Freden i Knäred
Freden i Knäred slöts den 20 januari 1613 mellan Danmark under Kristian IV av Danmark, som vid tiden bodde på slottet i Halmstad och Sverige under Gustav II Adolf som ett resultat av förhandlingar som inletts i december 1612 under engelsk medling. Genom fredsfördraget avslutades Kalmarkriget 1611–1613.
Freden innebar att båda rikena återställde de under kriget gjorda erövringarna (Sverige: Jämtland och Härjedalen; Danmark: Kalmar, Borgholm med Öland med flera. Som pant för det krigsskadestånd på 1 miljon riksdaler, som Sverige skulle betala Danmark inom 6 år (Älvsborgs andra lösen), behöll Danmark Älvsborg med städerna Nya och Gamla Lödöse. Även Askim, Hisingen, Sävedalen, Bollebygd, Ale, Vätle och Flundre härader i Västergötland med alla dess inkomster behölls av danskarna som pant.
Sverige avstod sina anspråk på Soneburgs slott och avsade sig även "Rättighet, höghet, härlighet, skatt eller uppbörd över kustsamerna vid Västerhavet mellan Titis- och Varangerfjord", det vill säga anspråk på norska och norrländska landsdelar. Både Sveriges och Danmarks kung skulle ha rätt att bära vapnet tre kronor i sina vapensköldar, dock med "kondition och förbehåll", att detta inte skulle användas som anledning till kommande krig. Alla invånare i Sverige och dess provinser skulle få idka handel i Danmark-Norge och vice versa och ingen tull skulle tas upp för svenskar eller deras gods i Öresund.
En minnessten över freden i Knäred restes 1925 av Hallands museum vid Sjöared mellan Knäred och Markaryd. Klumpstenen en meter norr om minnesstenen utgör enligt traditionen foten till det bord på vilket freden underskrevs.
Externa länkar
- Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek - "Freden i Knäred 1613"
- Freden i Knäred i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)