Freden i Värälä

Troféer från slaget vid Svensksund bäres in i Storkyrkan i Stockholm, målning av Pehr Hilleström

Bulletin om fredstraktaten.

Freden i Värälä slöts mellan Sverige och Ryssland 14 augusti 1790 i Värälä by, Elimä socken vid mynningen av Kymmene älv i Nyland, Finland.

Gustav III:s ryska krig hade pågått sedan 1788. Från april 1789 hade strider böljat av och an genom Värälä, mellan de svenska och ryska styrkorna. Svenskarna leddes först av C.G. Armfeldt, senare tidvis av kungen själv.

Den 21 maj 1790 besattes det dagen förut av ryssarna, efter deras nederlag vid Keltis, brända Värälä, under generalmajor Pauli, som intog ett befäst läger vid det strax i väster liggande Kungsberget. På Värälä slott, mellan båda lägrens förposter, slöts alltså 14 augusti 1790 den fred, som ändade 1788-90 års krig emellan kusinerna Gustav III och Katarina II. Freden ratificerades på slottet Tsarskoje Selo, utanför Sankt Petersburg, den sjuttonde, och i svenska lägret vid Värälä 19 augusti. Svensk underhandlare var Gustaf Mauritz Armfelt, rysk var Otto Henrik Igelström.

Den svenska segern i slaget vid Svensksund hade säkrat grunden för fredsslutet, i synnerhet som Katarina II hade andra politiska bekymmer i Europa, bland annat med det Osmanska riket med vilket Ryssland var i krig åren 1787-1792. Genom freden säkrades allt på samma fot som i freden i Åbo 1743; ingendera hade vare sig vunnit eller förlorat markområden. Dessutom försäkrades att Ryssland fortsättningsvis skulle avhålla sig från all inblandning i Sveriges inre angelägenheter. Ryssland hade erhållit denna rätt genom Freden i Nystad 1721. Efter Gustav III:s övertagande av regeringsmakten, genom Gustav III:s statskupp 1772 hade denna rätt betraktats som en tom bokstav, men freden i Värälä bekräftade formellt Sveriges fulla suveränitet.

Villkor

• Inga gränsförändringar skulle göras med anledning av freden
• Samtliga fångar skulle frigivas utan lösen
• Svenska staten skulle årligen utan tull få föra ut spannmål för 50 000 rubler ur ryska hamnar
• Ryssland förlorade sin rätt från freden i Nystad att lägga sig i svensk politik

Källor

• Värälä i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
• Sundberg, Ulf: Svenska freder och stillestånd 1249-1814, s. 336, Hjalmarson & Högberg Bokförlag, Stockholm 2002, ISBN 91-89080-98-X

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.