Franklin D. Roosevelt

Wikipedia

**Franklin Delano Roosevelt**
Roosevelt 1933
Nummer:	USA:s 32:e president
Ämbetsperiod:	4 mars 1933 - 12 april 1945
Företrädare:	Herbert Hoover
Efterträdare:	Harry S. Truman
Födelsedag	Måndagen den 30 januari 1882
Födelseplats:	Hyde Park, New York
Dödsdag:	Torsdagen den 12 april 1945
Dödsplats:	Warm Springs, Georgia
Presidenthustru:	Anna Eleanor Roosevelt
Yrke:	jurist
Politiskt parti:	Demokraterna
Vicepresident:	John Nance Garner (1933-1941) Henry A. Wallace (1941-1945) Harry S Truman (1945)

Franklin Delano Roosevelt, född 30 januari 1882 i Hyde Park i New York, död 12 april 1945 i Warm Springs i Georgia, var en amerikansk politiker (demokrat) och USA:s president åren 1933-1945. Han är bland USA:s mer tongivande presidenter och den som innehaft ämbetet under längst tid.

Roosevelt var jurist och före sitt tillträde som president var han bland annat biträdande sjöminister 1913-1920 och guvernör i delstaten New York 1928-1932. Han gifte sig 1905 med Eleanor Roosevelt. Han är begravd i Hyde Park i New York.

[redigera] Uppväxt

Franklin Delano Roosevelt föddes den 30 januari 1882 i Hyde Park i New York. Han var det enda barnet till James Roosevelt (1828-1900) och Sara Delano (1853-1941). Han hade en äldre halvbror vid namn James Roosevelt Jr (1854-1927). Franklin kom från en förmögen familj, speciellt på moderns sida.

Den 17 mars 1905 gifte sig Roosevelt med en avlägsen släkting, Eleanor Roosevelt. De hade en gemensam stamfader, Claes von Rosenvelt, som hade anlänt till Nya Amsterdam (dvs dagens New York) på 1650-talet. Eleanor var brorsdotter till den dåvarande presidenten Theodore Roosevelt. Franklin och Eleanor fick sex barn:

Anna (1906-1975)
James (1907-1991)
Franklin D. Jr (mars-november 1909)
Elliott (1910-1990)
Franklin D. Jr (1914-1988)
John (1916-1981)

Franklin hade ett utomäktenskaplig affär med Eleanors sekreterare Lucy Mercer. Förhållandet började strax efter att hon anställdes 1914 och upptäcktes av Eleanor i september 1918 när hon hittade brev i Franklins väskor. Enligt Rooseveltfamiljen så erbjöd Eleanor Franklin skilsmässa men Lucy kunde inte gifta sig med en skild man, eftersom hon var katolik. Lucys släktingar hävdar istället att hon ville gifta sig med Franklin men att "Eleanor inte var villig att stiga åt sidan". De två synsätten är, enligt Jean Edward Smiths bok FDR, inte oförenliga, och det är allmänt vedertaget att Eleanor verkligen erbjöd "att ge Franklin hans frihet". De försonades dock efter medling från Roosevelts rådgivare och vän Louis Howe, och FDR lovade att aldrig mer träffa Lucy. Sara ingrep också och sa till Franklin att om han skilde sig från Eleanor så skulle han skämma ut familjen och hon skulle aldrig mer ge honom "en enda dollar".^[1] Eleanor hade, enligt några historiker, troligen också utomäktenskapliga förhållanden, dels med sin livvakt Earl Miller^[2] och dels med sin väninna Lorena Hickok.^[3]

Franklin och Lucy fortsatte att brevväxla och höll en formell kontakt, men de började inte ses igen förrän 1941. Lucy fick då kodnamnet "Mrs. Johnson" av Secret Service.^[4] Lucy var med honom när han dog 1945. Först på 1960-talet blev affären känd för allmänheten.

Roosevelt deltog 1909 i ett utgrävningsförsök på Oak Island, Nova Scotia, där man försökte finna den skatt, som Kapten Kidd enligt legenden skall ha grävt ner på ön. Ingen skatt hittades dock.

[redigera] Politisk karriär

Roosevelt blev invald i New Yorks senat 1910. Han blev omvald 1912 men avgick året därpå då han tillträdde som biträdande sjöminister i Woodrow Wilsons regering. År 1920 valdes Roosevelt som vicepresidentkandidat till demokraternas presidentkandidat James M. Cox. Paret förlorade dock stort mot Harding/Coolidge.

[redigera] Poliosjukdomen

Ett av två kända fotografier på Roosevelt i rullstol

I augusti 1921 drabbades Roosevelt av vad man då trodde var polio och blev förlamad från midjan och nedåt. I början av 1900-talet kunde man inte ställa en säker diagnos. Enligt en rapport från 2003 så kan det istället ha varit Guillain-Barrés syndrom som Roosevelt drabbades av.^[5] Hur som helst så fanns det inte något effektivt botemedel mot någon av sjukdomarna 1921.

Efter något år reste han till ett rehabiliteringscenter i Warm Springs i Georgia. Där tränade han i varma badbassänger och lyckades efter något år att gå på botten av bassängen. Tillslut kunde han gå med benskenor, stöd av en käpp och i armkrok med någon. Även om det var mycket ansträngande.

År 1926 köpte Roosevelt rehabiliteringscentret och inriktade det på enbart poliosjuka; det kallades Roosevelt Warm Springs Institute for Rehabilitation. Det var här han som president senare skulle komma att avlida av sin sjukdom. Institutet är i drift än idag.

[redigera] Politisk comeback

I samband med det Demokratiska partiets konvent inför valet 1928 gjorde Roosevelt sitt första officiella framträdande på flera år, då han presenterade nomineringen av Al Smith som presidentkandidat. Smith skulle senare kritisera Roosevelts socialpolitik under sitt presidentskap.

År 1928 valdes Roosevelt till guvernör i New York. Det var något spänt för Roosevelt och hans medarbetare om han skulle vinna, eftersom han var handikappad. Men folk trodde att han hade återhämtat sig. Han lät måla sina skenor svarta och bar därför alltid svarta skor och strumpor så att de knappt syntes.

Som guvernör genomförde han en rad sociala reformer. År 1932 blev han demokraternas presidentkandidat och slog enkelt president Hoover, som Roosevelt framgångsrikt attackerade för att inte kunna möta den stora depressionen.

[redigera] President Roosevelt

Franklin och Eleanor Roosevelt på installationsdagen i mars 1933.

Efter börskraschen 1929 lanserade Roosevelt, som nyvald president 1933, sin keynesianskt inspirerade politik, den så kallade New Deal, som innebar kraftigt ökade statliga ingrepp i ekonomin. I sitt installationstal sade han den kända frasen; Det enda vi har att frukta är fruktan själv. Han sa att depressionen skulle bekämpas till varje pris, lika som om det hade varit en fientlig invasionsarmé.

Roosevelt valde att återuppta de diplomatiska förbindelserna med Sovjetunionen i början av sin presidenttid. Under andra världskriget fick han ett gott samarbete med Josef Stalin om hur kriget skulle bekämpas.

När andra världskriget bröt ut valde Roosevelt att USA skulle förbli neutralt. Men man stödde Storbritannien och Frankrike genom att sälja vapen till dem, efter mars 1941 genom Lend-lease-programmet. Detta kritiserades starkt av stora delar av folket. Flygaren och isolationisten Charles Lindbergh, liksom antikrigsgruppen America First Committee, var bland de största kritikerna.

I början av år 1944 blev Roosevelt allvarligt sjuk, återkommande hjärtflimmer och feberattacker, mycket till följd av poliosjukdomen.^{[källa behövs]} Hans läkare gav honom diagnos att han hade en begränsad tid kvar att leva om han fortsatte att arbeta i det höga tempo som tidigare.^{[källa behövs]} Trost detta valde han att kandidera till en fjärde mandadperiod. Han sade att han hade en skyldighet såsom en soldat att utföra sitt uppdrag till fullo.

De tre stora: Churchill, Roosevelt och Stalin vid Jaltakonferensen 1945

Roosevelt omvaldes tre gånger och vann inte färre än fyra presidentval (1932, 1936, 1940, 1944). Han innehade sitt ämbete ända fram till sin död i april 1945, bara 82 dagar in i sin fjärde mandatperiod, bara någon månad före Nazitysklands kapitulation. Två år senare föreslog kongressen det 22:a tillägget till den amerikanska konstitutionen som gör det omöjligt för en president att ställa upp för omval mer än en gång. Roosevelts beslut att inte som brukligt lämna presidenposten efter två perioder medförde att hans vicepresident John N. Garner ställde upp i valet mot honom 1940, och då valde Roosevelt att inte ha kvar Garner som vicepresident nästa mandat, utan valde istället Henry A. Wallace, jordbruksministern, som han inför sin fjärde mandatperiod också valde att släppa eftersom Wallace uppfattades som opålitlig och för mycket vänsterinriktad. Då valdes Harry S Truman, då senator från Missouri till vicepresident, som han bara var i 82 dagar innan presidenten avled och Truman fick ta över. Tills dess hade vicepresident helt hållits utanför och hade ingen aning om vad som föregicks.

Roosevelt är den president som har haft flest vicepresidenter; John N. Garner, Henry A. Wallace och Harry S. Truman, och är också en av de nio presidenter som har efterträtts av sin vicepresident under en mandatperiod.

[redigera] Referenser

^ Smith, Jean Edward, FDR (2007), Random House, ISBN 978-1-4000-6121-1, sidan 160
^ Smith, sidan 246-248.
^ "Eleanor Roosevelt"
^ Smith, sidan 163.
^ Smith, sidan 191, som refererar till Goldman, AS m fl, "What was the cause of Franklin Delano Roosevelt's paralytic illness?". 11 Journal of Medical Biography 232–240 (2003).