Fredrik Lidvall

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Fredrik Lidvall,eller Fjodor Ivanovitj Lidval, född 20 maj 1870 i Sankt Petersburg i Ryssland, död 14 februari 1945 i Stockholm[1], var en svensk-rysk arkitekt.

Familjen Lidvall[redigera | redigera wikitext]

Fredrik Lidvall var född i Sankt Petersburg som ett av åtta barn till skräddarmästaren Johan Petter Lidvall (1827–86), utvandrad från Lidens socken i Indalsälvens dalgång i mitten av 1800-talet och sedermera uppmärksammad hovskräddare som anlitades av tsarfamiljen och den ryska aristokratin. Sankt Petersburg var under tsarväldet en öppen och internationell stad som välkomnade utlänningar, i synnerhet skandinaver. Johan Petter Lidvall fick anställning hos en välrenommerad skrädderifirma, och när ägaren dog gifte han sig med änkan och tog så över ledningen själv. Skräddarfirman fick ett särskilt uppsving efter att man fick beställningen till alla uniformer och livréer till tsar Alexander II:s begravning samt den åtföljande kröningen av Alexander III. Johan Petter Lidvall blev då kejserlig hovleverantör och på kuppen en förmögen man. Skräddaränkan dog efter några års barnlöst äktenskap, men i sitt andra äktenskap med Ida Amalia Fleschau fick han åtta barn varav sex nådde vuxen ålder.

Efter Johan Petter Lidvalls död tog sönerna Wilhelm, Edvard och Paul över skrädderiet, som fick ännu en stor beställning inför tsar Nikolaj II:s kröning. Bara tsaren själv hade i sin militära garderob 300 vapenrockar och ett hundratal utländska uniformer. Den civila garderoben innehöll bland annat 75 kostymer och 150 västar. Familjen Lidvall levde gott i stora stadsvåningar och i den egna datjan i Viborg, och deras hem var en social centralpunkt för den lilla välbeställda svenska kolonin.

Vid revolutionen 1917 plundrades skrädderiet, och familjen Lidvall flydde utblottade till Stockholm. Bröderna etablerade sig på nytt i mindre skala i Stockholm 1920, och skrädderiet fanns kvar till början av 1960-talet.

Fredrik Lidvalls verksamhet i Sankt Petersburg[redigera | redigera wikitext]

Hotell Astoria i Sankt Petersburg
Tolstoyhuset i Sank Petersburg, ritat av Lidval, stod färdigt 1912.

Johan Petter Lidvalls äldste son Fredrik kom dock inte att ägna sig åt skrädderi. Fredrik Lidvall började sin utbildningsbana med att studera teknisk illustration och valde sedan att utbilda sig till arkitekt vid konstakademin i Sankt Petersburg. Han tog examen därifrån 1896 och kom också 1911 att utses till professor vid Sankt Petersburgs polytekniska universitet.

Lidvall kom att bli en av Sankt Petersburgs främsta arkitekter och ses som skaparen av den petersburgska jugendstilen inom arkitekturen. Med utsökt känsla för stadens klassiska arv utarbetade Lidvall en byggnadskonst som förenar en försiktig art nouveau med nyklassicismHotell Astoria, uppfört 1912, är ett utmärkt exempel. Ibland refererar man till stilen som style moderne, en reflektion av det sena tsarväldets teknologiska framsteg, framväxande förmögen borgarklass och tilltagande samhällsoro.

Svenskarna i Sankt Petersburg höll gärna samman och hjälpte varandra med beställningar. Så till exempel hade familjen Nobels första residens ritats av Carl Andersson. Senare kom Alfred Nobels bolagsfastigheter att ritas av Lidvall.

Till Lidvalls mästerverk hör, vid sidan av Astoria, ett komplex av exklusiva bostadshus vid Kamennoostróvskij prospekt 1–3 där hela familjen Lidvall bosatte sig. Ett annat känt verk är Azov-Donbanken på Morskaja-gatan, liksom ombyggnaden av Grand Hotel Europe. Han kom även att rita fastigheter i Moskva, Kiev och Kharkov.

Fredrik Lidvalls verksamhet i Stockholm[redigera | redigera wikitext]

Shellhuset, Birger Jarlsgatan/Rådmansgatan

Efter revolutionen 1917 tvingades Lidvall i emigration och slog sig ner i Stockholm. Han anställdes på det produktiva arkitektkontoret Östlihn & Stark, och efter firmans nedläggning följde han Albin Stark till dennes nya verksamhet. I denna tid var nyklassisismen stilbidande där Lidvall visade stor skicklighet i fasadernas ornamentering. Han fick stor frihet och tilläts även, inom kontoret, utföra uppdrag under eget namn. Han finns härigenom upptecknad som arkitekt för 10-talet byggnader i huvudstaden[2], bland annat Tysta Gatan 3–5 (1922) och det så kallade Shellhuset med den svängda fasaden i hörnet av Birger Jarlsgatan och Rådmansgatan (1924–1927). Ett antal mer ordinära hyreshus i Stockholms innerstad är också ritade av Lidvall, t ex Falugatan 9 och 11, samt Alströmergatan 49. Samma uppmärksamhet och berömmelse som under glansdagarna 1899–1917 i Sankt Petersburg kom han dock aldrig att åtnjuta.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Lidvall var gift med hovblomsterhandlarens dotter Margarete Fredrike Eilers och fick tre barn, alla födda i Sankt Petersburg men uppvuxna i Stockholm. Sonen Anders Lidvall (född 1911, död på 1990-talet i Göteborg) tog över arkitektyrket efter studier på KTH och Konstfack och kom bland annat att verka som stadsarkitekt i Kungälv.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ KulturNav: Lidvall, Fredrik
  2. ^ Ann Lindegren Westerman: Arkitekterna Albin Stark och Erik Stark - ISBN 978-91-86050-77-1

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Isačenko, Valerij Grigorʹevič; Olʹ Galina Andreevna (1987) (på rus). Fedor Lidvalʹ. Zodčie našego goroda. Leningrad: Lenizdat. Libris 659630 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]