Francesco Moser

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Francesco Moser
Francesco Moser Giro 2011.jpg
Francesco Moser 2011.
Namn Francesco Moser
Smeknamn Lo sceriffo, "Sheriffen"
Född 19 juni 1951 (62 år)
Hemland Italien Italien
Längd 180 cm
Vikt 79 kg
Stallinformation
Nuvarande stall Avslutad karriär
Disciplin Landsväg
Bana
Roll Cyklist
Proffsstall
1975
1976–1977
1977–1982
1983–1985
1986–1987
1988
Filotex
Sanson
Famcucine
Gis Gelati
Supermercati Brianzoli
Château d'Ax
Väsentliga vinster
Jersey pink.svg Giro d'Italia 1984,
Jersey violet.svg poängtävlingen 1976, 1977, 1978, 1982,
+ 23 etapper
Tour de France
Jersey white.svg ungdomstävlingen 1975,
+ , 2 etapper
Vuelta a España, 2 etapper
Jersey rainbow.svg Världsmästerskapens linjelopp 1977
Jersey rainbow.svg Världsmästerskapen, Individuell förföljelse 1976
MaillotItalia.PNG Nationsmästerskapens linjelopp 1975, 1979, 1981
Milano–San Remo 1984
Paris–Roubaix 1978, 1979, 1980
Lombardiet runt 1975, 1978
La Flèche Wallonne 1977
Paris–Tours 1974
Katalonien runt 1978
Tirreno–Adriatico 1980, 1981
Gent–Wevelgem 1979
Züri Metzgete 1977
Senast uppdaterad: 5 november 2012
Francesco Moser
Cykelsport
Världsmästerskap
Guld San Christóbal, 1977 Linjelopp
Silver Ostuni, 1976 Linjelopp
Silver Nürburgring, 1978 Linjelopp
Gatsten på Allée Charles Crupelandt i Roubaix som visar på Francesco Mosers tre raka segrar i Paris–Roubaix 1978, 1979 och 1980.

Francesco Moser, född 19 juni 1951 i Giovo, Trento, är en tidigare tävlingscyklist från Italien. Han kallades ibland för Lo sceriffo, "Sheriffen". Moser var en av de dominerande cyklisterna under 1970-talet fram till tidigt 1980-tal. Han vann bland annat Giro d'Italia 1984 och Världsmästerskapens linjelopp 1977.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Klassikerna[redigera | redigera wikitext]

Francesco Moser slutade tvåa i Paris–Roubaix 1974 bakom Roger De Vlaeminck och tvåa bakom belgaren Marc Demeyer i tävlingen 1976. Efter de två förlusterna lyckades han att vinna tävlingen 1978 då han vann före De Vlaeminck och Jan Raas. Han vann tävlingen igen 1979 framför Roger De Vlaeminck och Hennie Kuiper och sedan tog han sin tredje vinst 1981 när han slutade före Bernard Hinault och Roger De Vlaeminck. Han slutade också trea i tävlingen 1983 efter Hennie Kuiper och Gilbert Duclos-Lassalle.

Moser vann Lombardiet runt 1975 och 1978, samt Milano–San Remo 1984. Av de andra klassikerna vann han också Paris–Tours 1974, Züri Metzgete och La Flèche Wallonne 1977, samt Gent-Wevelgem 1979.

Grand Tours[redigera | redigera wikitext]

1984 vann Francesco Moser det italienska etapploppet Giro d'Italia framför Laurent Fignon och Moreno Argentin. Moser, som framförallt var tempoloppsspecialist, fick ta fördel av sin talang i den disciplinen för att ta så mycket tid som möjligt på bergsspecialisterna. Han vann också tävlingens poängtröja 1976, 1977, 1978 och 1982.

Världsmästerskapen[redigera | redigera wikitext]

Moser tog världsmästartiteln 1977 när han vann Världsmästerskapen framför Dietrich Thurau och Franco Bitossi. Han tog silvermedaljen i tävlingen 1976, en tävling där vinnaren blev belgaren Freddy Maertens. Han slutade också tvåa i tävlingen 1978 efter den nederländske cyklisten Gerrie Knetemann.

Tidsrekord[redigera | redigera wikitext]

Cykeln Francesco Moser slog tidsrekordet på 1984.

Moser slog Eddy Merckxs tidsrekord från 1973 år 1984, men den cykel som Moser använde sig av var mer avancerad än den Merckx hade använt sig av. 1997 tog Union Cycliste Internationale, UCI, bort alla rekord som hade tagits med cyklar som hade haft teknologisk övertag framför de cyklar som använts före 1972. Merckx rekord höll sig fram till 1993 när den okände cyklisten Graeme Obree satte ett nytt tidsrekord på en timmes cykling. Francesco Moser auktionerade senare ut sin cykel där pengarna gick till Unicef. 1999 erkände han att han hade använts sig av bloddopning för att slå rekordet. Den dopning han använde sig av var inte olagligt vid tillfället när rekordet sattes.

Efter karriären[redigera | redigera wikitext]

Moser avslutade sin professionella cykelkarriär 1987. Han blev ordförande för Cyclistes Professionnels Associés, CPA, efter Giro d'Italia 1999. CPA kan liknas vid ett fackförbund för professionella cyklister.

Privat[redigera | redigera wikitext]

Francesco Moser är äldre bror till Aldo Moser som vann Grand Prix des Nations 1959. Hans två andra bröder, Enzo Moser och Diego Moser, var också tävlingscyklister. Fransesco Moser är också farbror till Leonardo Moser som blev professionell 2005.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Etapplopp[redigera | redigera wikitext]

Giro d'Italia
Jersey pink.svg Totalseger – 1984
Jersey violet.svg Poängtävlingen – 1976, 1977, 1978, 1982
23 etapper
Tour de France
Jersey white.svg Ungdomstävlingen – 1975
2 etapper
Vuelta a España
2 etapper
Katalonien runt – 1978
Tirreno–Adriatico – 1980, 1981

Mästerskap[redigera | redigera wikitext]

Jersey rainbow.svg Världsmästerskapens linjelopp – 1977
Jersey rainbow.svg Världsmästerskapen i bancykling, Individuell förföljelse – 1976
MaillotItalia.PNG Nationsmästerskapens linjelopp – 1975, 1979, 1981

Endagsklassiker[redigera | redigera wikitext]

Milano–San Remo – 1984
Paris–Roubaix – 1978, 1979, 1980
Lombardiet runt – 1975, 1978
La Flèche Wallonne – 1977
Paris–Tours – 1974
Gent–Wevelgem – 1979
Züri Metzgete – 1977

Stall[redigera | redigera wikitext]

  • Italien Filotex 1975
  • Italien Sanson 1976–1977
  • Italien Famcucine 1977–1982
  • Italien Gis Gelati 1983–1985
  • Italien Supermercati Brianzoli 1986–1987
  • Italien Château d'Ax 1988

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Freddy Maertens
Världsmästare i landsvägscykel
1977
Efterträdare:
Gerrie Knetemann