Fornsvenska
| Fornsvenska | |
| Region |  Sverige Finland Åland |
|---|---|
| Språkfamilj | Indoeuropeiska
|
| Latinska alfabetet Runor | |
| Språkkoder | |
| ISO 639‐3 | – |
 Artiklar om svenska |
Fornsvenska är den svenska som brukades under perioden cirka 1225–1526, efter den runsvenska perioden. Den brukar delas upp på följande sätt:[1]
| 1225–1350 | Äldre (klassisk) fornsvenska |
| 1350–1526 | Yngre fornsvenska |
När Sverige blev kristet ersattes våra nordiska runor av latinska bokstäver, men många fortsatte också att rista runor i trä och sten. Dessa runor kallas för medeltida runor.
Framförallt två grupper använde skriftspråket: kungens män och kyrkans män. Kungens män skrev ned t.ex. lagtexter. Kyrkans män, såsom munkar, översatte religiösa texter från grekiskan och latinet. De äldsta handskrifterna på svenska är lagtexter. Allra först kom västgötarnas lagar år 1225, "Äldre Västgötalagen". Vid mitten av 1300-talet kom den första rikssvenska lagboken, "Magnus Erikssons landslag". På den här tiden fanns det inga regler för hur man skulle stava eller skriva, man skrev ungefär som man talade.
Under denna period lånade det svenska språket in många ord från andra språk. Eftersom kyrkans folk översatte texter från grekiskan och latinet, så lånades många nya ord in från dessa två språk. Exempel: altæri, biskupear, klockæ, kloster.
Rika personer och hantverkare från områden i det som idag är Tyskland bosatte sig ofta i Sverige. Hansan bildades på 1300-talet och många köpmän som talade språket lågtyska bosatte sig i svenska städer. Det svenska språket påverkades mycket av Hansan. Vi tog till oss en mängd lågtyska ord inom olika områden. Exempel:
- Titelord: t.ex. herra, grevi.
- Handel: t.ex. köpa, pænningar.
- Yrken: t.ex. skomakare.
- Varunamn: t.ex. frykt, krydhe.
- Byggnadskonst: t.ex. mur, källare, skrædare.
Denna utveckling kulminerade med Albrecht av Mecklenburg, men också efter dennes tronavträde 1389 skulle tyskarna ha ett betydande inflytande.[2]
Referenser
- n.s.v i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922)
Noter
- ^ Svenska i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 23 april 2012.
- ^ Bergman, Gösta (Tredje uppl. 1972 [1968]). Kortfattad svensk språkhistoria, s. 61
| ||||||||||||||||||||||
