Fotboll vid olympiska sommarspelen 1928

Statistik
Matcher	19
Mål	116 (6,1 per match)
Publik	203 699 (10 721 per match)

Statistik
Matcher	22
Mål	128 (5,8 per match)
Publik	246 699 (11 214 per match)

	Fotboll; vid de IX:e olympiska sommarspelen
	fotboll
Datum	27 maj-9 juni 1928
Medaljörer
Uruguay	Uruguay
Argentina	Argentina
Italien	Italien
	← Paris 1924 Berlin 1936 →

Fotboll vid olympiska sommarspelen 1928 i Amsterdam, Nederländerna vanns av Uruguay före Argentina, de lag som sedan kom att spela final vid VM 1930 i Uruguay.

Medaljörer[redigera | redigera wikitext]

Gren	Guld	Silver	Brons
Herrar	Uruguay José Andrade Pedro Arispe Juan Arremón René Borjas Antonio Campolo Adhemar Canavesi Héctor Castro Pedro Cea Lorenzo Fernández Roberto Figueroa Alvaro Gestido Andrés Mazali José Nasazzi Pedro Petrone Juan Piriz Héctor Scarone Santos Urdinarán Peregrino Anselmo Venancio Bartibas Fausto Batignani Ángel Melogno Domingo Tejera	Argentina Ludovico Bidoglio Ángel Bossio Saúl Calandra Alfredo Carricaberry Roberto Cherro Octavio Díaz Juan Evaristo Manuel Ferreira Enrique Gainzarain Ángel Médici Luis Monti Rodolfo Orlandini Raimundo Orsi Fernando Paternoster Feliciano Perducca Domingo Tarasconi Alfredo Helman Segundo Luna Pedro Ochoa Natalio Perinetti Luis Weihmuller Adolfo Zumelzú	Italien Adolfo Baloncieri Elvio Banchero Delfo Bellini Fulvio Bernardini Umberto Caligaris Giampiero Combi Giovanni De Prà Pietro Genovesi Antonio Janni Virgilio Levratto Mario Magnozzi Silvio Pietroboni Alfredo Pitto Enrico Rivolta Virginio Rosetta Gino Rossetti Angelo Schiavio Valentino Degani Attilio Ferraris Felice Gasperi Pietro Pastore Andrea Viviano

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

1928 års olympiska fotbollsturnering var en av de viktigare för fotbollsutvecklingen. Fram till 1928 hade den olympiska fotbollsturneringen representerat fotbollens världsmästerskap och alla hade: 1920 (14 lag), 1924 (22 lag) och 1928 (17 lag) ett högre antal deltagande lag än VM 1930. Även om Fifa var med och organiserade turneringarna hade man problem på grund av etiska frågor om den olympiska rörelsen.

Att alla olympiska deltagare skulle ha amatörstatus hade länge varit en bestämmelse som fotbollen hade svårt att hålla. Fifa försökte diskutera. Fifa krävde att man accepterade att nationsförbunden tilläts betala spelare.

Den 17 februari möttes de brittiska förbunden i Sheffield och beslutade sig alla för att lämna Fifa i protest mot det sätt som Fifa försökte besluta i frågorna, och för att själva fritt kunna sköta sådana affärer.[1]

Henri Delaunay, ordförande för det franska fotbollsförbundet förklarade under Fifa-konferensen 1926: 'Dagens internationella fotboll kan inte längre hållas inom ramarna för de olympiska spelen, och många länder där professionalism nu erkänts och organiseras kan inte längre skicka sina bästa spelare. (Glanville. Brian, p. 15, The Story of the World Cup, Faber and Faber, London. 2005). Dagen fore turneringen sparkade igång, 26 maj 1928 (Portugal mötte Chile och Belgium mötte Luxemburg i inledningsmatcherna) beslutade Fifa-kongressen i Amsterdam, ledd av Jules Rimet, att från 1930 sparka igång VM, en turnering öppen för alla medlemmar. Italien, Sverige, Nederländerna, Spanien och Uruguay ansökte alla om att få anordna turneringen.

Deltagare[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Spelartrupper i fotboll vid olympiska sommarspelen 1928

I Rom hölls ett möte. Tre år hade gått sedan de brittiska förbunden bett FIFA att godkänna deras definition av vad en amatörspelare var; Fifa vägrade. Mötet i Rom hölls för att förena britterna och danskarna, men skapade bara större avstånd mellan dem.

Schweiz, som föredrog att betala för förlorad arbetsinkomst, föreslog: Det är inte tillåtet att betala kompensation för förlorad inkomst, förutom vissa väl avgränsade fall, beslutade av varje nationsförbund . Denna utmaning för Fifa motsattes av engelska FA. 1927 bad Fifa IOK att acceptera konceptet med betalning för förlorad tid som ett övergripande villkor för medlemmar. De brittiska fotbollsförbunden drog sig ur olympiska spelen, och lämnade några månader senare även Fifa (Association Football (1960))

Det stod nu klart att inte bara professionalismen hade blivit allt vanligare runtom i världen, utan även att man betalade spelare, som också deltog i olympiska spel. Detta gillade inte britterna.

Uruguay var förhandsfavoriter och räknades tillsammans med Argentina till de starkare lagen. Då man återvände hem efter 1924 års guld avfyrade argentinska fans raketer mot Uruguays spelare José Leandro Andrade. Argentina vann hånflinande den gången. [2].

Uruguay skickade ett lag som främst bestod av spelare från klubbarna Peñarol och Nacional.

Européerna[redigera | redigera wikitext]

10 av 17 europeiska lag hade rest till Nederländerna. Italien hade bara förlorat två matcher på tre år. Tränare var Augusto Rangone och 1923 hade Italien beslutat att betala för förlorad arbetsinkomst. I två år hade den italienska anfallslinjen sett likadan ut: Adolfo Baloncieri, Virgilio Levratto; eftersom man tappat Julio Libonatti före turneringen ersattes han av Angelo Schiavio. Semifinalen mellan Italien och Uruguay räknas ofta som en av de stora matcerna i fotbollshistorien.

Spaniens lag var fruktat, då man bara förlorat en match sedan föregående års spel. Att man stod utan lagkaptenen Pedro Vallana efter första matchen stod dem dyrt.

Turneringen[redigera | redigera wikitext]

Uruguay inledde med att vinna med 2–0 mot Nederländerna inför 40 000 åskådare. Domare var Jean Langenus från Belgien. Samtidigt vann Argentina mot USA med utklassningssiffrorna 11–2.

Uruguay slog sedan ut Tyskland med 4–1. I en annan kvartsfinal drabbade Spanien och Italien samman. Det blev 1–1 då Spanien kämpade för att hålla ut. I omspelsmatchen tre dagar senare körde Italien över Spanien med 7–1 efter fyra mål före halvtidsvilan. Virgilio Levratto gjorde de två sista målen, och Rangones lag var så gott som oförändrat. Spanien däremot hade gjort fem förändringar, Italien två.

Portugal inledde efter vinster över Chile (4–2) och Jugoslavien (2–1) [3] innan man förlorade med 1–2 mot Egypten, vilka gick vidare till semifinal där man förlorade mot Argentina med 0–6. Egyptens fotbollsframgångar fortsatte under 1930-talet med spel i VM 1934.

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Inledande omgång		Omgång 1		Kvartsfinaler		Semifinaler		Final






		Frankrike	3

		Italien	4



				Italien (e.f.; OM)	1 (7)

				Spanien	1 (1)



		Spanien	7

		Mexiko	1



						Italien	2

						Uruguay	3



		Nederländerna	0

		Uruguay	2



				Uruguay	4

				Tyskland	1



		Tyskland	4

		Schweiz	0



								Uruguay (e.f.; OM)	1 (2)

								Argentina	1 (1)



		Argentina	11

		USA	2



				Argentina	6

				Belgien	3



		Belgien	5

		Luxemburg	3



						Argentina	6

						Egypten	0	Bronsmatch



		Egypten	7					Italien	11

		Turkiet	1					Egypten	3



				Egypten	2

				Portugal	1
Portugal	4

Chile	2
		Portugal	2

		Jugoslavien	1

Inledande omgång[redigera | redigera wikitext]

1	27 maj 1928	Portugal	4 – 2	Chile	Olympiastadion
15:00 UTC		Vítor Silva 38′ Pepe Soares 40′, 50′ Valdemar Mota 63′	(2 – 2) Rapport	14′ Guillermo Saavedra 30′ Alejandro Carbonell	Amsterdam Publik: 2 309 Domare: Youssuf Mohamed (Egypten)

Första omgången[redigera | redigera wikitext]

2	27 maj 1928	Luxemburg	3 – 5	Belgien	Olympiastadion
19:00 UTC		Guillaume Schutz 31′ Jean-Pierre Weisgerber 42′ Robert Theissen 44′	(3 – 3) Rapport	9′, 72′ Raymond Braine 20′ Louis Versijp 23′, 67′ Jacques Moeschal	Amsterdam Publik: 5 834 Domare: Lorenzo Martinez (Argentina)

3	28 maj 1928	Schweiz	0 – 4	Tyskland	Olympiastadion
14:00 UTC			(0 – 2) Rapport	17′, 75′, 85′ Richard Hofmann 42′ Josef Hornauer	Amsterdam Publik: 16 158 Domare: Willem Eymers (Nederländerna)

4	28 maj 1928	Turkiet	1 – 7	Egypten	Olympiastadion
18:00 UTC		Bekir Refet 71′	(0 – 2) Rapport	20′ (str.) Ali El-Hassany 27′ Ali Mohamed Riad 46′, 50′, 64′ Mahmoud Mokhtar El-Tetsh 53′ Ismail El-Sayed Hooda 86′ Gamil El-Zobeir	Amsterdam Publik: 2 744 Domare: Marcel Slawik (Frankrike)

5	29 maj 1928	Frankrike	3 – 4	Italien	Olympiastadion
14:00 UTC		Juste Brouzes 15′, 17′ Robert Dauphin 61′	(2 – 3) Rapport	19′ Gino Rossetti 39′ Virgilio Levratto 43′ Elvio Banchero 60′ Adolfo Baloncieri	Amsterdam Publik: 2 509 Domare: Henri Christophe (Belgien)

6	29 maj 1928	Jugoslavien	1 – 2	Portugal	Olympiastadion
16:00 UTC		Mirko Bonačić 40′	(1 – 1) Rapport	25′ Vítor Silva 90′ Augusto Silva	Amsterdam Publik: 1 226 Domare: Alfred Birlem (Tyskland)

7	29 maj 1928	Argentina	11 – 20	USA	Olympiastadion
19:00 UTC		Manuel Ferreira 9′, 29′ Domingo Tarasconi 24′, 63′, 66′, 89′ Raimondo Orsi 41′, 73′ Roberto Cherro 47′, 49′, 57′	(4 – 0) Rapport	55′ Rudolph Kuntner 75′ Henry Carroll	Amsterdam Publik: 3 848 Domare: Paul Ruoff (Schweiz)

8	30 maj 1928	Spanien	7 – 1	Mexiko	Olympiastadion
14:00 UTC		Luis Regueiro 13′, 27′ José Maria Yermo 43′, 63′, 85′ Martín Marculeta 66′ Ángel Mariscal 70′	(3 – 0) Rapport	76′ Juan Carreño	Amsterdam Publik: 2 344 Domare: Gabor Boronkay (Ungern)

9	30 maj 1928	Nederländerna	0 – 2	Uruguay	Olympiastadion
19:00 UTC			(0 – 1) Rapport	20′ Héctor Scarone 86′ Santos Urdinarán	Amsterdam Publik: 27 730 Domare: Jean Langenus (Belgien)

Kvartsfinaler[redigera | redigera wikitext]

10	1 juni 1928	Italien	0000 1 – 1 (e.fl.)	Spanien	Olympiastadion
19:00 UTC		Adolfo Baloncieri 63′	(0 – 1) Rapport	11′ Domingo Zaldua	Amsterdam Publik: 3 388 Domare: Domingo Lombardi (Ungern)

14	4 juni 1928	Italien	0000 7 – 1 (om)	Spanien	Olympiastadion
14:00 UTC		Mario Magnozzi 14′ Angelo Schiavo 15′ Adolfo Baloncieri 18′ Fulvio Bernardini 40′ Enrico Rivolta 72′ Virgilio Levratto 76′, 77′	(4 – 0) Rapport	47′ José Maria Yermo	Amsterdam Publik: 4 770 Domare: Hans Boekman (Nederländerna)

11	2 juni 1928	Argentina	6 – 3	Belgien	Olympiastadion
16:00 UTC		Domingo Tarasconi 1′, 10′, 75′, 89′ Manuel Ferreira 4′ Raimondo Orsi 81′	(3 – 2) Rapport	24′ Raymond Braine 28′ Florimond Vanhalme 53′Jacques Moeschal	Amsterdam Publik: 16 399 Domare: Gamma Malcher (Italien)

12	3 juni 1928	Tyskland	1 – 4	Uruguay	Olympiastadion
16:00 UTC		Richard Hofmann 81′	(0 – 2) Rapport	35′, 39′, 84′ Pedro Petrone 63′ Héctor Castro	Amsterdam Publik: 25 131 Domare: Youssuf Mohamed (Egypten)

13	4 juni 1928	Portugal	1 – 2	Egypten	Olympiastadion
19:00 UTC		Mahmoud Mokhtar El-Tetsh 15′ Ali Mohamed Riad 48′	(0 – 1) Rapport	76′ Vítor Silva	Amsterdam Publik: 3 448 Domare: Giovanni Mauro (Italien)

Semifinaler[redigera | redigera wikitext]

Italien ställdes mot Uruguay. Italienarna valde Giampiero Combi som målvakt, Angelo Schiavio, som anfallsspelare. Båda kom senare att vinna VM 1934. I matchens början attackerade Uruguays spelare kraftigt och tog ledningen med 3–1 i halvtid. Levrattos mål i andra halvleken väckte falska förhoppningar hos italienarna men Uruguay kom undan genom att vinna med 3–2. José Pedro Cea och Hector Scarone gjorde båda mål för Uruguay.

15	6 juni 1928	Argentina	6 – 0	Egypten	Olympiastadion
19:00 UTC		Roberto Cherro 10′ Manuel Ferreira 32′, 82′ Domingo Tarasconi 37′, 54′, 61′	(3 – 0) Rapport		Amsterdam Publik: 7 887 Domare: Pedro Escartín (Spanien)

16	7 juni 1928	Italien	2 – 3	Uruguay	Olympiastadion
19:00 UTC		Adolfo Baloncieri 9′ Virgilio Levratto 60′	(1 – 2) Rapport	17′ Pedro Cea 28′ Antonio Campolo 31′ Héctor Scarone	Amsterdam Publik: 15 230 Domare: Willem Eymers (Nederländerna)

Match om tredjepris[redigera | redigera wikitext]

17	9 juni 1928	Italien	11 – 30	Egypten	Olympiastadion
16:00 UTC		Angelo Schiavo 6′, 42′, 58′ Adolfo Baloncieri 14′, 52′ Elvio Banchero 19′, 39′, 44′ Mario Magnozzi 72′, 80′, 88′	(6 – 2) Rapport	12′, 16′ Ali Mohamed Riad 60′ Moussa Hassan El-Ezam	Amsterdam Publik: 6 378 Domare: Jean Langenus (Belgien)

Final[redigera | redigera wikitext]

I finalen möttes Uruguay och Argentina. Argentina hade utklassat Egypten med 6–0, sedan egyptierna fallit ihop som ett korthus. Egypten förlorade sedan även med 3–11 mot Italien i bronsmatchen.

Båda finallagen hade gått obesegrade i tävlingsmatcher mot andra lag, men förlorat mot varandra sedan 1924 års spel. Intresset för finalen var stort. Nederländerna hade fått 250 000 ansökningar om biljetter från hela Europa.

Finalen slutade 1–1 och gick till omspel. Uruguays Scarone gjorde segermålet omspelsmatchens andra halvlek, och Uruguay vann med 2–1. Den 18 maj 1929 beslutades på kongressen i Barcelona att VM 1930 skulle spelas i Uruguay.

18	10 juni 1928	Uruguay	0000 1 – 1 (e.fl.)	Argentina	Olympiastadion
16:00 UTC		Pedro Petrone 23′	(1 – 0) Rapport	50′ Manuel Ferreira	Amsterdam Publik: 28 253 Domare: Johannes Mutters (Nederländerna)

19	13 juni 1928	Uruguay	0000 2 – 1 (om)	Argentina	Olympiastadion
19:00 UTC		Roberto Figueroa 17′ Héctor Scarone 73′	(1 – 1) Rapport	28′ Luis Monti	Amsterdam Publik: 28 113 Domare: Johannes Mutters (Nederländerna)

Tröstturneringen[redigera | redigera wikitext]

Statistik
Matcher	3
Mål	12 (4 per match)
Publik	43 000 (14 333 per match)

Första omgången[redigera | redigera wikitext]

20	5 juni 1928	Nederländerna	3 – 1	Belgien	Sparta-Stadion Het Kasteel
14:00 UTC		Leonardus Ghering 4′ Felix Smeets 6′ Wim Tap 63′	(2 – 0) Rapport	85′ Pierre Braine	Rotterdam Publik: 20 000 Domare: Gamma Malcher (Italien)

21	5 juni 1928	Chile	3 – 1	Mexiko	Monnikenhuize
14:00 UTC		Guillermo Subiabre 24′, 48′, 89′	(1 – 1) Rapport	15′ Ernesto Sota	Arnhem Publik: 5 000 Domare: Johannes Mutters (Nederländerna)

Final[redigera | redigera wikitext]

22	8 juni 1928	Nederländerna	0000 2 – 2 (e.fl.)	Chile	Sparta-Stadion Het Kasteel
14:00 UTC		Leonardus Ghering 59′ Felix Smeets 66′	(0 – 0) Rapport	55′ Manuel Bravo Paredes 89′ Oscar Alfaro	Rotterdam Publik: 18 000 Domare: Guillermo Comorera (Spanien)