Francesco Mario Pagano

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Francesco Mario Pagano
Francesco Mario Pagano
Francesco Mario Pagano
Född 8 december 1748
Brienza , Kungariket Sicilien
Död 29 oktober 1799 (50 år)
Neapel, Kungariket Sicilien
Yrke Jurist och Författare
Nationalitet Kungariket Sicilien
Språk Neapolitanska
Verksam Upplysningstiden
Framstående verk .
  • Saggi politici
  • Considerazioni sul processo criminale

Francesco Mario Pagano, född 8 december 1748 i Brienza i Kungariket Sicilien, död 29 oktober 1799 i Neapel i Kungariket Sicilien var en italiensk jurist och författare.[1] Han anses vara en av Italiens största tänkare under Upplysningstiden.[2] Han var en reformist och anses vara en av grundtankarna till Italiens enande.[3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han föddes i staden Brienza som ligger i den södra delen av provinsen Potenza i Italien. Han studerade vid universitetet Federico II i Naples. Vid en ålder på 20 år blev han Lektor i Etik där. Pagano var god vän till Gaetano Filangieri och både deltog i Frimurerimöten och han utnämndes som ledaren över Napolitanska Logen. Pagano var en av de män som bidrog till att Italien blomstrade både kulturellt och vetenskapligt under slutet av 1700-talet och han hjälpte till att reformera södra Italien.[4]

Hans verk Saggi politici (1783–85) berättade om Kungariket Siciliens historia och han argumenterade mot tortyr och dödsstraff och förespråkade milda straff. Considerazioni sul processo criminale gjorde honom känd även utomlands. Den franska tidningen Le Moniteur Universel (den viktigaste tidningen i revolutionens Frankrike) gav honom mycket beröm för sina tankar.[5]

1794 försvarade han Vincenzo Galiani, Vincenzo Vitaliani och Emanuele De Deo. De tre hade gripits för att ha konspirerat emot kung Ferdinand IV och de dömdes till döden. Pagano berövades sin professorstitel, arresterades och utvisades ut ur kungariket. [6] Han återvände 1799 för skriva grundlagen till den kortvariga Parthenopeiska republiken och avrättades då republiken föll samma år. [1]

Paganos andra juridiska och filosofiska verk var Progetto di Costituzione della Repubblica napoletana, Sul processo criminale, Esame politico dell’intera legislazione romana, och Discorso sull’origine e natura della poesia. Han översatte även verk från grekiska och latin och skrev sex stycken tragedier (Gerbino, Agamennone, Corradino, Gli esuli tebani, Prometeo, och Teodosio) och en komedi (Emilia).

När Francesco Mario Pagano får reda på sin dödsdom.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] The Cambridge History of Eighteenth-Century Political Thought, ed. Goldie & Wokler, 2006, s. 765
  2. ^ Fulvio Tessitore, Comprensione storica e cultura, Guida, 1979, s.27
  3. ^ Roland Sarti, Italy: A Reference Guide from the Renaissance to the Present, Infobase Publishing, 2009, s. 457
  4. ^ Girolamo Imbruglia, Naples in the Eighteenth Century, Cambridge University Press, 2007, s. 168
  5. ^ Biancamaria Fontana, The Invention of the Modern Republic, Cambridge University Press, 2007, s. 140
  6. ^ Francesco Mario Pagano (1748-1799)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]