Franz Schmidt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Franz Schmidt
Tonsättare
Född 22 december 1874
Pressburg, Ungern, Österrike-Ungern
Död 11 februari 1939 (64 år)
Perchtoldsdorf, Niederösterreich, Tyskland

Franz Schmidt, född 22 december 1874 i Pressburg, död 11 februari 1939 i Perchtoldsdorf, var en österrikisk-ungersk tonsättare i Anton Bruckners efterföljd. Framstående både som cellist, pianist och organist.

Efter studier i pianospel för Theodor Leschetizky, komposition för Anton Bruckner och musikteori för Robert Fuchs blev Schmidt cellist i Wienerfilharmonikerna 1896-1911 och från 1901 cellolärare vid musikkonservatoriet i Wien. 1914 blev han professor i pianospel. 1925-1927 var han direktor vid musikakademin i Wien och därefter rektor vid Musikhögskolan i Wien.

Av hans kompositioner är det stora oratoriet Das Buch mit sieben Siegeln (med text ur Johannes uppenbarelse) samt Symfoni nr 4 i C-dur särskilt värda att tas fram. Hans Symfoni nr 3 i A-dur vann andra pris i en internationell kompositionstävling 1928. (Första pris gick till Atterbergs Symfoni nr 6.)

Bland Schmidts många orgelverk är Toccata i C-dur och Chaconne kanske mest spelade. Chaconne finns också i en orkesterversion. Schmidt skrev också två operor. Från dessa är Intermezzo ur Notre Dame allra mest känd.

Många av de pianorelaterade verken är skrivna för att kunna utföras av vänsterhänt pianist. De beställdes av Paul Wittgenstein, som förlorat sin högra hand i första världskriget. Pianisten Friedrich Wührer, en av Schmidts elever, har sedan arrangerat om dessa för pianister med två händer.

Föreningen Franz Schmidt-Gesellschaft grundades 1951 för att främja forskning om Schmidt och hans verk. Se extern länk nedan.

Han var till börden tre-kvarts-ungrare. Fadern var till hälften och modern (Mária Ravasz) var av ungerskt ursprung. Schmidts förstaspråk var ungerska[1], hans andraspråk slovakiska och tredjespråket var tyska.[källa behövs]

Verkförteckning[redigera | redigera wikitext]

Orgelverk[redigera | redigera wikitext]

  • Variationen und Fuge über ein eigenes Thema (1916/1924)
  • Präludium und Fuge Ess-dur (1924)
  • Toccata C-dur (1924)
  • Fantasie und Fuge D-dur (1924)
  • Chaconne ciss-moll (1925)
  • Vier kleine Choralvorspiele (1926)
  • Präludium und Fuge C-dur (1927)
  • Fuge F-dur (1927)
  • Vier kleine Präludien und Fugen (1928)
    • Nr 1 Ess-dur
    • Nr 2 c-moll
    • Nr 3 G-dur
    • Nr 4 D-dur ("Halleluja")
  • Choralvorspiel zu Joseph Haydns "Gott erhalte" (1933)
  • Der Heiland ist erstanden (1934)
  • Präludium und Fuge A-dur (1934) Weihnachtspräludium
  • Toccata und Fuge Ass-dur (1935)
  • Fuga Solemnis

Pianoverk[redigera | redigera wikitext]

  • Romanze A-dur (c:a 1922-1923)
  • Weinachtspastorale A-dur
  • Intermezzo fiss-moll (1938)
  • Toccata d-moll (1938) för piano eller cembalo

Kammarmusik[redigera | redigera wikitext]

  • Kleine Fantasiestücke (över ungerska nationalmelodier) för cello och piano (1892)
  • Pianokvintett A-dur (1925)
  • Pianokvintett G-dur (1926)
  • Stråkkvartett G-dur (1929)
  • Klarinettkvintett B-dur (1932)
  • Klarinettkvintett A-dur (1934)

Orkesterverk[redigera | redigera wikitext]

  • Fyra symfonier
    • Symfoni nr 1 E-dur (1896-1899)
    • Symfoni nr 2 Ess-dur (1911-1913)
    • Symfoni nr 3 A-dur (1927-1928)
    • Symfoni nr 4 C-dur (1932-1933)
  • Pianokonserter
    • Concertante Variationen über ein Thema von Beethoven (1923)
    • Pianokonsert d-moll (1934)
  • Variationen über ein Husarenlied (1930-1931)
  • Tullnerbacher Blasmusik (1904) för nio blåsinstrument och slagverk

Operor[redigera | redigera wikitext]

Oratorium[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Classical net TM The internets Premier Classiical music sources

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Franz Schmidt-Gesellschaft