredd	167 cm
Höjd	145 cm
Liknande	Opel Rekord Fiat 1300/1500 Volvo Amazon

Hösten 1960 ersattes P2-serien av en rundad modell som i fabrikens interna beteckningssystem hette Taunus P3. Den fick snabbt smeknamnet "Badewanne", "badkar", för sitt rundade utseende. Tekniskt byggde den i stora drag vidare på P2-modellen men med en robustare stomme. Designen tillskrivs Ford Kölns designchef Uwe Bahnsen och svensk-amerikanen Wesley Dahlberg som lånades över från Detroit för "Projekt Adria" som var arbetsnamnet för P3. Den hade god bränsleekonomi till följd av lågt luftmotstånd och låg vikt, vilket också gav mycket goda fartresurser för sin tid.

En "TS"-modell med förhöjd prestanda introducerades som 1962 års modell. TS-modellen hade en något starkare motor på 1,8 liter jämfört med basmodellens 1,7 liter, skivbromsar fram, separata framstolar och fyrväxlad låda som standard. De sistnämnda finesserna kunde beställas som tillval på den enklare "Super"-modellen. En motorsvagare variant på 1,5 liter importerades aldrig till Sverige.

Modellserien omfattade 2- och 4-dörrars sedaner samt olika varianter av kombibilar (såldes i Sverige som Taunus 17 M Kombi och i Västtyskland m.fl. länder som 17 M Turnier) och täckta leveranssedaner (ej i Sverige) på bas av Kombi-karossen. Den fristående tyska karossfirman Karl Deutsch byggde om en liten serie 2-dörrars 17 M P3 sedaner till kabrioleter och några få coupéer med panoramabakruta. 17 M P3 har även byggts om seriemässigt till pickup-lastbilar i Sydafrika (där sammansättning skedde i Fords regi) och Grekland. P3 har även byggts i fortsättningsserie under några år av turkiska Otosan-fabriken sedan modellen lagts ner i Västtyskland. Taunus P2 och P3 har även delat med sig av mekaniken till den karossmässigt VW-liknande minibussen Ford FK Taunus Transit som ersattes 1965 av den större serien Ford Transit med V4-motorer.

Versioner:

Modell	Årsmodell	Motor	Cylindervolym	Effekt	Bränslesystem
17M 1500	1961-64	4-cyl radmotor ohv	1498 cm³	55 hk	Enkel förgasare
17M 1700	1961-64	4-cyl radmotor ohv	1698 cm³	60-65 hk	Enkel förgasare
17M TS	1962-64	4-cyl radmotor ohv	1758 cm³	70-75 hk	Enkel/tvåports förgasare

P4 (1962-66) [redigera]

Ford Taunus P4
Fabrikat	Ford
Tillverkning	1962-1966
Karosseri	2/4-d sedan 3-d kombi 2-d coupé
Motor	4-cylindrig V-motor
Drivning	Framhjulsdrift
Växellåda	4-vxl manuell
Hjulbas	253 cm
Längd	425 cm
Bredd	159 cm
Höjd	146 cm
Liknande	Austin 1100 Lancia Fulvia Saab 96

12/15 M avlöstes av den USA-utvecklade framhjulsdrivna Taunus 12 M med modellbeteckning P4 (projektnamn "Cardinal") som i sista stund överläts till Köln-fabriken efter en analys av USA-marknaden för småbilar.

Modellen hade vissa visuella likheter med den engelsktillverkade Ford Cortina Mk1 från samma tid. Tekniskt skiljde sig dock den framhjulsdrivna Taunusen med sin V4-motor radikalt från den bakhjulsdrivna Cortinan med sin raka fyra.

Versioner:

Modell	Årsmodell	Motor	Cylindervolym	Effekt	Bränslesystem
12M 1200	1963-66	4-cyl V-motor ohv	1183 cm³	40 hk	Enkel förgasare
12M 1500	1963-66	4-cyl V-motor ohv	1498 cm³	50 hk	Enkel förgasare
12M TS	1963-64	4-cyl V-motor ohv	1498 cm³	55 hk	Enkel förgasare
12M TS	1965-66	4-cyl V-motor ohv	1498 cm³	65 hk	Enkel förgasare

P5 (1965-67) [redigera]

Ford Taunus P5
Fabrikat	Ford
Tillverkning	1964-1967
Karosseri	2/4-d sedan 3/5-d kombi 2-d coupé
Motor	4/6-cylindrig V-motor
Drivning	Bakhjulsdrift
Växellåda	3/4-vxl manuell 3-stegs automat
Hjulbas	271 cm
Längd	459 cm
Bredd	172 cm
Höjd	148 cm
Liknande	Opel Rekord Fiat 1800 Volvo Amazon

P3-serien ersattes till 1965 av 17M och 20M med intern modellkod P5. Dessa kallas ibland "Grosse Badewanne" för att särskilja från P3-modellen, och karossen är i princip en förstorad P3-kaross med förbättrad framvagn.

Nytt för 17 M var en V4-motor på 1,7 liter baserad på den framhjulsdrivna 12 M P4:s USA-utvecklade V4-motor på 1,2 eller 1,5 liter. Dessa motorer hade sämre vridmoment än P3-modellens raka fyra, och med P5:ans högre vikt hade bilen också sämre prestanda än föregångaren. Initialt hade Ford även problem med kylningen på dessa motorer, vilket medförde haverier till följd av defekta topplockspackningar.

20 M har en 2.0-liters V6-motor utvecklad i Västtyskland på samma grundkonstruktion, dock utan balansaxel (det fanns även en 1,8 liters variant på 82 hk), och betydligt mer driftsäker än V4:an. Denna motorn kallas Taunus V6 och ingår i den långlivade motorfamilj som sedermera kom att kallas Köln V6 (Cologne V6 på engelska), och fortsatte att produceras i olika Ford-modeller ända in på 1990-talet, först i 2,3- och 2,6-liters utförande, senare i 2,8-liters utförande och slutligen som 2,9-liters i två versioner på 145 hk och 207 hk i Ford Scorpio. En 4,0-liters version av denna motor på 206 hk återfinns också i den amerikanska Ford Explorer.

Karossversionerna utökades nu med en 2-dörrars hardtop coupé. Toppmodellen 20M TS hade förutom servobromsar även separata framsäten samt fyrväxlad låda med golvspak, till skillnad från de enklare modellerna som fortfarande hade helt framsäte och rattväxel.

Versioner:

Modell	Årsmodell	Motor	Cylindervolym	Effekt	Bränslesystem
17M 1500	1965-67	4-cyl V-motor ohv	1498 cm³	60 hk	Enkel förgasare
17M 1700	1965-67	4-cyl V-motor ohv	1699 cm³	70 hk	Enkel förgasare
20M	1965-67	6-cyl V-motor ohv	1998 cm³	85 hk	Tvåports förgasare
20M TS	1965-67	6-cyl V-motor ohv	1998 cm³	90 hk	Tvåports förgasare

OSI (1966-67) [redigera]

Ford Taunus OSI
Fabrikat	Ford
Tillverkning	1966-1967
Karosseri	2-d coupé 2-d cabriolet
Motor	6-cylindrig V-motor
Drivning	Bakhjulsdrift
Växellåda	4-vxl manuell
Liknande	Ford Capri

OSI ("Officine Stampaggi Industriali") var en sportcoupé som tekniskt var baserad på P5-modellen, medan karossen byggdes av italienska OSI ("Officine Stampaggi Industriali") i Torino, Italien. Bilen presenterades för första gången på Genève-utställningen 1966 och tillverkningen inleddes i augusti samma år.

Inledningsvis levererades bilen endast med 2,0-liters V6-motorn på 90 hästkrafter från Taunus 20M, men året därpå fanns även den nya 2,3-liters V6:an på 108 hästkrafter som alternativ, vilket gav bilen betydligt bättre prestanda. Under 1967 tillverkades modellen även med den starkare 2,3-liters RS-motorn på 125 hästkrafter i begränsad upplaga - ca 50 bilar - liksom specialversioner med turbo (180 hk May Turbo samt 188 hk Bosch Turbo)

På Genève-utställningen 1967 presenterades en cabriolet-version som dock endast kom att tillverkas i tre exemplar innan OSI-fabriken gick i konkurs. Vid det här laget hade intresset från Fords sida också svalnat då den då helt nya Ford Capri stod redo att presenteras.

Totalt tillverkades cirka 2200 OSI.

Versioner:

Modell	Årsmodell	Motor	Cylindervolym	Effekt	Bränslesystem
OSI 2000	1966-67	6-cyl V-motor ohv	1998 cm³	90 hk	Tvåports förgasare
OSI 2300	1967	6-cyl V-motor ohv	2293 cm³	108 hk	Tvåports förgasare
OSI 2300	1967	6-cyl V-motor ohv	2293 cm³	125 hk	Tvåports förgasare

P6 (1966-70) [redigera]

Ford Taunus P6
Fabrikat	Ford
Tillverkning	1966-1970
Karosseri	2/4-d sedan 3-d kombi 2-d coupé
Motor	4-cylindrig V-motor
Drivning	Framhjulsdrift
Växellåda	4-vxl manuell
Hjulbas	253 cm
Längd	432 cm
Bredd	160 cm
Höjd	140 cm
Liknande	Austin 1300 Peugeot 204 Saab 96

Taunus var även på 1960-talet samlingsnamnet för flera samtidiga modeller. Minst var de framhjulsdrivna 12M och 15M med V4-motorer på 1,2 1,5 och 1,7 liter och intern modellbeteckning P6 med den nya, tyskdesignade kaross som följde modellen tills nerläggningen hösten 1970.

Modellen efterträddes 1971 av den helt nya och större Ford Taunus TC.

Versioner:

Modell	Årsmodell	Motor	Cylindervolym	Effekt	Bränslesystem
12M 1200	1967-68	4-cyl V-motor ohv	1183 cm³	45 hk	Enkel förgasare
12M 1300	1967-70	4-cyl V-motor ohv	1305 cm³	50 hk	Enkel förgasare
15M	1967-70	4-cyl V-motor ohv	1498 cm³	60 hk	Enkel förgasare
15M S	1967-70	4-cyl V-motor ohv	1498 cm³	65 hk	Enkel förgasare
15M TS	1967-68	4-cyl V-motor ohv	1699 cm³	70 hk	Enkel förgasare
15M TS	1969-70	4-cyl V-motor ohv	1699 cm³	75 hk	Enkel förgasare

P7 (1967-71) [redigera]

Ford Taunus P7

Fabrikat	Ford
Tillverkning	1967-1971
Efterträdare	Ford Granada
Karosseri	2/4-d sedan 3/5-d kombi 2-d coupé
Motor	4/6-cylindrig V-motor
Drivning	Bakhjulsdrift
Växellåda	4-vxl manuell 3-stegs automat
Hjulbas	271 cm
Längd	466 cm
Bredd	176 cm
Höjd	149 cm
Liknande	Opel Rekord Peugeot 504 Volvo 140

1968 ritades P5 om och bytte internbeteckning till P7. Mekaniskt sett var P7 i stort identisk med P5. Denna kaross blev rakare och skiljde sig ganska tydligt i detaljer mellan sedan och coupé. Bland annat flyttades bakljusen från karosshörnorna till bakstammen, och en tydlig "knick" i karossvecket skapades under bakre sidorutan. 20M modellen hade ett falskt luftintag på motorhuven,något som endast förekom 1968. En nyhet för P7 var en till 2,3 liter förstorad V6-motor till 17/20M RS och 20M TS. Andra nyheter var 12 volts elsystem samt tvåkrets bromssystem som standard.

Den publika smaken gjorde dock tummen ner och därför ritades karossen raskt om till 1969, då Ford officiellt tog bort namnet Taunus, medan beteckningarna 17 M, 20 M osv var kvar, men TS-modellen ersattes av RS, som dessutom hade mer omfattande instrumentering med 3 mätare i mittkonsollen. 1969 flyttades åter bakljusen ut i bakskärmarnas hörn, fronten fick helt ny design som var influerad av Lincoln. 2,3-litersmotorn reviderades men hade samma effekt. Internkoden blev nu ändrad till P7b och 20M RS kunde väljas med en ännu större V6 på 2,6 liter. 1969 utökades serien med toppmodellen 26M som hade V6-motorn på 2,6 liter, samt bättre utrustning som servostyrning, större frambromsar, tonade rutor, sollucka, dubbla strålkastare med mera, som standard. Det byggdes även ett antal cabrioleter av karosserifirma Karl Deutsch.

Modellserien ersattes 1972 av Granada och Consul som samtidigt ersatte även de engelska Zephyr och Zodiac.

Versioner:

Modell	Årsmodell	Motor	Cylindervolym	Effekt	Bränslesystem
17M 1500	1968-71	4-cyl V-motor ohv	1498 cm³	60 hk	Enkel förgasare
17M 1700	1968-71	4-cyl V-motor ohv	1699 cm³	65 hk	Enkel förgasare
17M 1700 S	1968-71	4-cyl V-motor ohv	1699 cm³	70-75 hk	Enkel förgasare
20M	1968-71	6-cyl V-motor ohv	1998 cm³	85-90 hk	Tvåport förgasare
20M TS	1968	6-cyl V-motor ohv	2293 cm³	108 hk	Tvåport förgasare
20M XL	1969-71	6-cyl V-motor ohv	2293 cm³	108 hk	Tvåport förgasare
17M 1800	1969-71	6-cyl V-motor ohv	1812 cm³	82 hk	Tvåport förgasare
17M RS	1969-71	6-cyl V-motor ohv	2293 cm³	108 hk	Tvåport förgasare
20M RS	1968-69	6-cyl V-motor ohv	2293 cm³	125 hk	Tvåport förgasare
20M RS	1970-71	6-cyl V-motor ohv	2550 cm³	125 hk	Tvåport förgasare
26M	1970-71	6-cyl V-motor ohv	2550 cm³	125 hk	Tvåport förgasare

TC1 (1970-75) [redigera]

Ford Taunus TC1
Fabrikat	Ford
Tillverkning	1970-1975
Karosseri	2/4-d sedan 5-d kombi 2-d coupé
Motor	4-cylindrig radmotor 6-cylindrig V-motor
Drivning	Bakhjulsdrift
Växellåda	4-vxl manuell 3-stegs automat
Hjulbas	258 cm
Längd	427 cm
Bredd	170 cm
Höjd	137 cm
Besläktade	Ford Cortina
Liknande	Opel Ascona Fiat 124 Simca 1300

1971 introducerades den helt nya Taunus TC som ersättare för Taunus 12/15m (P6). Det blev en bakhjulsdriven mellanklassbil med USA-inspirerad formgivning och även utvecklad på initiativ av Ford i USA. Denna Taunus-serie är syskon med engelska Ford Cortina Mk III/IV/V och de utvecklades i ett samarbete mellan arbetsgrupper i Västtyskland, England och USA vilket gör att mycket av den tekniska uppbyggnaden är gemensam för modellserierna. Dock skilde de sig till utseendet, med bland annat olika front och bakände.

Motorerna i nya Taunus varierade från nya raka fyrcylindriga så kallade "Pinto-motorn" på 1,3 eller 1,6 liter med överliggande kam, till Köln V6:orna på 2,0 eller 2,3 liter.

Cortina hade både den engelska Kent-motorn med stötstänger (1300 och 1600), vilken hade sitt ursprung i Ford Anglia, och Pinto-motorn i 1600 och 2000-utförande för de exklusivare modellerna. Toppmodellerna hette 2000E (för "Executive") och 2000 GXL.

"Pintomotorn" fick sitt namn från den USA-tillverkade kompakta Ford-modellen Pinto, i vilken denna raka fyra hade sin premiär. Den amerikanska Pinto-motorn var i stort sett identisk med de europeiska versionerna.

70-talets Taunus förekom i många olika versioner, från den enklaste 1300 basmodellen till toppmodellen 2300 GXL, som bl a bjöd på kraftigare fjädring, förstärkt bakaxel, sportigare instrumentering, dubbla strålkastare, vinyltak och många kromade karossdetaljer som förstärkte det visuella släktskapet med USA.

Ford Taunus TC led svårt av kvalitetsproblem under sina första produktionsår och tilldelades då tyska bilistorganistationen ADAC:s s.k. Silvercitronpris för största antal rapporterade haverier på Autobahn under ett år, men med tiden blev modellen en pålitlig och uppskattad bil som idag nått klassikerstatus. Syskonet Cortina var vid en tid på 70-talet under förhandling om att bli grund i ett tänkt folkbilsprojekt hos den asiatiska samarbetsorganisationen ASEAN men detta blev aldrig av.

Versioner:

Modell	Årsmodell	Motor	Cylindervolym	Effekt	Bränslesystem
1300	1971-75	4-cyl radmotor SOHC	1294 cm³	55 hk	Enkel förgasare
1600	1971-75	4-cyl radmotor SOHC	1593 cm³	72 hk	Enkel förgasare
1600 GT	1971-75	4-cyl radmotor SOHC	1593 cm³	88 hk	Tvåports förgasare
2000	1974-75	4-cyl radmotor SOHC	1993 cm³	99 hk	Tvåports förgasare
2000	1971-75	6-cyl V-motor ohv	1998 cm³	90 hk	Tvåports förgasare
2300	1971-75	6-cyl V-motor ohv	2293 cm³	108 hk	Tvåports förgasare

TC2 (1976-1979) och TC3 (1980-1983) [redigera]

Ford Taunus TC2 (och TC3)
Fabrikat	Ford
Tillverkning	1976-1979 (1980-1983)
Efterträdare	Ford Sierra
Karosseri	2/4-d sedan 5-d kombi
Motor	4-cylindrig radmotor 6-cylindrig V-motor
Drivning	Bakhjulsdrift
Växellåda	4-vxl manuell (5-vxl manuell som tillval) 3-stegs automat
Hjulbas	258 cm
Längd	444 cm
Bredd	171 cm
Höjd	136 cm
Besläktade	Ford Cortina
Liknande	Opel Ascona Fiat 131 Volvo 340

1976 presenterades den modifierade Taunus TC2, med en stramare kaross (som med detta blev gemensam med Cortina) och en mer europeisk framtoning. Denna bil tillverkades fram till 1979, då den efterträddes av TC3 som var ett mellanting mellan ett rent modellbyte och en ansiktslyftning.

TC3 fick bland annat något förbättrade motorer, gasstötdämpare, mer påkostad inredning, bättre isolering, större rutor, annorlunda front och större bakljus. 5-växlad låda och servostyrning fanns som tillval. Modellen tillverkades 1980-1983, och ersattes därefter av den mera strömlinjeformade Ford Sierra, som under den helt nya karossen fick ärva många mekaniska komponenter från Taunusen.

Versioner:

Modell	Årsmodell	Motor	Cylindervolym	Effekt	Bränslesystem
1300	1976-83	4-cyl radmotor SOHC	1294 cm³	55 hk	Enkel förgasare
1600	1976-83	4-cyl radmotor SOHC	1593 cm³	73 hk	Tvåports förgasare
2000	1976-83	4-cyl radmotor SOHC	1993 cm³	99 hk	Tvåports förgasare
2000 V6	1976-83	6-cyl V-motor ohv	1998 cm³	90 hk	Tvåports förgasare
2300 V6	1976-83	6-cyl V-motor ohv	2293 cm³	108 hk	Tvåports förgasare

Ford Taunus-versioner utanför Europa [redigera]

Efter modellens upphörande i Europa fortsatte Taunus/Cortina TC3 att tillverkas i Argentina till 1980-talets andra hälft, bland annat i coupé-utförande, något som aldrig förekom på de europeiska versionerna.

En version tillverkades också på licens i Turkiet fram till mitten av 1990-talet, den så kallade "Otosan Taunus". Denna modell hade luftkonditionering, 5-växlad låda som standard, och något modifierad front.

Sista generationen Taunus/Cortina har även bidragit med en del tekniska grunddrag (vissa mekaniska delar är direkt motsvarande) till första generationen av den koreanska mellanklassbilen Hyundai Stellar som ersatte licensbyggda Cortina i deras produktion.