Frank Sinatra

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Frank Sinatra
Frank Sinatra by Gottlieb c1947- 2.jpg
Frank Sinatra, 1947.
Födelsenamn Francis Albert Sinatra
Född 12 december 1915
Hoboken, New Jersey, USA
Död 14 maj 1998 (82 år)
Los Angeles, Kalifornien, USA
Genre(r) Traditionell pop, jazz, swing, storband
År som aktiv 1935–1995
Skivbolag Columbia, Capitol, Reprise
Relaterade artister Rat Pack, Dean Martin, Bing Crosby, Nancy Sinatra, Judy Garland, Quincy Jones, Antonio Carlos Jobim, Frank Sinatra, Jr., Count Basie, Sammy Davis, Jr., Luis Miguel
Webbplats www.sinatra.com
Frank Sinatra i Efter regn kommer solsken, 1946.
Frank Sinatra, Jules Munshin och Gene Kelly in New York dansar, 1949.
Frank Sinatra i filmen Pal Joey, 1957.
Eleanor Roosevelt och Frank Sinatra 1960.
Laurence Harvey och Frank Sinatra under inspelningen av filmen Hjärntvättad 1962.
Frank Sinatra 1973.
Frank Sinatra tar emot USA:s frihetsmedalj av president Ronald Reagan, 1985.

Francis Albert "Frank" Sinatra, född 12 december 1915 i Hoboken i New Jersey, död 14 maj 1998Cedars-Sinai Medical Center i West Hollywood i Los Angeles i Kalifornien, var en amerikansk sångare som anses vara en av de främsta genom tiderna. Många kritiker placerar honom tillsammans med Elvis Presley, Bob Dylan och The Beatles som de viktigaste influenserna inom populärmusiken under 1900-talet. Sinatra hade även en framgångsrik andrakarriär som filmskådespelare, vilken bland annat resulterade i en Oscar-statyett för bästa manliga biroll.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Barndom och uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Frank Sinatra föddes i Hoboken i New Jersey (en förstad till New York) den 12 december 1915. Hoboken ligger på västra sidan av Hudsonfloden och under sin uppväxt kunde Frank blicka tvärs över denna flod mot Manhattan, drömmarnas och de framgångsrikas hägrande plats. Själv växte han upp i en italiensk-amerikansk familj i enkla arbetarkvarter. Fadern Antonio Martin Sinatra föddes 1894 i Lercara FriddiSicilien och kom 1895 till USA med sina föräldrar. Som vuxen arbetade han som brandchef för en liten brandstation. Modern Natalie Della Gavarante härstammade från Ligurien. Frank, som var parets enda barn, bestämde sig tidigt för att bli sångare, bl.a. efter att ha hört Bing Crosbyradio. Frank började sjunga på små klubbar i New Jersey och drog så småningom till sig bandledaren Harry James uppmärksamhet.

Solokarriär[redigera | redigera wikitext]

År 1940 gick Frank med i Tommy Dorseys orkester, där han blev en erkänd och berömd sångare. Sinatra var en magnet för tonårstjejer, vilket visade att det fanns en ny publikgrupp för populärmusik.

Några år senare påbörjade Sinatra sin solokarriär och skrev kontrakt med Columbia. Han blev ganska framgångsrik; särskilt under strejken i musikbranschen, då sångarna fortfarande kunde arbeta eftersom de inte var medlemmar i fackförbundet som strejkade.

Sinatras sångarkarriär avtog under det sena 1940-talet och det tidiga 1950-talet. Han hade börjat medverka i filmer under 1940-talet, oftast mediokra musikaler. 1953 slog han igenom som dramaskådespelare i filmen Härifrån till evigheten, som han vann en Oscar för bästa manliga biroll. Rollen och prestationen i den filmen blev legendariska som nyckelögonblicket i Sinatras comeback.

Följande år spelade Sinatra en tokig lönnmördare vars mål var att mörda presidenten i thrillern Attentatorn. Kritikerna ansåg att Sinatra gjorde en av de bästa psykopatporträtten någonsin. Detta följdes av en Oscar-nominering för filmen Mannen med den gyllene armen, där han spelade en narkotikamissbrukande musiker.

Efter filmen Härifrån till evigheten började Sinatras sångkarriär gå bättre. Under 1950-talet skrev han kontrakt med Capitol Records, där han arbetade med några av de bästa arrangörerna, som Nelson Riddle, Gordon Jenkins och Billy May. I början av 1960-talet var Sinatra stor nog att starta sitt eget skivbolag, Reprise Records. Hans position inom bolaget gjorde att han fick sitt välkända smeknamn The Chairman of the Board.

Las Vegas[redigera | redigera wikitext]

På 1950 -och 1960-talet var Sinatra en populär attraktion i Las Vegas. Han var vän med många kända underhållare som Dean Martin, Sammy Davis Jr, Peter Lawford, Joey Bishop med vilka Sinatra bildade gruppen Rat Pack. Shirley MacLaine brukar också inkluderas i gruppen.

Sinatra spelade en stor roll i desegregeringen av Nevadas hotell och kasinon; Rat Pack vägrade nämligen att uppträda på ställen som vägrade servera afroamerikanen Sammy Davis Jr. När filmen Storslam i Las Vegas släpptes 1960 drog Rat Pack till sig mycket medieuppmärksamhet och många hotell och kasinon ville mycket gärna ha Rat Pack, vilket ledde till att många övergav sina segregeringspolicyer.

Sinatra var en nära vän till Kennedyfamiljen och var en stark förespråkare för president John F. Kennedy. Många år senare har Sinatras dotter Tina sagt att fadern och maffiafiguren Sam Giancana hjälpte Kennedy att vinna primärvalet 1960 genom att leverera fackets röster[1]. Sinatra var den som presenterade den maffiaanknutne Judith Campbell för Kennedy.[2] De båda ska ha inlett en relation, men till slut fick Robert F. Kennedy reda på det och uppmanade brodern John att hålla sig borta från Sinatra[3]. Sinatra förlorade sin kasinolicens i Nevada 1963, efter att Giancana setts på kasinot Cal-Neva Lodge; ett kasino Sinatra var delägare i[4].

Humör[redigera | redigera wikitext]

Sinatra kunde vara enormt generös och snäll, men hade alltid ett hett temperament. En gång slet han bort en väggtelefon från Sands Hotel, krossade några fönster och tände eld på en del av kontoret. Några småbråk fick mycket medieuppmärksamhet och 1957 blev han förolämpad av komikern Don Rickles, men Sinatra började efter en stunds tystnad skratta[5]. Sinatra var känd för sina humörsvängningar; han kastade en gång varmt kaffe på kasinodirektören Carl Cohen, som svarade med att slå ut Sinatras framtänder.

Sinatra fortsatte att göra bra filmer och 1962 kom klassikern Hjärntvättad ut och ett år senare kom andra världskrigsfilmen Von Ryans express.

Comebackerna[redigera | redigera wikitext]

1970-talet drog sig Sinatra tillbaka för att sedan göra flera comebacker. Han spelade in färre låtar, men fortsatte att uppträda i Las Vegas och runt om i världen.

1981 fick Sinatra tillbaka sin kasinolicens efter några förhör. Journalisten Pete Hamill skrev i sin bok Why Sinatra Matters att Sinatra var "den mest undersökta amerikanska stjärnan sedan John Wilkes Booth".

Sinatra själv har sagt "Visst kände jag några av de där killarna. Jag tillbringade mycket tid på krogar. Och krogar drivs inte av det kristna brödraskapet. Det var mycket folk där, som skapades av förbudstiden, och de drev ganska bra krogar. Jag var ung. Jag arbetade på ställena som var öppna. De betalade dig och checkarna hade täckning. Jag mötte inga Nobelpristagare där. Men om Franciskus av Assisi varit en krogsångare, skulle han träffat samma människor."[källa behövs]1986 skrev Kitty Kelley en skandalomsusad biografi, His Way: The Unauthorized Biography of Frank Sinatra. Sinatra vände sig till en domstol för att försöka förhindra att boken publicerades; han stämde även Kelly på 2 miljoner dollar eftersom han ansåg att boken var missvisande. Boken tar upp hans turbulenta äktenskap, affärer, maffialänkarna och hans besatthet av mäktiga personer. Han drog dock tillbaka stämningen senare. Boken blev en internationell försäljningssuccé och toppade New York Times best seller-lista. Innehållet i boken är i stort sett bara negativt; hans musik- och filmarbete ignoreras nästan helt.[källa behövs]

Sinatras sångkarriär fortsatte under 1990-talet, mest anmärkningsvärt är hans album Duets, där han sjöng med stjärnor som U2:s Bono. Han fortsatte att uppträda live till februari 1995, men var tvungen att använda en teleprompter för sångtexterna på grund av det dåliga minnet.

Många spekulanter tror att karaktären Johnny Fontane i Mario Puzos Gudfadern är baserad på Sinatra.[källa behövs]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Sinatra gifte sig med barndomskärleken Nancy Barbato den 4 februari 1939. De fick tre barn tillsammans: Nancy Sinatra (f. 8 juni 1940), Frank Sinatra jr. (f. 10 januari 1944) och Christine "Tina" Sinatra (f. 20 juni 1948). Frank var en bra förälder, även om han var otrogen mot sin fru, vilket ledde till att de separerade 1950. Frank tog, mot Nancys vilja, ut skilsmässa den 29 oktober 1951. Nancy har senare berättat att Frank fortfarande var mycket förtjust i hennes mat och brukade skicka någon för att hämta några av hennes specialiteter långt efter äktenskapets slut.

Endast 10 dagar efter att skilsmässan med Nancy var färdig gifte sig Sinatra med Ava Gardner den 7 november 1951. De separerade 1953 men fortsatte att vara gifta till 1957. Hon anses ha varit Franks riktigt stora kärlek.

Den 8 december 1963 blev Frank Sinatra jr. kidnappad. Sinatra betalade lösesumman på 240 000 dollar (även om han erbjöd dem 1 miljon dollar, ett erbjudande de avslog). Sinatra Jr släpptes efter två dagar och man grep kidnapparna senare.

År 1966 gifte sig Sinatra med den 30 år yngre skådespelerskan Mia Farrow; ett äktenskap som varade i två år.

Den 11 juli 1976 gifte han sig för sista gången i sitt liv, nu med Barbara Blakeley Marx. Hennes relation med Sinatras barn var stormig. Hon brydde sig till exempel inte om att ringa dem när Sinatra låg på sin dödsbädd.

Frank Sinatra avled i sviterna av en hjärtinfarkt den 14 maj 1998 vid 82 års ålder på Cedars-Sinai Medical Center i West Hollywood, Los Angeles. Hans sista ord ska ha varit "I'm losing" (jag förlorar). Han begravdes i sin älskade ökenstad Palm Springs i södra Kalifornien den 20 maj samma år. På Sinatras gravsten var det inristat, "The Best Is Yet To Come".

Betydelse[redigera | redigera wikitext]

Sinatra lämnade efter sig en oerhörd musikskatt; från hans första spelningar med Harry James orkester 1939 till sitt sista album Duets II 1994.

De mest kända verken är:

Tre av hans låtar låg etta på Billboard Hot 100: Learnin' the Blues (1955), Strangers in the Night (1966) och Somethin' Stupid (1967). Han live-inspelade album At the Sands with Count Basie från 1966 är det populäraste och säljer fortfarande i stora upplagor. Sinatra vann 10 st Grammy Awards under sin karriär och hade förmodligen vunnit ännu fler om priset hade existerat innan 1958.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Frank Sinatras album:

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Frank Sinatra
Frank Sinatras stjärna på Hollywood Walk of Fame.
Frank Sinatras stjärna på Hollywood Walk of Fame.
Född Francis Albert Sinatra
12 december 1915
Hoboken, New Jersey, USA
Död 14 maj 1998 (82 år)
Cedars-Sinai Medical Center, Los Angeles, Kalifornien, USA
Aktiva år 1935-1995
Maka Nancy Barbato
1939-1951 (3 barn)
Ava Gardner
1951-1957
Mia Farrow
1966-1968
Barbara Blakeley Marx
1976-1998
Webbplats www.sinatra.com
Betydande roller
Maggio i Härifrån till evigheten
Danny Ocean i Storslam i Las Vegas
IMDb

Smakprov[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kennedysupport, från "60 minutes"
  2. ^ Hodgson, Godfrey (27 september 1999). ”Judith Campbell Exner Mistress of President John F Kennedy and a Chicago Mafia don” (på Engelska). theguardian.com/. http://www.theguardian.com/news/1999/sep/27/guardianobituaries3. Läst 14 augusti 2014. 
  3. ^ Maffiarelation?, från The Star-Ledger
  4. ^ Biografi, från hotshotdigital.com
  5. ^ Don Rickles, från rotten.com

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]