Frasier

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Frasier
Frasier title logo.svg
Originaltitel Frasier
Genre Sitcom
Skapad av David Angell
Peter Casey
David Lee
Medverkande Kelsey Grammer
Jane Leeves
David Hyde Pierce
Peri Gilpin
John Mahoney
Antal avsnitt 264
Längd (per avsnitt) 24 minuter
Antal säsonger 11
Land  USA
Språk Engelska
Produktion
Produktionsbolag Grub Street Productions
Paramount Television
Sändning
Originalkanal NBC
Originalvisning 1993 - 2004
Bildformat NTSC (480i) (USA visades serien i PAL och NTSC internationellt)
Ljudformat Stereo
Status Nedlagd
Kronologi
Föregångare Cheers (1982–1993)
IMDb

Frasier, amerikansk sitcom som sändes i elva säsonger mellan 16 september 1993 och 13 maj 2004. Serien var en spinoff från den framgångsrika TV-serien Cheers (Skål). Huvudpersonen, Dr. Frasier Crane som spelades av Kelsey Grammer, har därmed blivit en av de mest långlivade rollfigurerna i amerikansk TV-historia.

Serien skapades av David Angell, Peter Casey, och David Lee.

Rollförteckning[redigera | redigera wikitext]

Huvudrollsinnehavare[redigera | redigera wikitext]

  • Kelsey Grammer som Dr. Frasier Crane, en person som först var med länge i serien Cheers, är snobbig, speciellt med tanke på matkultur, konst och underhållning, och är ganska egoistisk, komplicerad och envis. När han väl stör sig på något ger han sig inte. Frasier är psykiatriker, och jobbar på radiostationen KACL, där han har en egen rådgivningsshow.
  • David Hyde Pierce som Dr. Niles Crane, bror till Frasier. Hans personlighet är ganska lik Frasiers, fast han är, omöjligt nog, ännu mera snobbig, petig, och präktig. Han är också psykiatriker, med egen praktik. Trots att Frasier och Niles är bröder, och i stort sett bästa vänner, så är de ändå rivaler. Båda ska vara bättre än den andre. Niles är under halva seriens gång olyckligt gift med Maris, och är djupt förälskad i Daphne, och gör vad som helst bara för att få vara i närheten av henne. Vid seriens slut gifter de sig och får en son, David.
  • John Mahoney som Martin Crane, Niles och Frasiers pappa. Martin är en Korea-krigsveteran, och pensionerad polis, som före sin pension blev skjuten i höften när han försökte stoppa ett rån. Martins fru Hester, Frasiers och Niles mamma, dog i sjukdom flera år innan Frasier flyttade tillbaka till Seattle. Martin är en jordnära och en enkel man, som tycker om att sitta i sin gamla fåtölj, och dricka öl, titta på TV, gå på matcher, eller gå till polispuben Duke's (senare McGinty's). Trots att han är van vid Niles och Frasiers diskussioner och analyser, kan han ändå bli trött på dem ibland och kommer ofta med en sarkastisk kommentar, eller tar ned de båda på jorden igen.
  • Jane Leeves som Daphne Moon/Crane, Frasiers hembiträde, och Martins sjukgymnast. Daphne är från Manchester, England, och växte upp i en arbetarklassfamilj med sju vilda bröder. Hon delger ibland någon bisarr historia om sitt förflutna, vilket gör att både Martin och Frasier känner sig obekväma. Daphne tvättar, lagar mat och tränar Martin, och bor i ett rum i Frasiers lägenhet.
  • Peri Gilpin som Rosalinda Roz Doyle, Frasiers kollega och andra bästa vän. Hon ligger ofta runt, och är "ingen söndagsskollärare direkt", som Martin beskriver henne i ett avsnitt. Genom säsongerna blir hon mer ansvarsfull, i synnerhet när hon får dottern Alice.
  • "Moose" och "Enzo" som Eddie, är Martins hund, och ett av Frasiers största hatobjekt. De är i stort sett rivaler. Eddie stirrar ibland oavbrutet på Frasier, vilket då medför att Frasier får raseriutbrott.

Återkommande gästskådespelare[redigera | redigera wikitext]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Dr Frasier Crane är en radiopsykolog på radiostationen KACL 780 AM i Seattle. Han arbetar med programmet tillsammans med sin producent Roz Doyle. Han bor med sin griniga pappa, Martin, och hans hund, Eddie, och umgås ofta med sin snobbiga(re) lillebror, bästa vännen och rivalen, Niles. Även Niles är psykiater och de båda har två olika favoriter. Frasier utgår från Sigmund Freud medan Niles är för Carl Jungs idéer.

Eftersom Martin är sjukpensionär har han en sjukvårdare, Daphne, som är från England. Niles är hemligt förälskad i Daphne, men kan inte agera eftersom han redan är olyckligt gift med den otroligt smala och snobbiga Maris, som man för övrigt inte under 11 säsonger överhuvudtaget får se (förutom vid tre tillfällen, en gång när hon får en paj kastad i ansiktet, när hennes skugga bara under några få sekunder kan synas vid ett duschdraperi och när hon var täckt i bandage). När Frasier inte pratar i radio, dricker han kaffe på Café Nervosa.

Mycket av humorn kommer från Frasier och Niles' ständiga tävlingar om vem som är snobbigast. Båda bröderna är ytterst pompösa och allt annat än jordnära. Småaktighet och ständig tävlan om vem som har den finaste antika vasen, vackraste tavlan osv är ofta förhärskande. Eller vem som är högst i hierarkin på vinklubben där den yttersta titeln korkmästare hägrar. Rollkaraktärerna är verkligen speciella och liknar inte något annat i komedivärlden. Kanske är den pråliga ytan och fisförnäma tillvaron en slags revansch för den töntstämpel de hade som barn, då de var lika snobbiga som nu i serien. En sådan analys hade de antagligen själva inte haft långt till. Stundtals lyckas de landa det högtravande tänkandet en kort stund, och de ser saker och ting någorlunda rationellt, detta pågår sällan dock länge. Trots att både Frasier och Niles är psykiatriker, eller kanske just därför, ägnas mycket tid åt att överanalysera och övertolka problem eller uppdiktade sådana tills de blir oproportionerligt stora. Då träder vanligen deras jordnära far, Martin in och med sitt sunda bondförnuft får saker och ting att verka vettiga igen. Både Frasier och Niles har en viss standard på sin moral och sin etik, oftast håller de faktiskt denna men vissa snedsteg görs. Frasiers kvinnliga producent Roz är också en av karaktärerna i handlingen och hennes promiskuösa utflykter med alla möjliga män är en ständigt återkommande källa till sarkastisk humor. Roz och Daphne har under åren blivit ganska bra vänner, och vet båda hur det är att stå ut med Frasiers manér.

Frasier har ofta problem med kvinnor, och de kvinnor han dejtar är ofta inte kvar till nästa avsnitt, eller ens till avsnittets slut, på grund av diverse missöden, pinsamheter och till och med småsaker som Frasier själv är kritisk mot, och kan bara inte släppa taget. Han har dock varit gift två gånger. Han har varit gift ett kort tag under studietiden med Nanette Guzman som sjunger sånger för barn och har ett eget barnprogram. Han har varit förlovad med Diane Chambers (servitris på Cheers). Med sin andra fru Lilith Sternin har han en son, Frederick. Till slut får Fraiser en stadig relation med Charlotte.

Han gillar antikviteter och saker med snygg design. Han är också mycket intresserad av teater, konst, klassisk musik, vinprovning och han spelar squash med sin bror.

De båda sherrydrickande bröderna skulle aldrig sammanförts egentligen, av en slump upptäckte någon hur lik skådespelaren David Hyde Pierce var Kelsey Grammer när han spelade Frasier i Cheers, därför fick Pierce rollen som Frasiers bror Niles. Ett i sanning lyckat drag vilket förutan det är tveksamt om serien blivit en sådan dundersuccé. Andra teman är Frasiers misslyckade försök att hitta en partner, de sociala skillnaderna med Frasiers arbetarklasspappa, och Frasiers halvkändisskap som radiopratare.

Om serien[redigera | redigera wikitext]

  • Serien slutade den 13 maj 2004 med en publik på 25,4 miljoner tittare.
  • Grammer var vid en tidpunkt världens mest betalde TV-skådespelare, med ett gage på 1,6 miljoner dollar/avsnitt under de sista två säsongerna. Rekordet övertogs ett år senare av Ray Romano.
  • En av skaparna bakom serien, David Angell, dog i 11 september-attackerna, och manusförfattarna hyllade honom genom att döpa Niles' och Daphnes son efter honom i serien.
  • Serien vann 37 Emmys, mer än någon annan serie. Kelsey Grammer vann sex av dem, inklusive en för den sista säsongen.
  • Serien är den längsta prime time-serien (262 avsnitt) som samtidigt är en spinoff.
  • Tätt intill Seinfeld, anses Frasier vara en av de bästa sitcoms någonsin. [källa behövs]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]