Franz Marc

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
"Blå hästar" (1911), Staatsgalerie, Stuttgart
"Vilande hästar" (1911-12)
"Hjortar i snön" (1911)

Franz Marc, född 8 februari 1880 i München, Tyskland, död 4 mars 1916 i Verdun, Frankrike, var en tysk expressionistisk målare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Franz Marc studerade till en början filosofi och teologi vid universitetet i sin hemstad, med avsikt att bli präst. Han växte upp i ett andligt hem. Modern Sophia var en strikt kalvinist, och fadern, Wilhelm, var en katolik som vänt sig till protestantismen. Franz Marc och hans bror Paul fick en protestantisk uppfostran i ett i övrigt katolskt Bayern. Wilhelm Marc var en professionell landskapsmålare, och undervisade vid konstakademin i München. Franz Marc behövde därmed inte, till skillnad från många av sina konstnärskollegor, utstå någon opposition från sin familj när han valde att ägna sig åt konsten.

Under sitt frivilligår som värnpliktig lärde sig Marc att rida, och utvecklade den kärlek till hästar som så starkt skulle komma att prägla hans framtida konstnärskap. Det var under den perioden han beslutade sig för att följa sitt konstnärliga kall. Marc började studera vid Akademie der Bildenden Künste i München år 1900, så snart hans frivilligår var över, och fick där en solid och grundläggande utbildning vilken avslutades 1903.

1903 och 1907 reste Marc till Frankrike, och tillbringade sin tid i synnerhet i Paris. Där umgicks han i konstnärliga kretsar och tilltalades i hög grad av postimpressionismen och Vincent van Goghs verk.

Den djupt religiöse Marc betraktade konstnärskapet som en väsentligt andlig sysselsättning. Från och med år 1910 ägnade han sig uteslutande åt att avbilda djur, desillusionerad av den materialism som korrumperade mänskligheten. I djuren såg Marc någonting som han ansåg saknades hos människorna: en inneboende skönhet, en livsglädje och andlighet. Djuren var i balans, ansåg han, och han var nyfiken på hur de uppfattade världen. Marc var välbekant med djur i flera bemärkelser, bland annat hade han studerat djuranatomi och drygade ut sin inkomst genom att undervisa i ämnet. Hans fokus på djur var unik i hans samtids konst. I Marcs tidiga verk dominerar ofta heroiska djur bildens motiv, men senare under hans konstnärskap smälter de samman med bildens övriga landskap och integreras i målningens helhetsuttryck. Marcs ambition sträckte sig utöver en enkel dokumentation av djur och deras beteende: han ville lansera ett system av moraliska värden – vilka fattades hos människorna – genom att förkroppsliga de ”dygder” han uppfattade hos djuren. 1909 flyttade Marc till Sindelsdorf i Oberbayern, där han levde med sina katter, två tama hjortar och sin hund Russi.

Utöver djurmotiven var även färg av stor betydelse för Marc, som tillskrev färgerna olika karaktäristika: exempelvis betraktade han färgen röd som brutal, tung och en symbol för materialismens dominans; blå var enligt Marc maskulin och intellektuell, och gul stod för en uppsluppen femininitet. Marc var en av grundarna av Der Blaue Reiter i München 1911. Han samarbetade med Vasilij Kandinskij och försökte utforska färgens expressiva värde. Detta sysslande med färgen hade delvis inspirerats av de orfistiska målningarna av Robert Delaunay, vilken han besökte i Paris 1912 tillsammans med August Macke, och förmodligen också av Goethes färglära. Franz Marcs färgarbete i målningarna kan föra tankarna till fauvismen och naivismen.

Franz Marc stupade vid Verdun i första världskriget.

Under Nazityskland kritiserades Marcs verk som avarter enligt de då rådande nazistiska konstidealen. 1937 medtogs verk av honom på den nazistiska konstutställningen Entartete Kunst i München, bland andra målningen De blå hästarnas torn (1913) vilken tidigare varit utställd på Galerie der Lebenden i Kronprinzenpalais i Berlin. Målningen är sedan 1945 försvunnen.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Koldehoff, Stefan (4 juli 2010). ”Auf der Jagd nach Görings verlorenem Schatz”. Die Welt. http://www.welt.de/welt_print/kultur/article8367358/Auf-der-Jagd-nach-Goerings-verlorenem-Schatz.html. Läst 15 december 2014. 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]