Fornsvenska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gustav Vasa Bible 1541.jpg

Artiklar om svenska
språkets historia


Runsvenska
Klassisk fornsvenska
Yngre fornsvenska
Äldre nysvenska
Yngre nysvenska
Nusvenska

Fornsvenska är den svenska som brukades under perioden cirka 1225–1525, efter den runsvenska perioden. Den brukar delas upp på följande sätt:[1]

1225–1375 Äldre (klassisk) fornsvenska
1375–1525 Yngre fornsvenska

När Sverige blev kristet ersattes våra nordiska runor av latinska bokstäver. Men det var förstås inget som hände över en natt, utan många fortsatte också att rista runor i trä och sten. Dessa runor kallas för medeltida runor.

Framför allt två grupper använde skriftspråket: kungens män och kyrkans män. Kungens män skrev ned t ex lagtexter. Kyrkans män, t ex munkar, översatte religiösa texter från grekiskan och latinet. De äldsta handskrifterna på svenska är lagtexter.  Allra först kom västgötarnas lagar 1225 "Äldre Västgötalagen", som du ser på bilden. Om du vill läsa ett utdrag ur denna lag så kan du följa länken under resurser. Vid mitten av 1300-talet kom den första rikssvenska lagboken "Magnus Erikssons landslag". På den här tiden fanns det inga regler för hur man skulle stava eller skriva, så man skrev ungefär som man talade.

Under denna period fick det svenska språket in många ord från andra språk. Eftersom kyrkans folk översatte texter från grekiskan och latinet, så kom många nya ord in från dessa två språk. Exempel: altaeri, biskupear, klockae, kloster.

Rika personer och hantverkare från Tyskland bosatte sig ofta i Sverige. Hansan bildades på 1300-talet och många köpmän bosatte sig i svenska städer. Det svenska språket blev oerhört påverkad av alla dessa tyskar. Vi tog till oss en mängd tyska ord inom olika områden. Exempel:     Titelord t ex herra, grevi.   Handel t ex köpa, paenningar.   Yrken t ex skomakare.   Varunamn t ex frykt, krydhe.   Byggnadskonst t ex mur, källare skraedare. (riktig info tagen från skolan)

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 23 april 2012.