Fornvästnordiska

Ungefärlig utbredning av fornnordiska dialekter och besläktade språk vid tidigt 900-tal:

   Fornvästnordiska

   Fornöstnordiska

   Forngutniska (på Gotland)

   Krimgotiska

   Fornengelska

   Andra germanska språk som fortfarande var ömsesidigt begripliga med fornnordiska

Fornvästnordiska är en gemensam benämning för fornisländska och fornnorska. Dessa var de två fornspråken i den västra delen av Norden, och användes fram till reformationstiden.

Beskrivning och historik

Fornvästnordiska talades i Norge och i områden koloniserade av norrmän (till exempel Island), under vikingatid och tidig medeltid. Språket motsvarar i princip dagens isländska skriftspråk. Det har en omfattande litteratur (se fornvästnordisk litteratur).

Fornvästnordiska skilde sig från fornöstnordiskan framförallt genom bevarandet av de fornnordiska diftongerna. Användningen av diftongerna upphörde i östra Norden i slutet på 900-talet och i början av 1000-talet. På Gotland samt i Österbottens svenskbygder bevarades de dock helt. Skillnaderna var i övrigt inte särskilt stora. I östra Norge talades en dialektform som kan sägas utgöra en blandning mellan fornvästnordiska och fornöstnordiska element.

Mer om skillnaderna mellan västnordiska och östnordiska språk och mellan nordiska språk och andra germanska språk finns i artiklarna nordiska språk, västnordiska språk och östnordiska språk.

Se även

• Nordmän