Formel 1-VM 2014

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
FIA Formula One World Championship 2014
Allmän information
Säsongsnummer 65
Antal race 19
Start 16 mars 2014
Slut 23 november 2014
Bilar
Motorer Italien Ferrari
Tyskland Mercedes-Benz
Frankrike Renault
Däckleverantör(er) Italien Pirelli
Deltagande
Antal förare 22
Antal team 11
2014
Nico Rosberg leder mästerskapet.

Formel 1-VM 2014 kommer att bli den 65:e säsongen av FIA Formula One World Championship, ett motorsportsmästerskap för formelbilar som är erkänt av sportens styrande organisation, Fédération Internationale de l'Automobile (FIA), som den högsta klassen av formelbils-racing. Säsongen startar i Australien den 16 mars och avslutas i Abu Dhabi den 23 november. Elva team och tjugotvå förare kommer att tävla i nitton Grand Prix. Under 2014 kommer mästerskapet se införandet av en ny motor i formel 1, där 2,4 liters V8-motorer som tidigare använts mellan 2006 och 2013 kommer att ersättas med en ny motor, en 1,6 liters turboladdad V6-motor som är försedd med energiåtervinningssystemet i sin uppbyggnad. 2014 års kalender kommer att innehålla några förändringar jämfört med året innan. Rysslands Grand Prix kommer att hållas för första gången på ett sekel på Sochi International Street Circuit i Sotji, och Österrikes Grand Prix kommer att återupplivas, med tävlingen som hålls på Red Bull Ring i Spielberg. Indiens Grand Prix kommer att upphöra under 2014 men är tillbaka 2015, medans Koreas Grand Prix har tagits bort från kalendern helt. Sebastian Vettel kommer att starta säsongen som regerande världsmästare efter att ha säkrat sin fjärde raka titel på Indiens Grand Prix 2013. Hans team, Red Bull Racing, kommer att starta säsongen som regerande konstruktörs-mästare, som också har vunnit sitt fjärde raka mästerskap.

Mercedes Nico Rosberg leder förarmästerskapet efter tre race, före Lewis Hamilton och Nico Hülkenberg. Mercedes leder konstruktörsmästerskapet med 67 poäng före Force India på andra plats.

Förare och team[redigera | redigera wikitext]

Följande team och förare är planerade att delta i 2014 års säsong av Formel 1[1][2][3]

Team Konstruktör Chassi Motor Däck Nr. Förare Race Test-/reservförare
Österrike Infiniti Red Bull Racing Red Bull-Renault RB10 Renault Energy F1-2014 P 1 Tyskland Sebastian Vettel 1-3 Portugal António Félix da Costa
Schweiz Sébastien Buemi
3 Australien Daniel Ricciardo 1-3
Tyskland Mercedes AMG Petronas F1 Team Mercedes F1 W05 Mercedes PU106A Hybrid P 6 Tyskland Nico Rosberg 1-3 Storbritannien Sam Bird
44 Storbritannien Lewis Hamilton 1-3
Italien Scuderia Ferrari Scuderia Ferrari F14 T Ferrari 059/3 P 7 Finland Kimi Räikkönen 1-3 Spanien Pedro de la Rosa
Spanien Marc Gene
14 Spanien Fernando Alonso 1-3
Storbritannien Lotus F1 Team Lotus-Renault E22 Renault Energy F1-2014 P 8 Frankrike Romain Grosjean 1-3 Frankrike Charles Pic
Danmark Marco Sörensen
13 Venezuela Pastor Maldonado 1-3
Storbritannien McLaren Mercedes McLaren-Mercedes MP4-29 Mercedes PU106A Hybrid P 20 Danmark Kevin Magnussen 1-3 Belgien Stoffel Vandoorne
Storbritannien Gary Paffett
22 Storbritannien Jenson Button 1-3
Indien Sahara Force India F1 Team Force India-Mercedes VJM07 Mercedes PU106A Hybrid P 11 Mexiko Sergio Pérez 1-3 Spanien Daniel Juncadella
27 Tyskland Nico Hülkenberg 1-3
Schweiz Sauber F1 Team Sauber-Ferrari C33 Ferrari 059/3 P 21 Mexiko Esteban Gutiérrez 1-3 Nederländerna Giedo van der Garde
Ryssland Sergej Sirotkin
99 Tyskland Adrian Sutil 1-3
Italien Scuderia Toro Rosso Toro Rosso-Renault STR9 Renault Energy F1-2014 P 25 Frankrike Jean-Éric Vergne 1-3 Portugal António Félix da Costa
Schweiz Sébastien Buemi
26 Ryssland Daniil Kvyat 1-3
Storbritannien Williams Martini Racing Williams-Mercedes FW36 Mercedes PU106A Hybrid P 19 Brasilien Felipe Massa 1-3 Skottland Susie Wolff
Brasilien Felipe Nasr
77 Finland Valtteri Bottas 1-3
Ryssland Marussia F1 Team Marussia-Ferrari MR03 Ferrari 059/3 P 4 Storbritannien Max Chilton 1-3 Venezuela Rodolfo González
17 Frankrike Jules Bianchi 1-3
Malaysia Caterham F1 Team Caterham-Renault CT05 Renault Energy F1-2014 P 9 Sverige Marcus Ericsson 1-3 Nederländerna Robin Frijns
USA Alexander Rossi
10 Japan Kamui Kobayashi 1-3

Teamförändringar[redigera | redigera wikitext]

  • Cosworth har valt att inte bygga motorer för 2014 års reglemente. Därmed blir Marussia tvungna att söka upp en ny motorleverantör. Ferrari förser från och med 2014 teamet med både motor och drivlina.
  • Scuderia Toro Rosso har säkrat ett avtal med Renault för motorer under 2014.
  • Williams kommer att byta från Renault till Mercedes som motorleverantör. Teamet beskriver det som en "långsiktig affär".

Förarförändringar[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix-kalender[redigera | redigera wikitext]

Följande nitton race är för närvarande planerade att äga rum under 2014.[4][5]

Länderna som Formel 1 körs i är markerade i grönt.
Or. Grand Prix Titel Bana Datum
1 Australiens Grand Prix 2014 Formula 1 Rolex Australian Grand Prix Australien Melbourne Grand Prix Circuit, Melbourne 16 mars
2 Malaysias Grand Prix 2014 Formula 1 Petronas Malaysia Grand Prix Malaysia Sepang International Circuit, Kuala Lumpur 30 mars
3 Bahrains Grand Prix 2014 Formula 1 Gulf Air Bahrain Grand Prix Bahrain Bahrain International Circuit, Sakhir 6 april
4 Kinas Grand Prix 2014 Formula 1 UBS Chinese Grand Prix Kina Shanghai International Circuit, Shanghai 20 april
5 Spaniens Grand Prix Formula 1 Gran Premio de España Pirelli 2014 Spanien Circuit de Catalunya, Barcelona 11 maj
6 Monacos Grand Prix Formula 1 Grand Prix de Monaco 2014 Monaco Circuit de Monaco, Monte Carlo 25 maj
7 Kanadas Grand Prix Formula 1 Grand Prix du Canada 2014 Kanada Circuit Gilles Villeneuve, Montreal 8 juni
8 Österrikes Grand Prix Formula 1 Großer Preis von Österreich 2014 Österrike Red Bull Ring, Spielberg 22 juni
9 Storbritanniens Grand Prix 2014 Formula 1 Santander British Grand Prix Storbritannien Silverstone Circuit, Silverstone 6 juli
10 Tysklands Grand Prix Formula 1 Großer Preis Santander von Deutschland 2014 Tyskland Hockenheimring, Hockenheim 20 juli
11 Ungerns Grand Prix Formula 1 Pirelli Magyar Nagydíj 2014 Ungern Hungaroring, Budapest 27 juli
12 Belgiens Grand Prix 2014 Formula 1 Shell Belgian Grand Prix Belgien Circuit de Spa-Francorchamps, Francorchamps 24 augusti
13 Italiens Grand Prix Formula 1 Gran Premio d'Italia 2014 Italien Autodromo Nazionale Monza, Monza 7 September
14 Singapores Grand Prix 2014 Formula 1 Singapore Grand Prix Singapore Marina Bay Street Circuit, Marina Bay 21 september
15 Japans Grand Prix 2014 Formula 1 Japanese Grand Prix Japan Suzuka Circuit, Suzuka 5 oktober
16 Rysslands Grand Prix 2014 Formula 1 Russian Grand Prix Ryssland Sochi International Street Circuit, Sotji 12 oktober
17 USA:s Grand Prix 2014 Formula 1 United States Grand Prix USA Circuit of the Americas, Austin 2 november
18 Brasiliens Grand Prix Formula 1 Grande Prêmio do Brasil 2014 Brasilien Autódromo José Carlos Pace, São Paulo 9 november
19 Abu Dhabis Grand Prix 2014 Formula 1 Etihad Airways Abu Dhabi Grand Prix Förenade Arabemiraten Yas Marina Circuit, Abu Dhabi 23 november

Kalenderförändringar[redigera | redigera wikitext]

Formel 1 kommer att köra en deltävling i Ryssland, på Sochi International Street Circuit i Sotji.

Racesammanfattning[redigera | redigera wikitext]

Kevin Magnussen var snabbast under första testet i Jerez.[6]

Försäsongstest[redigera | redigera wikitext]

Det blev 3 försäsongstester 2014. Det hölls ett test på Circuito de Jerez i Spanien och två tester på Bahrain International Circuit i Bahrain. Under det första testet såg Mercedes och McLaren väldigt starka ut, men även andra team, bland annat Ferrari, Williams och Force India. Det regerande världsmästarteamet, Red Bull Racing, lyckades inget vidare.[7] Även under andra och tredje testet såg ordningen någorlunda lik ut, med Mercedes i topp och Williams, Force India samt McLaren strax därefter, alla dessa team kör med Mercedes motorer. Även vid detta tillfället hade Red Bull många tekniska problem.[8]

Daniil Kvyat blev den yngsta föraren att ta poäng i ett Formel 1-lopp: 19 år och 324 dagar.[9]

Australiens Grand Prix[redigera | redigera wikitext]

Säsongen började i Australien. Mercedes hade under alla tre träningar visat sig mycket snabba med både Nico Rosberg och Lewis Hamilton, även Ferrari med Fernando Alonso var snabba. Under kvalet höll sig denna ordningen någorlunda med Lewis Hamilton i pole position, hemmaföraren Daniel Ricciardo som tvåa, Nico Rosberg trea, Kevin Magnussen fyra och Fernando Alonso femma. Den regerande världsmästaren, Sebastian Vettel, åkte ut redan i andra kvalomgången (Q2) och startade på trettonde plats. För svensken Marcus Ericsson, som körde sitt första Formel 1-kval någonsin, gick det skapligt. Han kvalade in på tjugonde plats men fick starta på nittonde plats efter att Saubers Esteban Gutiérrez fick en bestraffning för ett växellådsbyte.[10]
Under starten av racet blev de stökigt in i första kurvan där Kamui Kobayashi kraschade rakt in i Felipe Massa och smällde även till Kimi Räikkönen, både Kobayashi och Massa fick bryta. Anledningen till kraschen var förmodligen ett tekniskt fel i bromsarna som gjorde att han inte fick ner farten. Lewis Hamilton, som startade i pole position, fick ett motorproblem och var därmed tvungen att bryta, redan på fjärde varvet. Även Sebastian Vettel och Marcus Ericsson hade problem med motorerna och fick bryta. Lotus båda bilar bröt på grund av tekniska problem med motorenheterna.[11] Vann gjorde Nico Rosberg överlägset, med över 25 sekunder ner till tvåan, Kevin Magnussen, som slutade på tredje plats men fick andraplatsen efter att Daniel Ricciardo blev diskvalificerad på grund av för högt bränsleflöde.[12] Red Bull Racing överklagade beslutet men kommer förmodligen inte få sin överklagan beviljad. Trea blev britten Jenson Button, som slutade på fjärde plats. Det blev en succé för McLaren med båda sina två förare på pallen, som under hela förra säsongen inte tog en ända pallplats.

Malaysias Grand Prix[redigera | redigera wikitext]

Sergio Pérez körde inte loppet då hans bil gick sönder strax innan start.

Säsongens andra deltävling kördes på Sepang International Circuit i Malaysia. Även här hade de båda Mercedes-förarna Nico Rosberg och Lewis Hamilton sett snabba ut under de tre fria träningarna då de toppade tidrapporterna.[13] Strax innan kvalet skulle starta på lördagseftermiddagen kom ett skyfall vilket gjorde att kvalet försenades cirka 50 minuter.[14] I slutet av första kvalomgången (Q1) gjorde Marcus Ericsson en rejäl krasch vilket resulterade i att det blev röd flagg och att Q1 avbröts med 35 sekunder kvar.[15] Även i Q2 blev det röd flagg, detta efter att Daniil Kvyat kört ihop med Fernando Alonso vilket resulterade i att delar av Alonsos fjädring gick sönder och att Kvyats framvinge skadades. När Daniel Ricciardo skulle avsluta ett varv och Valtteri Bottas skulle påbörja ett varv störde Bottas Ricciardo, vilket gjorde att Ricciardo inte kunde förbättra sin tid. Efter kvalet beslutade domarna att Bottas skulle få tre platsers nedflyttning i racet angående incidenten.[16] Lewis Hamilton var snabbast av alla i Q3, vilket gjorde att han fick starta i Pole Position, näst snabbast var Sebastian Vettel och tredje snabbast var Nico Rosberg.

När bilarna skulle köras ut på startgridden fungerade inte Sergio Pérez bil, vilket gjorde att han inte kunde starta racet. När racet väl gick igång var det Lewis Hamilton som tog täten, tätt följd av Nico Rosberg och Sebastian Vettel. I tredje kurvan körde Jules Bianchi och Pastor Maldonado ihop, vilket gjorde att båda fick bryta. På andra varvet fick Kimi Räikkönen punktering, och var därmed tvungen att byta däck. Senare fick Adrian Sutil, Esteban Gutiérrez och Jean-Éric Vergne problem med bilarna, och var tvungna att bryta. När Daniel Ricciardo skulle in i depån för att byta däck gick det helt fel. Mekanikerna fick inte fast höger framhjul och även han blev då tvungen att bryta.[17] Vinnaren av racet blev Lewis Hamilton, tvåa blev Nico Rosberg och tvåa blev Sebastian Vettel.[18] Detta betydde att Mercedes fick en dubbelseger, att deras två förare låg etta och tvåa i förarmästerskapet och att de ledde konstruktörsmästerskapet. Svensken Marcus Ericsson var nöjd då han slutade på fjortonde plats i sitt första fullföljda Formel 1-lopp.[19]

Bahrains Grand Prix[redigera | redigera wikitext]

Säsongens tredje deltävling kördes på Bahrain International Circuit i Bahrain. Under de fria träningarna var Mercedes näst intill oslagbara då deras båda förare låg på första och andra plats under alla träningarna.[20] Detta höll i sig i kvalet då Nico Rosberg var snabbast, drygt två tiondelar före sin stallkamrat Lewis Hamilton, som var näst snabbast.[21] Tredje snabbast var Red Bulls Daniel Ricciardo, drygt åtta tiondelar efter Rosberg, men fick starta loppet på trettonde plats efter han fått en bestraffning från loppet innan.[22] Detta gjorde att Williams Valtteri Bottas fick starta från tredje startruta i loppet dagen efter. För Marcus Ericsson gick det helt okej. Hans bil hade många tekniska problem på träningarna vilket gjorde att allt annat än sista plats i kvalet hade varit en skräll.[23] Och det blev det då han var näst långsammast i kvalet, drygt tre hundradelar snabbare än Max Chilton.[24]

Racet dagen efter blev händelserikt med många omkörningar och en lyckotävling för Mercedes som dominerade loppet, från start till mål. Trots detta blev det en hård kamp om segern, mellan Nico Rosberg, som startade i Pole position, och Lewis Hamilton, som startade bakom. Redan på första varvet körde Hamilton förbi sin stallkamrat och hade ledningen ända tills strax innan första depåstoppet då Rosberg ville förbi och på så sätt få en fördel gentemot Hamilton. Rosberg var förbi några gånger, men Hamilton tog snabbt tillbaka den. Hamilton låg i ledning tills det var omkring 10 varv kvar, då säkerhetsbilen kom ut efter att Pastor Maldonado och Esteban Gutiérrez kraschat[25], och när säkerhetsbilen var ute bytte de båda Mercedes-förarna däck, Hamilton till det hårda och Rosberg till det mjuka däcket. Detta gjorde att Rosberg var mycket snabbare, och tog sig förbi Hamilton flera gånger, men Hamilton svarade upp och tog tillbaka ledningen. När det var tre varv kvar började Rosbergs mjuka däck ta slut, vilket gjorde att han inte kunde göra fler försök att ta sig förbi. Lewis Hamilton vann, Nico Rosberg kom tvåa och Sergio Pérez slutade på tredje plats, hans fjärde pallplats i karriären och teamets andra pallplats.[26] Fyra blev Daniel Ricciardo, tätt följd av Nico Hülkenberg på femte plats. Marcus Ericsson fick återigen bryta loppet,[27] vilket han gjort två av de tre senaste loppen.

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix[redigera | redigera wikitext]

Mästerskapsledningstabell
Grand Prix Förare Ledning
Australien Australien Tyskland Nico Rosberg 7
Malaysia Malaysia 18
Bahrain Bahrain 11
Kina Kina
Spanien Spanien
Monaco Monaco
Kanada Kanada
Österrike Österrike
Storbritannien Storbritannien
Tyskland Tyskland
Ungern Ungern
Belgien Belgien
Italien Italien
Singapore Singapore
Japan Japan
Ryssland Ryssland
USA USA
Brasilien Brasilien
Förenade Arabemiraten Abu Dhabi
Or. Grand Prix Pole Position Snabbaste varv Segrare - förare Segrare - konstruktör Rapport
1 Australien Australiens Grand Prix Storbritannien Lewis Hamilton[28] Tyskland Nico Rosberg[11] Tyskland Nico Rosberg[11] Tyskland Mercedes[11] Rapport
2 Malaysia Malaysias Grand Prix Storbritannien Lewis Hamilton[29] Storbritannien Lewis Hamilton[30] Storbritannien Lewis Hamilton[30] Tyskland Mercedes[30] Rapport
3 Bahrain Bahrains Grand Prix Tyskland Nico Rosberg[21] Tyskland Nico Rosberg[31] Storbritannien Lewis Hamilton[31] Tyskland Mercedes[31] Rapport
4 Kina Kinas Grand Prix
5 Spanien Spaniens Grand Prix
6 Monaco Monacos Grand Prix
7 Kanada Kanadas Grand Prix
8 Österrike Österrikes Grand Prix
9 Storbritannien Storbritanniens Grand Prix
10 Tyskland Tysklands Grand Prix
11 Ungern Ungerns Grand Prix
12 Belgien Belgiens Grand Prix
13 Italien Italiens Grand Prix
14 Singapore Singapores Grand Prix
15 Japan Japans Grand Prix
16 Ryssland Rysslands Grand Prix
17 USA USA:s Grand Prix
18 Brasilien Brasiliens Grand Prix
19 Förenade Arabemiraten Abu Dhabis Grand Prix

Förarmästerskapet[redigera | redigera wikitext]

Kval[redigera | redigera wikitext]

 Denna tabell: visa  diskussion  redigera 

Förare Nr. Grand Prix Bästa Sämsta
AUS
Australien
MAL
Malaysia
BHR
Bahrain
CHN
Kina
ESP
Spanien
MON
Monaco
CAN
Kanada
AUT
Österrike
GBR
Storbritannien
GER
Tyskland
HUN
Ungern
BEL
Belgien
ITA
Italien
SIN
Singapore
JPN
Japan
RUS
Ryssland
USA
USA
BRA
Brasilien
ABU
Förenade Arabemiraten
Storbritannien Lewis Hamilton 44 1 1 2 1 2
Tyskland Nico Rosberg 6 3 3 1 1 3
Australien Daniel Ricciardo 3 2 5 3 2 5
Tyskland Sebastian Vettel 1 13 2 11 2 13
Danmark Kevin Magnussen 20 4 8 9 4 9
Spanien Fernando Alonso 14 5 4 10 4 10
Finland Valtteri Bottas 77 10 15 4 4 15
Mexiko Sergio Pérez 11 16 14 5 5 16
Finland Kimi Räikkönen 7 12 6 6 6 12
Frankrike Jean-Éric Vergne 25 6 9 14 6 14
Storbritannien Jenson Button 22 11 10 7 7 11
Tyskland Nico Hülkenberg 27 7 7 12 7 12
Brasilien Felipe Massa 19 9 13 8 8 13
Ryssland Daniil Kvyat 26 8 11 13 8 13
Mexiko Esteban Gutiérrez 21 19 12 15 12 19
Tyskland Adrian Sutil 99 14 18 18 14 18
Japan Kamui Kobayashi 10 15 20 19 15 20
Frankrike Romain Grosjean 8 21 16 16 16 21
Venezuela Pastor Maldonado 13 22 17 17 17 22
Storbritannien Max Chilton 4 17 21 22 17 22
Frankrike Jules Bianchi 17 18 19 20 18 20
Sverige Marcus Ericsson 9 20 22 21 20 22
Förare Nr. AUS
Australien
MAL
Malaysia
BHR
Bahrain
CHN
Kina
ESP
Spanien
MON
Monaco
CAN
Kanada
AUT
Österrike
GBR
Storbritannien
GER
Tyskland
HUN
Ungern
BEL
Belgien
ITA
Italien
SIN
Singapore
JPN
Japan
RUS
Ryssland
USA
USA
BRA
Brasilien
ABU
Förenade Arabemiraten
Bästa Sämsta
Grand Prix

Pole Position Trophy[redigera | redigera wikitext]

Pole Position Trophy är en pokal som delas ut varje år till den förare som tagit flest Pole Positions.

Pos. Förare Poles Race
1 Storbritannien Lewis Hamilton 2 Australien och Malaysia
2 Tyskland Nico Rosberg 1 Australien

Race[redigera | redigera wikitext]

 Denna tabell: visa  diskussion  redigera 

Pos. Förare Nr. Grand Prix Poäng
AUS
Australien
MAL
Malaysia
BHR
Bahrain
CHN
Kina
ESP
Spanien
MON
Monaco
CAN
Kanada
AUT
Österrike
GBR
Storbritannien
GER
Tyskland
HUN
Ungern
BEL
Belgien
ITA
Italien
SIN
Singapore
JPN
Japan
RUS
Ryssland
USA
USA
BRA
Brasilien
ABU
Förenade Arabemiraten
1 Tyskland Nico Rosberg 6 1 2 2 61
2 Storbritannien Lewis Hamilton 44 Ret 1 1 50
3 Tyskland Nico Hülkenberg 27 6 5 5 28
4 Spanien Fernando Alonso 14 4 4 9 26
5 Storbritannien Jenson Button 22 3 6 17† 23
6 Tyskland Sebastian Vettel 1 Ret 3 6 23
7 Danmark Kevin Magnussen 20 2 9 Ret 20
8 Finland Valtteri Bottas 77 5 8 8 18
9 Mexiko Sergio Pérez 11 10 DNS 3 16
10 Australien Daniel Ricciardo 3 DSQ Ret 4 12
11 Brasilien Felipe Massa 19 Ret 7 7 12
12 Finland Kimi Räikkönen 7 7 12 10 7
13 Frankrike Jean-Éric Vergne 25 8 Ret Ret 4
14 Ryssland Daniil Kvyat 26 9 10 11 3
15 Frankrike Romain Grosjean 8 Ret 11 12 0
16 Tyskland Adrian Sutil 99 11 Ret Ret 0
17 Mexiko Esteban Gutiérrez 21 12 Ret Ret 0
18 Storbritannien Max Chilton 4 13 15 13 0
19 Japan Kamui Kobayashi 10 Ret 13 15 0
20 Sverige Marcus Ericsson 9 Ret 14 Ret 0
21 Venezuela Pastor Maldonado 13 Ret Ret 14 0
22 Frankrike Jules Bianchi 17 NC Ret 16 0
Pos. Förare Nr. AUS
Australien
MAL
Malaysia
BHR
Bahrain
CHN
Kina
ESP
Spanien
MON
Monaco
CAN
Kanada
AUT
Österrike
GBR
Storbritannien
GER
Tyskland
HUN
Ungern
BEL
Belgien
ITA
Italien
SIN
Singapore
JPN
Japan
RUS
Ryssland
USA
USA
BRA
Brasilien
ABU
Förenade Arabemiraten
Poäng
Grand Prix
Färg Betydelse
Guld Segrare
Silver Tvåa
Brons Trea
Grön Poängplacering
Blå Gick i mål utanför poäng
Ej klassificerad (NC)
Lila Bröt (Ret)
Röd Ej kvalificerad (DNQ)
Ej förkvalificerad (DNPQ)
Svart Diskvalificerad (DSQ)
Vit Startade ej (DNS)
Drog sig ur (WD)
Racet inställt (C)
Blank Deltog ej
Utesluten (EX)

Fet stil – Pole Position
Kursiv stil – Snabbaste varv

Noteringar:

  • † — Föraren gick ej i mål, men blev klassificerad för att ha kört över 90% av racedistansen.
  • ‡ — Dubbla poäng tilldelas under säsongsavslutningen i Abu Dhabi.


Konstruktörsmästerskapet[redigera | redigera wikitext]

 Denna tabell: visa  diskussion  redigera 

Pos. Konstruktör Nr. Grand Prix Poäng
AUS
Australien
MAL
Malaysia
BHR
Bahrain
CHN
Kina
ESP
Spanien
MON
Monaco
CAN
Kanada
AUT
Österrike
GBR
Storbritannien
GER
Tyskland
HUN
Ungern
BEL
Belgien
ITA
Italien
SIN
Singapore
JPN
Japan
RUS
Ryssland
USA
USA
BRA
Brasilien
ABU
Förenade Arabemiraten
1 Tyskland Mercedes 6 1 2 2 111
44 Ret 1 1
2 Indien Force India-Mercedes 11 10 DNS 3 44
27 6 5 5
3 Storbritannien McLaren-Mercedes 20 2 9 Ret 43
22 3 6 17†
4 Österrike Red Bull-Renault 1 Ret 3 6 35
3 DSQ Ret 4
5 Italien Ferrari 7 7 12 10 33
14 4 4 9
6 Storbritannien Williams-Mercedes 19 Ret 7 7 30
77 5 8 8
7 Italien Toro Rosso-Renault 25 8 Ret Ret 7
26 9 10 11
8 Storbritannien Lotus-Renault 8 Ret 11 12 0
13 Ret Ret 14
9 Schweiz Sauber-Ferrari 21 12 Ret Ret 0
99 11 Ret Ret
10 Ryssland Marussia-Ferrari 4 13 15 13 0
17 NC Ret 16
11 Federationen Malaya Caterham-Renault 9 Ret 14 Ret 0
10 Ret 13 15
Pos. Konstruktör Nr. AUS
Australien
MAL
Malaysia
BHR
Bahrain
CHN
Kina
ESP
Spanien
MON
Monaco
CAN
Kanada
AUT
Österrike
GBR
Storbritannien
GER
Tyskland
HUN
Ungern
BEL
Belgien
ITA
Italien
SIN
Singapore
JPN
Japan
RUS
Ryssland
USA
USA
BRA
Brasilien
ABU
Förenade Arabemiraten
Poäng
Grand Prix
Färg Betydelse
Guld Segrare
Silver Tvåa
Brons Trea
Grön Poängplacering
Blå Gick i mål utanför poäng
Ej klassificerad (NC)
Lila Bröt (Ret)
Röd Ej kvalificerad (DNQ)
Ej förkvalificerad (DNPQ)
Svart Diskvalificerad (DSQ)
Vit Startade ej (DNS)
Drog sig ur (WD)
Racet inställt (C)
Blank Deltog ej
Utesluten (EX)

Fet stil – Pole Position
Kursiv stil – Snabbaste varv

Noteringar:

  • † — Föraren gick ej i mål, men blev klassificerad för att ha kört över 90% av racedistansen.
  • ‡ — Dubbla poäng tilldelas under säsongsavslutningen i Abu Dhabi.


Nyheter[redigera | redigera wikitext]

Däckleverantör[redigera | redigera wikitext]

Även detta året ska samtliga köra på däck från Pirelli.[32] De olika däcken är:

  • Supersoft – Har en röd märkning på sidorna. Helt ny gummiblandning där målet varit att öka greppet men också att låta däcket slitas ner lite fortare. Idealiskt däck för trånga banor som Monaco.
  • Soft – Gul märkning på sidorna. Har konstruerats för att ge en halv sekund sämre varvtid är supersoft. Passar på olika banor och lär bli flitigt använt i år. Har bredast operativt ’’fönster’’.
  • Medium – Vit märkning på sidorna. Har ett smalare register och är lämpligt vid lägre temperaturer. Liknar fjolårets ’’Soft’’ och är ungefär 0,8 sekunder snabbare per varv än ’’Hard’’.
  • Hard – Orange märkning på sidorna. Påminner i karaktär om fjolårets ’’Medium’’. Kraftigt förändrat jämfört med i fjol. Tål aggressiv asfalt samt även höga temperaturer.
  • Intermediate – Grön märkning på sidorna. Bakdäcket är förändrat i stommen medan mönstret är detsamma. Fortfarande ett mycket starkt däck med hög motståndskraft mot slitage.
  • Wet – Blå märkning på sidorna. Nya stommar ska göra däcket mer greppvänligt och hindra överstyrning. Klarar att evakuera 65 liter per sekund ända upp till toppfart.

Däckfärger[redigera | redigera wikitext]

Torrdäck Regndäck
Neumático F1 Súper blando.png Neumático F1 Blando.png Neumático F1 Medio.png Neumático F1 Duro.png Neumático F1 Intermedios.png Neumático F1 Lluvia.png
Supersoft
Röd
Soft
Gul
Medium
Vit
Hard
Orange
Intermediate
Grön
Wet
Blå

Förändringar på bilar[redigera | redigera wikitext]

Till säsongen 2014 införs ett helt nytt tekniskt reglemente. Här är de största nyheterna.[33]

  • Motor - Nytt motorreglemente: 1,6-liters V6-motorer med turbo, (3-3,5 bar) samt maxvarvet 15 000 r/min. De nya motorerna väntas ge mellan 600-650 hästkrafter men framför allt ett högre vridmoment (600-700 Nm) än gårdagen sugmotorer.
  • Växellåda - Växellådorna byggs av respektive team. 2014 måste de ha åtta växlar och föraren växlar med paddlar på ratten. Utväxlingen på alla växlar måste vara desamma till alla 19 GP-tävlingarna. Det betyder en ständig kompromiss.
  • ERS - Energy Recovery Systems - Energiåtervinning sker via motorgeneratorn samt en extra generator som drivs av turboaggregatets axel. Strömmen leds till batteriet (under bensintanken). Motorgeneratorn kan polvändas och blir då en 161 hästkrafters elmotor kopplad till V6-motorn drivaxel som får användas 33 sekunder per varv. All värmeenergi får användas fritt.
  • Tank - Den läckagesäkrade bensintanken är placerad bakom förarens rygg, framför motorn och ovanpå batterierna. Tanken är mindre, max 135 liter får användas under en GP-distans (jämfört med cirka 210 liter 2013).
  • Avgasrör - I år är ’’koanda-utblåset’’ förbjudet. Från grenrören går avgaserna nu i ett enda, tjockt rör rakt bakåt och dess avslutning måste sitta minst 17-18 centimeter bakom bakaxeln. Därmed kan avgaserna inte längre ’’blåsas’’ in i diffusorn för att ge ökat marktryck.
  • Kylaröppning - Kylaröppningarna har blivit större (15-25 procent), bilarna har även fler kylare än i fjol. I år finns fem-sex olika kylare som håller ner temperaturen på motorolja, batterier, turbo, växellåda, motorn kylvatten samt insugningsluften via en så kallad intercooler.
  • Bromsar - Bromsarna är hydrauliska och föraren bromsar med pedal. Men elektroniken reglerar nu balansen mellan fram- och bakbromsar och omborddatorn programmeras för varje bana. Föraren kan dock ändra bromsbalans manuellt med en knapp på ratten.
  • Elektronik - Ökad datorkraft med fler och snabbare processorer styr olika funktioner. Bromsbalans, bensinmotor, elmotor och generator styrs av datorkraft. Förprogrammerat är bromsbalans, laddning av batteriet från två källor samt hur effektuttaget från elmotorn sker.
  • Vikt - Minimivikten för 2014 års F1-bil är 690 kilo (2013: 642 kilo). Årets bilar har fått större kylare och batterier samt tyngre drivlina. Viktfördelningen på fram- och bakaxel är 46 respektive 54 procent men alla teamen använder flyttbar barlastvikt (av tungsten) i bottenplankan.
  • Kaross - Maxbredden för en Formel 1-bil är oförändrad, alltså högst 1,80 meter på sitt bredaste ställe. Karossens sidoboxar måste uppfylla nya, hårdare kraschbestämmelser och de har nu försetts med kraftigare balkar i sin struktur.
  • Nosen - Vid framaxeln får karossens höjd vara max 52,5 centimeter över referensplanet (62,5 centimeter i fjol). Förarens ben/fötter hamnar därmed 10 centimeter lägre. Lägre framparti ger föraren bättre sikt. Nospartiet lutar kraftigt neråt (spetsen 18,5 centimeter över banan).
  • Framvingar - Nya reglerna minska bredden på framvingarna, från fjolårets 1,80 meter till dagens 1,65 meter. Det ställer konstruktörerna för ett svår val: Ska luften kring framhjulen styras innanför hjulen eller, med hjälp av vingarnas ändskivor, ledas ut utanför hjulen?
  • Bakvinge - Maximalt 75 centimeter bred, placerad minst 95 centimeter över asfalten. I år är den nedre vingen förbjuden och bakvingen måste ha två stativ samtidigt som ändplåtarna inte för vara bärande. Öppningen i DRS-läget tillåts i år vara 15 millimeter större.


Regeländringar[redigera | redigera wikitext]

Till säsongen 2014 tillkommer många nya regler. Här är de största.[34]

  • Extra fredagsförare - Från och med i år får teamen använda en extra förare per bil under fredagsträningen. Det betyder at teamets tredjeförare samt eventuellt ytterligare en förare kan köra ett träningspass.
  • Dubbla poäng i finalen - FIA har bestämt att förarna i det avslutande GP-loppet varje säsong ska belönas med dubbla poäng, alltså 50 poäng för seger, 36 poäng till tvåan, 30 till trean och så vidare ner till tionde plats som är värd 2 poäng.
  • Pole Position Trophy - En speciell pokal ska delas ut till den förare som tagit flest pole position varje säsong. I fjol hade Sebastian Vettel vunnit den, 2012 hade Lewis Hamilton fått pokalen.
  • Tester under säsongen - I år kommer F1-teamen att få göra fyra stycken tvådagarstester under säsongen. Dessa tvådagarstester ska köras tisdag och onsdag efter Bahrains, Spaniens, Storbritanniens och Abu Dhabis GP. En av dessa dagar måste användas som däcktest för Pirelli.
  • Farligt depåbeteende - Det team som är ovarsamma eller släpper ut sin bil farligt nära framför en ankommande bil inne i depån får hårdare straff i år. Om teamet utsätter någon för fara i depån kommer föraren att som straff flyttas ner tio platser på gridden nästföljande race.
  • Bötespoäng - Från och med i år kommer förarna att tilldelas ’’bötespoäng’’ när de brutit mot reglerna. Ett antal poäng ges för skilda mindre förseelser. När en förare fått 12 poäng utdelas en bestraffning, en nedflyttning i startfältet i påföljande GP-lopp. Om en förare ofta bryter mot reglerna och därför har samlat på sig de 12 poängen inom en tolvmånadersperiod får den istället som straff att stå över nästkommande race.
  • Extra set hårda däck - För att locka teamen att träna redan på fredagsmorgonen kommer de att få ett extra set däck (av den hårdare sorten) under första träningspassets inledande 30 minuter. Det betyder att varje förare nu förfogar över tolv set däck under en helg.
  • 5-sekunders straff - För små förseelser under racet kan nu FIA:s race director välja att ge ett tidstillägg på 5 sekunder istället för ett ’’drive through-straff’’ – vilket förr ofta ruinerade ett race för en förare. Tidstillägget adderas till sluttiden (efter målgång).
  • Ökad hållbarhet i växellådan - Från och med i år måste de åttaväxlade växellådorna hålla minst sex GP-lopp. Om den byts tidigare blir föraren tillbakaflyttad på gridden. Om en förare däremot bryter ett GP-lopp, får den lov att utnyttja en ny växellåda påföljande GP-lopp.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Bilar[redigera | redigera wikitext]

Banor[redigera | redigera wikitext]

Förare[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Teams and drivers -formula1.com
  2. ^ Andersson, Andreas (10-16 mars 2014). Allt om Formel 1 - 2014: s. 54-97. 
  3. ^ Berggren, Thomas (6 mars 2014). F1 2014: s. 44-49. 
  4. ^ World motor sport council -fia.com 4 december 2013
  5. ^ Formula One Race Calendar -formula1.com läst 11 mars 2014
  6. ^ Dansk dynamit i Jerez -f1blogg.teknikensvarld.se
  7. ^ Viasat Motor: Testerna i Jerez . Viasat Motor. Lyssna på programmet URL hämtad 5 februari 2014. .
  8. ^ Så gick sista testet -bloggar.aftonbladet.se
  9. ^ Ungdomen regerar -f1blogg.teknikensvarld.se 19 mars 2014
  10. ^ Lewis Hamilton tog säsongens första pole -f1blogg.teknikensvarld.se 15 mars 2014
  11. ^ [a b c d] Väntad vinnare, överraskning på pallen -automotosport.se 16 mars 2014
  12. ^ Red Bull diskade - Magnussen tvåa -bloggar.aftonbladet.se 16 mars 2014
  13. ^ Problem för Marcus -bloggar.aftonbladet.se 28 mars 2014
  14. ^ ”Jag såg ingenting” -aftonbladet.se 29 mars 2014
  15. ^ Ericssons krasch - fick bryta kvalet i Malaysia -expressen.se 29 mars 2014
  16. ^ Bakslag för Marcus -bloggar.aftonbladet.se 29 mars 2014
  17. ^ Twitter-hånet från konkurrenten: ”Ni åker åt fel håll” -eurosport.se 30 mars 2014
  18. ^ Mercedes stora dag -automotorsport.se 30 mars 2014
  19. ^ Nöjd Ericsson i duell med Räikkönen -eurosport.se 30 mars 2014
  20. ^ Vem ska slå Mercedes på söndag? -f1blogg.teknikensvarld.se 4 april 2014
  21. ^ [a b] Kvalet en dramatisk historia -automotorsport.se 5 april 2014
  22. ^ Mercedes i topp – Ericsson i sista led -bloggar.aftonbladet.se 5 april 2014
  23. ^ Hamilton fem sekunder före Ericsson -aftonbladet.se 4 april 2014
  24. ^ ”Nu vill jag göra mitt bästa F1-lopp hittills” -aftonbladet.se 5 mars 2014
  25. ^ Våldsamma kraschen i Bahrains GP -viasatsport.se 6 april 2014
  26. ^ Jag tänkte lägga av -bloggar.aftonbladet.se 11 april 2014
  27. ^ Därför tvingades han bryta loppet -aftonbladet.se 6 april 2014
  28. ^ Spektakulärt kvaldrama i Melbourne -automotorsport.se 15 mars 2014
  29. ^ Lewis Hamilton snabbast på ett blött Sepang -f1blogg.teknikensvarld.se 29 mars 2014
  30. ^ [a b c] Hat trick av Lewis Hamilton i Malaysia… -f1blogg.teknikensvarld.se 30 mars 2014
  31. ^ [a b c] Vilket drama i Bahrains GP! -automotorsport.se 7 april 2014
  32. ^ Berggren, Thomas (6 mars 2014). F1 2014: s. 33. 
  33. ^ Berggren, Thomas (6 mars 2014). F1 2014: s. 6-7. 
  34. ^ Berggren, Thomas (6 mars 2014). F1 2014: s. 8. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Säsonger[redigera | redigera wikitext]