Formel 1-VM 1959

Från Wikipedia

Formel 1-VM 1959 hade nio deltävlingar som kördes under perioden 10 maj-12 december. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1959 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av australiern Jack Brabham och konstruktörsmästerskapet av Cooper-Climax.


F1-regler i korthet 1959
MotorÖverladdad 750 cc
Sug 2 500 cc
Max cylindrarIngen begränsning
Bilens minimiviktIngen begränsning
Poängberäkning8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1
• Endast de fem bästa poängen från de nio loppen räknades in i mästerskapet.
• Poäng gavs ej till förare som delade bil.
• Konstruktörspoäng gavs endast till varje konstruktörs bäst placerade bil.

Vinnare[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix 1959[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
Monacos Grand Prix 10 maj Monte Carlo Jack Brabham Cooper Cooper-Climax *
Indianapolis Grand Prix 30 maj Indianapolis Rodger Ward Leader Cards Inc Watson-Offenhauser *
Nederländernas Grand Prix 31 maj Zandvoort Joakim Bonnier BRM *
Frankrikes Grand Prix 5 juli Reims-Gueux Tony Brooks Ferrari *
Storbritanniens Grand Prix 18 juli Aintree Jack Brabham Cooper Cooper-Climax *
Tysklands Grand Prix 2 augusti Avus Tony Brooks Ferrari *
Portugals Grand Prix 23 augusti Monsanto Stirling Moss R R C Walker Cooper-Climax *
Italiens Grand Prix 13 september Monza Stirling Moss R R C Walker Cooper-Climax *
USA:s Grand Prix 12 december Sebring Bruce McLaren Cooper Cooper-Climax *

Grand Prix utanför VM 1959[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix /Race Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
Glover Trophy 30 mars Goodwood Stirling Moss R R C Walker Cooper-Climax
Aintree 200 18 april Aintree Jean Behra Ferrari
International Trophy 2 maj Silverstone Jack Brabham Cooper Cooper-Climax
International Gold Cup 26 september Oulton Park Stirling Moss R R C Walker Cooper-Climax
Silver City Trophy 10 oktober Snetterton Ron Flockhart BRM

Stall, nummer och förare 1959[redigera | redigera wikitext]

Stall/Tillverkare Nummer Förare
A E Dean (Kuzma-Offenhauser)[1] 10 A.J. Foyt, USA
Ace Garage-Rotherham (Cooper-Climax)[2] 44 Trevor Taylor, Storbritannien
Alan Brown (Cooper-Climax)[2] 50 Mike Taylor, Storbritannien
52 Peter Ashdown, Storbritannien
Aston Martin 2, 4, 10, 24 Roy Salvadori, Storbritannien
4, 5, 9, 26 Carroll Shelby, USA
BRM 2, 6, 8, 10, 16 Harry Schell, USA
4, 6, 7, 9, 10, 18 Joakim Bonnier, Sverige
4, 8, 20, 42, 44 Ron Flockhart, Storbritannien
BRP (BRM) 2, 6 Stirling Moss, Storbritannien
11 Hans Herrmann, Tyskland
BRP (Cooper-Climax & Cooper-Borgward) 34, 46 Ivor Bueb, Storbritannien
48 Chris Bristow, Storbritannien
Bignotti-Bowes Racing (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 7 Jud Larson, USA
Bignotti-Bowes Racing (Epperly-Offenhauser)[1] 33 Johnny Boyd, USA
Blanchard Automobile Co (Porsche) 17 Harry Blanchard, USA
Bob Estes (Phillips-Offenhauser)[1] 9 Don Branson, USA
Camoradi (Tec-Mec-Maserati) 15 Fritz d'Orey, Brasilien
Chapman S Root (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 48 Bobby Grim, USA
Connaught-Alta 18 Bob Said, USA
Cooper-Climax 1, 8, 12, 24 Jack Brabham, Australien
2, 3, 8, 9, 12, 16, 22 Bruce McLaren, Nya Zeeland
2, 3, 9, 10, 14, 26 Masten Gregory, USA
10 Giorgio Scarlatti, Italien
David Fry (Fry-Climax)[2] 60 Mike Parkes, Storbritannien
Dennis Taylor (Lotus-Climax)[2] 62 Dennis Taylor, Storbritannien
Dorchester Service Station (Lotus-Climax) 64 David Piper, Storbritannien
ENB (Cooper-Climax) 10 Lucien Bianchi, Belgien
12 Alain de Changy, Belgien
Ecurie Bleue (Cooper-Climax) 19 Harry Schell, USA
Ecurie Maarsbergen (Porsche) 15 Carel Godin de Beaufort, Nederländerna
Ernest L Ruiz (Christensen-Offenhauser)[1] 24 Jack Turner, USA
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 65 Bob Christie, USA
66 Jimmy Daywalt, USA
Ferrari 1, 30, 46 Jean Behra, Frankrike
2, 4, 14, 24, 30, 50 Tony Brooks, Storbritannien
3, 5, 15, 26, 32, 48 Phil Hill, USA
3, 16, 17, 34, 52 Cliff Allison, Storbritannien
4 Wolfgang von Trips, Tyskland
6, 16, 28, 36 Dan Gurney, USA
22, 38 Olivier Gendebien, Belgien
Fred Gerhardt (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 45 Paul Russo, USA
George Salih (Epperly-Offenhauser)[1] 6 Jimmy Bryan, USA
George Walther Jr (Sutton-Offenhauser)[1] 77 Mike Magill, USA
Gilby Engineering (Cooper-Climax) 54 Keith Greene, Storbritannien
H H Johnson (Kuzma-Offenhauser)[1] 57 Al Keller, USA
Harry Dunn (Dunn-Offenhauser)[1] 89 Al Herman, USA
High Efficiency Motors (Cooper-Climax & Cooper-Maserati) 12, 16, 38 Roy Salvadori, Storbritannien
22, 38 Jack Fairman, Storbritannien
J S Donaldson (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 19 Eddie Johnson, USA
JBW-Maserati 36 Brian Naylor, Storbritannien
Jean Behra (Behra-Porsche-Porsche)[2] 12 Jean Behra, Frankrike
Jean Lucienbonnet (Cooper-Climax)[2] 14 Jean Lucienbonnet, Frankrike
Jim Robbins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 15 Don Freeland, USA
John Fisher (Lotus-Climax)[2] 44 Bruce Halford, Storbritannien
John R Wills (Epperly-Offenhauser)[1][2] 1 Tony Bettenhausen, USA
John Zink (Watson-Offenhauser)[1] 64 Pat Flaherty, USA
John Zink (Moore-Offenhauser)[1] 74 Bob Veith, USA
Kalamazoo Sports Inc (Watson-Offenhauser)[1] 73 Dick Rathmann, USA
Karl Hall (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 71 Chuck Arnold, USA
LeRoy E Foutch Jr (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 87 Red Amick, USA
Leader Cards Inc (Watson-Offenhauser & Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 1, 5 Rodger Ward, USA
Lindsey Hopkins (Watson-Offenhauser)[1] 16 Jim Rathmann, USA
Lotus-Climax 10, 12, 15, 20, 34 Innes Ireland, Storbritannien
11, 14, 16, 18, 28, 32, 40 Graham Hill, Storbritannien
11, 30 Alan Stacey, Storbritannien
42 Pete Lovely, USA
Lysle Greenman (Kuzma-Offenhauser)[1] 53 Bill Cheesbourg, USA
Monte Carlo Auto Sport (Maserati) 56 André Testut, Frankrike
Norman C Demler (Epperly-Offenhauser)[1] 99 Paul Goldsmith, USA
OSCA (Cooper-Osca) 14 Alejandro de Tomaso, Italien
Ottorino Volonterio (Maserati) 28 Giulio Cabianca, Italien
Peter Schmidt (Kuzma-Offenhauser)[1] 44 Eddie Sachs, USA
Phil Cade (Maserati)[2] 22 Phil Cade, USA
Porsche (Behra-Porsche-Porsche) 4 Maria Teresa de Filippis, Italien
Porsche 6, 14 Wolfgang von Trips, Tyskland
R R C Walker (Cooper-Climax) 4, 7, 11, 14, 30 Stirling Moss, Storbritannien
5, 6, 8, 10, 14, 16, 18, 32 Maurice Trintignant, Frankrike
R T Marley Sr (Kuzma-Offenhauser)[1][2] 88 Gene Hartley, USA
Racing Associates (Lesovsky-Offenhauser)[1] 3 Johnny Thomson, USA
Ray Crawford (Elder-Offenhauser)[1] 49 Ray Crawford, USA
Ray T Brady (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 58 Jim McWithey, USA
Reg Parnell (Cooper-Climax) 58 Henry Taylor, Storbritannien
66 Tim Parnell, Storbritannien
Roy McKay (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 47 Chuck Weyant, USA
Scuderia Centro Sud (Cooper-Maserati) 18 Mario Araujo de Cabral, Portugal
18, 22, 42 Ian Burgess, Storbritannien
20, 40 Colin Davis, Storbritannien
24 Hans Herrmann, Tyskland
Scuderia Centro Sud (Maserati) 36 Asdrúbal Bayardo, Uruguay
38, 40 Fritz d'Orey, Brasilien
Scuderia Ugolini (Maserati) 40, 54 Giorgio Scarlatti, Italien
42 Carel Godin de Beaufort, Nederländerna
Taylor-Crawley Racing Team (Cooper-Climax) 16 George Constantine, USA
United Racing Stable (Cooper-Climax)[2] 56 Bill Moss, Storbritannien
Vanwall 20 Tony Brooks, Storbritannien
Wolcott Memorial Racing Team (Lesovsky-Offenhauser)[1][2] 8 Len Sutton, USA
Yunick Glover & Lathrop (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 37 Duane Carter, USA

Slutställning förare 1959[redigera | redigera wikitext]

Placering Förare! Stall Konstruktör Poäng
1 Jack Brabham Cooper Cooper-Climax 34
2 Tony Brooks Ferrari 27
3 Stirling Moss R R C Walker & BRP Cooper-Climax & BRM 25,5
4 Phil Hill Ferrari 20
5 Maurice Trintignant R R C Walker Cooper-Climax 19
6 Bruce McLaren Cooper Cooper-Climax 16,5
7 Dan Gurney Ferrari 13
8 Joakim Bonnier BRM 10
9 Masten Gregory Cooper Cooper-Climax 10
10 Rodger Ward Leader Cards Inc Watson-Offenhauser 8
11 Jim Rathmann Lindsey Hopkins Watson-Offenhauser 6
12 Johnny Thomson Racing Associates Lesovsky-Offenhauser 5
13 Innes Ireland Lotus Lotus-Climax 5
14 Harry Schell BRM 5
15 Tony Bettenhausen John R Wills Epperly-Offenhauser 3
16 Olivier Gendebien Ferrari 3
17 Paul Goldsmith Norman C Demler Epperly-Offenhauser 2
18 Jean Behra Ferrari 2
19 Cliff Allison Ferrari 2

Slutställning konstruktörer 1959[redigera | redigera wikitext]

Placering Konstruktör Poäng
1 Cooper-Climax 40
2 Ferrari 32
3 BRM 18
4 Watson-Offenhauser 8
5 Lotus-Climax 5
6 Lesovsky-Offenhauser 4
7 Epperly-Offenhauser 3
8 Aston Martin 0
= Connaught-Alta 0
= Cooper-Maserati 0
= Cooper-Borgward 0
= Cooper-Osca 0
= Fry-Climax 0
= JBW-Maserati 0
= Maserati 0
= Porsche 0
= Tec-Mec-Maserati 0
= Vanwall 0
= Christensen-Offenhauser 0
= Dunn-Offenhauser 0
= Elder-Offenhauser 0
= Phillips-Offenhauser 0
= KurtisKraft-Offenhauser 0
= Kuzma-Offenhauser 0
= Moore-Offenhauser 0
= Sutton-Offenhauser 0

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af] Deltog endast i Indianapolis 1959.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Säsonger[redigera | redigera wikitext]

v • r
Säsonger av Formel 1-VM
1950 · 1951 · 1952 · 1953 · 1954 · 1955 · 1956 · 1957 · 1958 · 1959 · 1960 · 1961 · 1962 · 1963 · 1964 · 1965 · 1966 · 1967 · 1968 · 1969 · 1970 · 1971 · 1972 · 1973 · 1974 · 1975 · 1976 · 1977 · 1978 · 1979 · 1980 · 1981 · 1982 · 1983 · 1984 · 1985 · 1986 · 1987 · 1988 · 1989 · 1990 · 1991 · 1992 · 1993 · 1994 · 1995 · 1996 · 1997 · 1998 · 1999 · 2000 · 2001 · 2002 · 2003 · 2004 · 2005 · 2006 · 2007 · 2008 · 2009 · 2010 · 2011 · 2012 · 2013 · 2014 · 2015 · 2016 · 2017 · 2018 · 2019 · 2020 · 2021 · 2022 · 2023 · 2024
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Formel_1-VM_1959&oldid=51804327”