Fredrik Dahlgren

Från Wikipedia
Om författaren se: Fredrik August Dahlgren.

Fredrik Axel Dahlgren, född 26 juni 1893 i Skara, död 24 november 1971, var en svensk elektroingenjör.

Dahlgren, som var son till lektor Sven Dahlgren och Augusta Frölich, blev filosofie kandidat i Uppsala 1915, utexaminerades från Kungliga Tekniska högskolan 1920 och blev teknologie doktor 1929 på avhandlingen A General Electro-Magnetic Theory of Electrical Machines. Han var anställd vid The Fuller Electrical & Manufacturing Co. i London 1920–1922, vid Statens provningsanstalt och Patentverket 1923–1924, vid Stockholms elverk 1924–1944, byråingenjör 1928–1944, docent i teoretisk elektroteknik vid Kungliga Tekniska högskolan 1930–1944 och professor i elektromaskinlära där 1944–1959.

Dahlgren var ordförande i Svenska elektroingenjörsföreningen 1942–1944, generalsekreterare i svenska centralkommittén för internationella ingenjörskongresserna 1941–1950, styrelseledamot i Svenska elektriska kommissionen 1938–1966 och redaktör för Kungliga Tekniska högskolans handlingar 1945–1964. Han invaldes 1941 i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.

Källor[redigera | redigera wikitext]