Francis Fukuyama

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Francis Fukuyama

Francis Fukuyama, född 27 oktober 1952 i Chicago, är en amerikansk författare och professor vid Johns Hopkins University.

Fukuyama är mest känd för sitt kontroversiella verk The End of History and the Last Man, i svensk översättning Historiens slut och den sista människan[1], som utgavs 1992, där han hävdar att historien är slut, i och med Sovjetunionens fall och det kalla krigets slut. Han menar att världen därmed domineras av liberal demokrati och att historien är slut eftersom det inte kommer att inträffa några fler stora idéstrider som den liberala demokratins kamp mot nazism eller kommunism.

I boken uttrycker Fukuyama en djup oro över att människor med hjälp av bioteknik kommer att fortsätta utvecklas genom en styrd evolution istället för genom kamp mellan olika samhällssystem. Vi ser kanske inte tillämpningar som kloning av människor och genetisk ingenjörskonst i dag, menar Fukuyama, men dessa och redan nu existerande tekniker manar oss till att snarast tänka över vart vi vill att vetenskapen skall gå.

Genom sina verk kom Francis Fukuyama att inspirera en lång rad av neokonservativa tänkare. Fukuyama var en av medarbetarna i tankesmedjan Project for the New American Century, och arbetade som rådgivare åt president Bush i frågor gällande bioteknik.

Statsvetaren Samuel P. Huntington gick i polemik mot Fukuyamas idéer med en uppmärksammad artikel i Foreign Affairs 1993, och 1996 en bok med titeln Civilisationernas kamp (Clash of Civilizations).

Mot Francis Fukuyamas globaliserade liberala ekonomiska system anför Emmanuel Todd att detta skapar en elitistisk oligarki, som utarmar de breda folklagren, vilket är ett hot mot den liberala demokrati som enligt Fukuyama skulle bli "historiens slut".

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Libris 7155279