Fransk-kanadensare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rekryteringsaffich från 1915 riktad mot fransk-kanadensare.

Fransk-kanadensare är den fransktalande befolkningen i Kanada. De är främst bosatta i provinsen Québec.

Historia[redigera | redigera wikitext]

År 1604 blev några franska bosättare de första européerna som permanent slog sig ned i Kanada. Efter motgångar den första vintern på Saint Croixön slog de sig ned i Port-Royal (dagens Annapolis Valley) i Nova Scotia, men övergav även denna bosättning 1608 för att istället grunda det som skulle komma att bli staden Québec. Fransmännen kallade sina kolonier i Nordamerika, förutom dagens Kanada även Louisiana i USA, för Nya Frankrike.

De ättlingar till tidiga bosättare som idag lever i dagens New Brunswick, Nova Scotia och Prince Edward Island (den franska kolonin Akadien) härstammar från en senare generation bosättare. Cajunerna, en etnisk grupp som lever i delstaten Louisiana i USA, härstammar från fransk-kanadensare som av britterna utvisades från Akadien under sjuårskriget (1754–1763), då de vägrade svära trohetsed till den brittiska tronen.

Brittiska kolonier i Nordamerika etablerades längs med USA:s östkust och kring Hudson Bay i norra Kanada. De franska och brittiska kolonierna växte och mellan 1689 och 1763 pågick en kamp mellan länderna om kontrollen över Nordamerika, en kamp som intensifierades av krigen i Europa mellan de båda stormakterna. Frankrike förlorade steg för steg sina territorier till britterna: först Nova Scotia genom fördraget i Utrecht 1713 och sedan återstoden av sina nordamerikanska besittningar genom fördraget i Paris 1763.