Språk i Frankrike
| Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2010-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
Franska är Frankrikes officiella språk, som 94 % av befolkningen har som modersmål[1]. I Frankrike talas också ett antal regionala språk och invandrarspråk (se listorna nedan). Ibland kan det vara svårt att avgöra huruvida ett språk tillhörande Langue d'oïl är ett eget språk eller en dialekt av franska språket och om språk tillhörande Langue d'oc är egna språk eller dialekter av occitanska. Detsamma gäller även för korsikanskan och italienskan, alsatiskan och tyskan, och, flamländskan och nederländskan.
Efter franska kommer arabiska, som 3,5 % av befolkningen talar.[1]
Engelska är vanligtvis första främmande språk som inte är obligatoriskt men över 90 procent av eleverna väljer engelska. Som tredje språk läser de flesta eleverna spanska, tyska eller italienska, varav spanska är det vanligaste och tyska det näst vanligaste.
Lista över Frankrikes språk:
- Isolerat språk:
- Keltiska språk:
- Germanska språk:
- Alsatiska (Elsässerdeutsch)
- Flamländska
- Frankiska
- Romanska språk:
- Katalanska
- Korsikanska (Corsu)
- Francoprovençalska
- Bressan
- Dauphinois
- Forèzien
- Jurassien
- Lyonnais
- Savoyard
- Langue d'oc (occitanska):
- Alpinsk Provençalska
- Auvergnat
- Gasconska
- Ariégeois
- Béarnais
- Landais
- Languedocien
- Limousin
- Nissart (Niçois eller Nissart)
- Provençalska
- Langues d'Oïl:
- Franska
- Bourguignon-Morvandiau
- Champenois
- Franc-Comtois
- Gallo
- Lorrain
- Normandiska
- Pikardiska
- Poitevin-Saintongeais
- Vallonska
- Arabiska
- Armeniska
- Bambara
- Berberspråk
- Lao
- Mandarin (Kinesiska)
- Portugisiska
- Romani
- Vietnamesiska
- Jiddisch
Källor [redigera]
Referenser [redigera]
- ^ [a b] ”Frankrike – Befolkning & språk”. Landguiden. Utrikespolitiska Institutet. http://landguiden.se/Lander/Europa/Frankrike/Befolkning-Sprak.aspx. Läst 29 april 2011.