Fredrika Bremer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fredrika Bremer
Fredrika Bremer fotograferad av Mathew B. Brady 1849.
Fredrika Bremer fotograferad av Mathew B. Brady 1849.
Född 17 augusti 1801
Tuorla i Pikis socken, nära Åbo, Finland
Död 31 december 1865 (64 år)
Årsta slott i Haninge kommun, Stockholms län
Nationalitet Svensk
Tuorla i Pikis socken i Egentliga Finland, där Fredrika Bremer föddes.

Fredrika Bremer, född 17 augusti 1801 på Tuorla i Pikis socken, nära Åbo, Finland, död 31 december 1865Årsta slott i Österhaninge socken, Stockholms län, var en svensk författare, kvinnorättskämpe och välgörenhetsidkare.

Fredrika Bremer anses vara kvinnorörelsens främsta pionjär och som författare introducerade hon den realistiska romanen i Sverige. Hennes roman Hertha blev opinionsbildande vilket efter en livlig debatt medförde att riksdagen 1858 beslöt att ogifta kvinnor skulle få rätt att ansöka om att myndighetsförklaras (gifta kvinnor blev myndiga först genom 1921 års lag). Redan under sin livstid var hon internationellt uppmärksammad och hennes böcker såldes över hela Europa.

Bremer fick en renässans på 1970-talet. Av de många som forskat om hennes liv, tankar och gärningar kan särskilt nämnas Selma Lagerlöf, Klara Johanson, Elin Wägner, Sture Linnér, Henrik Schück, Agneta Pleijel och Carina Burman.

Uppväxt och unga år[redigera | redigera wikitext]

Fredrika Bremers släkt lär ha kommit från Bremen i samband med att en handlare Isac Bremer (1683-1713) flyttade till Västerås. Där gifte han sig med Anna Hult född 1687. Deras son Jacob Bremer (1711-1785) flyttade till Finland och blev skeppsredare i Åbo och i hans andra gifte med Ulrika Fredrika Salonius (1746-1798) föddes sonen Karl Fredrik. Brukspatron och grosshandlare Karl Fredrik Bremer (1770-1830) och hans hustru Birgitta Charlotta Hollström (1777-1855) blev föräldrar till Fredrika som var näst äldst av sju syskon.

Fredrika växte upp i Stockholm dit familjen flyttade 1805. Fadern hade varit en av Finlands mest framgångsrika affärsmän, familjen var således mycket förmögen och köpte förutom en paradvåning i huvudstaden, det anrika godset Årsta slott. De ägde även Nynäs gård och bodde där under tiden som det förfallna slottet upprustades. Liksom i andra välbärgade familjer undervisades Fredrika och hennes syskon av en guvernant i hemmet.

Fadern var auktoritär och tungsint men gentemot familjen känslostyrd och lynnig, medan modern var en societetsdam med fransk fostran. Redan vid åtta års ålder fick Fredrika börja skriva fransk vers. Som barn reagerade hon ofta upproriskt vilket ansågs tyda på ett konstnärligt temperament. Moderns uppfostran var mycket sträng och varje morgon fördes Fredrika och hennes systrar in till henne för att niga och kyssa hennes hand och de skulle äta minimalt för att bli graciöst "zefyrliknande", eftersom deras framtid vilade i att bli förnämt bortgifta. Ogifta kvinnor var vid den här tiden ännu omyndiga och att de skulle försörja sig genom eget arbete ansågs uteslutet.

När döttrarna vistades i staden och bad att få gå ut och promenera, svarade modern att sådant ej passade unga flickor annat än i äldre personers sällskap. Om de ville ha motion fick de ställa sig bakom en stol, hålla i ryggstödet och hoppa upp och ner 200 gånger. Fredrika prövade en gång men brast ut i gråt då hon tappade tålamodet. Bättre var det ute på landet för där fick de röra sig fritt i slottsparken och plocka blommor, frukt och bär. Den livliga flickan var dock sällan sina föräldrar till lags och inför modern tyckte hon sig dessutom vara ful.[1].

År 1821 begav sig Fredrika tillsammans med familjen och betjänten iväg på en resa i täckvagn ner till kontinenten, en så kallad uppfostringsresa för unga damer och herrar. Meningen var att de skulle ta lärdom av språken och den kontinentala kulturen. Familjen besökte Tyskland, Schweiz, Frankrike, och Nederländerna.

I Paris där de stannade en längre tid fick hon insikt i stadens sociala verksamheter, en erfarenhet hon tog med sig. Efter hemkomsten 1823 deltog hon i Stockholms sällskapsliv eller fördrev tiden med att brodera, konversera, läsa dikter och andra för en ung dam lämpliga sysslor. "Broderande på en evig och grå halsremsa domnade jag alltmer, det vill säga i mina livligare krafter, i min håg att leva", skrev hon i sin dagbok.

Förutom att skriva studerade hon naturen och tecknade gärna och hon fann ett lugn och en tillfredsställelse i att spinna, medan hennes främsta kall tog sikte på att försöka hjälpa de socialt utstötta.

I Årsta och på Tomb[redigera | redigera wikitext]

Fredrika vistades alltsedan barndomen mest på familjegodset Årsta där hon på 1820-talet och framförallt efter faderns död 1830, med en religiös övertygelse ägnade sig åt att förbättra livet för traktens många fattiga och sjuka. Hon utvecklade samtidigt sina konstnärliga och litterära färdigheter och påbörjade trilogin Teckningar utur hvardagslifvet. Romanen tillkom under påverkan av den brittiska brevromanen, Jeremy Benthams utilism, platonskt influerad humanism, Friedrich Schiller, och Johann Gottfried Herder. Efter debuten av denna skildring där bland annat familjen H ingår och som mest grundar sig på hennes egna erfarenheter, vann hon ett utbrett erkännande. Hennes andliga tänkande utvecklades när hon som brevvän med Per Johan Böklin, rektor i Kristianstads trivialskola, där Fredrika vistades som elev 1831, utbytte religiösa och filosofiska frågor. Böklin, sedermera kyrkoherde, förblev hennes närmaste vän resten av livet. Deras korrespondens finns utgiven av Klara Johansson och Ellen Kleman i Fredrika Bremers brev 1-4 (1915-20). Han friade till henne vid ett flertal tillfällen, men hon tackade nej.

Fritz von Dardel berättar i sina Minnen om sitt första sammanträffande med Fredrika år 1833. Hon är, skriver han, "till det yttre liten och ful och en smula missbildad men hon har en mild behaglig röst och en angenäm konversation. Hon kan dock framställa ganska besvärliga frågor - så ville hon helt plötsligt hava reda på, om jag var religiös."[2] Citatet med inslag av negativa attribut avslöjar den för manligheten begynnande rädslan, att kvinnan genom att förkovra sig kunskaper skulle frigöra sig ur sin traditionellt underdåniga roll och därmed förändra tillvaron. Samma år i juli 1833 dog hennes syster Hedda efter en tids sjukdom under svåra plågor, som givetvis än mer påverkade hennes existentiella funderingar.

När Böklin hastigt gifte sig 1835 drog Fredrika sig undan sällskapslivet, men deras korrespondens fortsatte snart liksom tidigare. Under långa perioder var hon nu bosatt hos grevinnan Stina Sommerhielm på Tomb i Norge där hon skrev ett av sina mest kända verk; romanen Grannarne (1837). I likhet med hennes övriga prosa är den delvis självupplevd med inslag av hennes egna förhoppningar. Den förnyar samtidens språk genom att låta romanens berättare vara mindre påträngande och därigenom mer objektiv och mindre uttalat moraliserande. Vid romanens tillkomst hade hon studerat Goethe.

Även den följande romanen, Hemmet (1839), bär influenser av Goethe. Mest påfallande med denna är dock systerskapet, som utan idealisering av personer framhåller gemenskapens betydelse och då särskilt för ogifta kvinnor. Hennes romaner är i regel skrivna med en synlig, kvinnlig berättare och kvinnliga huvudpersoner med fadersrelationen och familjen som huvudmotiv.

1840-1854[redigera | redigera wikitext]

Fredrika Bremer målad av Johan Gustaf Sandberg 1843.

När Fredrika återvände till Stockholm 1840 hade hon blivit internationellt känd. Hon skrev nu sin första icke skönlitterära bok; Morgon-väckter (1842), en religiös idéskrift i den aktuella debatten. I Stockholm fortsatte hon det välgörenhetsarbete hon sysslat med i yngre år, samt bröt sin isolering genom att delta i det högborgerliga och intellektuella umgängeslivet. En av hennes goda vänner var Erik Gustaf Geijer och hon umgicks även med Esaias Tegnér. Hon var också en nära vän till Malla Silfverstolpe.

Gunnar Wennerberg skriver om sitt sammanträffande med Fredrika Bremer i Marstrand 1849 till sina vänner i Uppsala, professorskan Alida Knös och hennes dotter Thekla Knös: "Förlåt mig följande reflexion, som dock kommer à propos: ett fruntimmer, om än aldrig så utmärkt av snillets och hjärtats gåvor, är och förblir avskyvärt, ett monster, en Tintomara - ja mara, om hon kläder sig så som vår goda Fredrika. Vad gör det, om man är ful? Det äro de flesta. Men man bör av var och en (och isynnerhet ett fruntimmer) ha rättighet att fordra, att hon eller han gör sig så dräglig som möjligt och ej glömmer att hur ful han av naturen må vara, han dock i sin helhet är guds beläte."[2] Wennerbergs uppfattning att hennes klädsel var viktigare än hennes gärningar talar för sig själv.

Efter att ha läst Alexis de Tocquevilles skildring av Amerika, reste Fredrika till USA 1849 där hon stannade till november 1851 och även besökte Karibien och Kuba. Hennes upplevelser som finns i dagboksanteckningar och brev till systern Agathe, resulterade i reportaget Hemmen i den nya världen (1853-54). I USA hade hon än mer fått insikt i den filantropiska verksamheten och hon försökte starta ett världsfredsprojekt i England med en programskrift som trycktes i The Times 1854. Vid denna tid kallar hon sin ideologi för "kristen socialism", en i dåtidens England förekommande riktning, då konkurrenstanken enligt henne var oförenlig med det kristna budskapet. [1] Hon uppfattas dock ofta som kristen socialliberal (ibid ; Mannheimer, 1984, s. I:383).

Feminism[redigera | redigera wikitext]

År 1856 utgav Fredrika Bremer idéromanen Hertha, med undertiteln En själs historia, teckning ur det verkliga livet, som handlar om hur viktigt det var att kvinnor fick sin myndighet. Huvudpersonen, Hertha, för en kamp mot sin förmyndare och försöker slippa att bli bortgift. Litteraturprofessor Sverker Ek kallar romanen 1926 tendentiös och säger att den vittnar om en inre känslomässig brist, men att den även är ett uttryck för mod då romanen utmanade hennes popularitet. Bland feminister har romanen dock givit Fredrika Bremer en nästan ojämförlig beundran och hon kallas ofta för den svenska kvinnorörelsens grundare, trots att uttryck för feminism redan fanns hos bland andra Hedvig Charlotta Nordenflycht.

Romanen väckte offentlig debatt och den så kallade Herthadiskussionen ledde till att riksdagen 1858 beslöt att ogifta kvinnor skulle få rättigheten att ansöka om att bli myndiga vid 25 års ålder. Vidare öppnades 1861 Högre lärarinneseminariet i likhet med den "högskola" som föreslås i Hertha. Påverkad av romanen grundade Sofie Leijonhufvud Tidskrift för hemmet 1859.

"Pilgrimsresan"[redigera | redigera wikitext]

Fredrika Bremers staty i Humlegården i Stockholm, avtäckt den 2 juni 1927.
Fredrika Bremers grav vid Österhaninge kyrka.

Efter Herthas utgivning begav sig Fredrika ner till södra Europa; först Schweiz, sedan Grekland, Italien, Frankrike och Orienten. Om detta har hon skrivit i Lifvet i gamla världen (1860-62). Filantropen Fredrika Limnell bekostade en stor del av hennes resa mellan Italien och Palestina (nutida Israel).

Framför allt studerade hon nu de olika kyrkorna. Under denna tid hade Fredrika en tanke att bygga en framtidskyrka där alla trosuppfattningar skulle vara välkomna. Hon kallade detta för "den högsta kritiska ståndpunkten" och menade att flera religioner och moralsystem verkligen kunde enas. Vissa folk ansåg hon dock vara oförbätterliga och då kunde hennes försoningstanke, som annars var så framträdande, vara mycket fjärran. Hon var visserligen långt före sin tid i många avseenden, men i vissa fall satt hon fast i gamla föreställningar. Åsa Moberg placerar hennes åsikter i samtidens kolonialism och missionerande, där "förbättring var förändringens enda tänkbara väg" och hon nämner vidare att "samma egocentriska godhet genomsyrar alla 1800-talets politiska och sociala frågor" [3]. För detta lär Fredrika Bremer ha fått skarpt kritik under senare år [4].

Hon återvände till Sverige 1861. De sista åren deltog hon bland annat i den segdragna debatten om ståndsriksdagen, som ledde till representationsreformen vilken trädde i kraft 1866. Efter en kort tids sjukdom avled hon på nyårsafton 1865 i sin kammare på Årsta slott. Hennes kvarlåtenskap inbegrep opublicerat material som ärvdes av hennes syster Charlotte Quiding. Hon utgav valda delar men förstörde stora partier, resten överlät hon till Kungliga biblioteket. Fredrika Bremer ligger begravd i familjegraven vid Österhaninge kyrka i Haninge kommun.

Bibliografi med e-böcker[redigera | redigera wikitext]

I Svenska Vitterhetssamfundets regi har tre av Fredrika Bremers verk givits ut i nya textkritiska utgåvor (inklusive inledning, textkritiska kommentarer och ordförklaringar): Grannarne från 1837 (Stockholm, 2000), Famillen H*** från 1830 (Stockholm, 2001) samt En dagbok från 1843 (Stockholm, 2009)

Valda och samlade verk[redigera | redigera wikitext]

  • Fredrika Bremer : självbiografiska anteckningar, brev och efterlämnade skrifter : jämte en teckning av hennes levnad och personlighet / utg. av Ch[arlotte] B[reme]r [Quiding] (Örebro, 1868)
  • Samlade skrifter i urval Bd 1-6 (Stockholm..., 1868-1872)
  • Fredrika Bremers brev / samlade och utgivna av Klara Johanson och Ellen Kleman. D. 1-4 (Stockholm, 1915-1920)
  • Fredrika Bremer i brev : ett urval / redigerat av Ellen Kleman ; med förord av Klara Johanson (Fredrika-Bremer-förbundets skriftserie, [ISSN: 99-1618824-6 ;] Nr 9) (Stockholm, 1944)


Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • Svenska akademiens guldmedalj 1931 för Teckningar ur vardagslivet

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carl Grimberg, Svenska folkets underbara öden, del IX, s 56-57, P. A. Norstedt & söners förlag, Stockholm 1924
  2. ^ [a b] Carl Grimberg, Svenska folkets underbara öden, del IX, s. 76, P. A. Norstedt & söners förlag, Stockholm 1924
  3. ^ Moberg, 1997, s. 91
  4. ^ Moberg, 1997, s. 91, not 49
  • Litteraturhandboken, Forum, (Stockholm, 1984)
  • Ek, Sverker, artikel i Svenskt Biografiskt Lexikon 6 (Stockholm, 1926)
  • Moberg, Åsa, Simone och jag (Stockholm, 1997)
  • Mannheimer, Carin, "Fredrika Bremer" i Författarnas litteraturhistoria : De svenska författarna : Från runristarna till Sonja Åkesson, red. L. Ardelius och G. Rydström (Stockholm, 1984)
  • Odd, Orvar skrev en nekrolog över Fredrika Bremers liv och gärning i Svea folkkalender, s. 171, 1867

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Adlersparre, Sophie: Fredrika Bremer : biografisk studie af S. L-D Adlersparre och Sigrid Leijonhufvud (Stockholm, 1896)
  • Ahlmo-Nilsson, Birgitta: Skrift och passion : Om Fredrika Bremers roman En dagbok. I: Romantikens kvinnor : Studier i det tidiga 1800-talets litteratur (Johanneshov, 1990)
  • Anderson, Carl L.: Fredrika Bremer's "Spirit of the New World" (Brunswick, Maine, 1965)
  • Axberger, Gunnar: Den osynlige gästen : en studie i Fredrika Bremers mystik (Stockholm, 1956)
  • Axberger, Gunnar: Jaget och skuggorna : Fredrika Bremer-studier (Stockholm, 1951)
  • Bergquist, Olle: Fredrika Bremer : teckningar ur det egna hvardagslifvet (Visby, 2007)
  • Bergquist, Olle: Om "Frälsarens dyra blod" och tidningsläsning hos Gud : studier i Fredrika Bremers religiositet och författarskap (Skellefteå, 1995)
  • Borelius, Hilma: Fredrika Bremer som ung (Stockholm, 1913)
  • Bratt, Ingar: Att sjunga fattigdomens lov? : några reflexioner kring en barnskriftserie redigerad av Fredrika Bremer och utgiven av Stockholms fruntimmersförening för barnavård under koleraåren 1853-54 (Lund, 1984)
  • Burman, Carina: Bremer : en biografi (Stockholm, 2001)
  • Burman, Carina: Mamsellen och förläggarna : Fredrika Bremers förlagskontakter 1828-1865 (Uppsala, 1995)
  • Carsten Montén, Karin: Fredrika Bremer in Deutschland : Aufnahme und Kritik (Neumünster, 1981)
  • Cederblad, Carin: Fredrika Bremer (Kulturgestalter) (Stockholm, 1945)
  • Death, Sarah Gillian: The female perspective in the novels of Fredrika Bremer and Elin Wägner : a comparative study of some central themes (London, 1985)
  • Ehnmark, Elof: Fredrika Bremer (Stockholm, 1955)
  • Ek, Sverker: Fredrika Bremer : med 5 bilder (Studentföreningen Verdandis småskrifter ; 188) (Stockholm, 1912)
  • Fredén, Gustaf: Arvet från Fredrika Bremer : en bild av Fredrika Bremer sammanställd ur hennes skrifter (Lund, 1951)
  • Fredrika Bremer - föregångare och förebild / [redaktör: Anita Widén ; teckningar och målningar: Fredrika Bremer] (Årstasällskapets skriftserie, 1103-498X  ; 4) (Stockholm, 2005)
  • Fredrika Bremer ute och hemma (Uppsala women's studies. B, Women in the humanities, 0283-4995  ; 1) (Uppsala, 1987)
  • Furuland, Gunnel: Från Kungsängsliljan till Fyrväplingen : Fredika Bremer i litterära kalendrar och barnaskrifter (Årstasällskapet för Fredrika Bremer-studier, 1103-498X  ; 3) (Stockholm, 2000)
  • Färnström, Emil: Fredrika Bremer i Schweiz (Stockholm, 1968)
  • Färnström, Emil: Fredrika Bremer och Erik Gustaf Geijer (Stockholm, 1964)
  • Färnström, Emil: I vänskapens spegel : Frans Michael Franzén och Fredrika Bremer : Några vänporträtt (Stockholm, 1977)
  • Färnström, Emil: Två drömmares vänskap : Fredrika Bremer och Henri-Frédéric Amiel (Stockholm, 1965)
  • Gregersen, Malin: Fredrika Bremers Jerusalem (Lund, 2002)
  • Gustafson, Alrik: English influences in Fredrika Bremer (Urbana, Ill., 1931-1933)
  • Holm, Birgitta: Fredrika Bremer och den borgerliga romanens födelse (Stockholm, 1981)
  • Holmgren, Ann Margret: Om kvinnosakspionjären Fredrika Bremer (Stockholm, 1922)
  • Howitt, Margaret: Twelve months with Fredrika Bremer in Sweden (London, 1866)
  • Hude, Elisabeth: Fredrika Bremer og hendes venskab med H.C. Andersen og andre danske (København, 1972)
  • Järbe, Bengt: Fredrika Bremers Stockholm (Stockholm, 1974)
  • Järbe, Bengt: Med Fredrika Bremer och flyttkärra i 1800-talets Stockholm ( Skriftserie / utgiven av Billbergs bokhandel AB, 0523-6029  ; 9) (Stockholm, 1971)
  • Kastman, Carl: Fredrika Bremer : hennes lefnad berättad för svenska folket (Stockholm, 1908)
  • Kleman, Ellen: Fredrika Bremer (Svenska kvinnor, 99-1307890-3  ; 3) (Uppsala, 1925)
  • Kärnborg, Ulrika: Fredrika Bremer (Litterära profiler, 99-1548962-5) (Stockholm, 2001)
  • Linnér, Sture: Fredrika Bremer i Grekland (Stockholm, 1965)
  • Lofsvold, Laurel Ann: Fredrika Bremer and the writing of America ( Litteratur, teater, film, 0347-7770  ; N.S., 22) (Lund, 1999)
  • Mannheimer, Carin, Fredrika Bremer. I: Författarnas litteraturhistoria : De svenska författarna : Från runristarna till Sonja Åkesson, red. L. Ardelius och G. Rydström (Stockholm, 1984)
  • Mig törstar! : studier i Fredrika Bremers spår / redigerad av Åsa Arping & Birgitta Ahlmo-Nilsson (Hedemora, 2001)
  • Moberg, Åsa, Simone och jag (Stockholm, 1997)
  • Mortensen, Johan: Fredrika Bremer (Stockholm, 1902)
  • Månsson, Fanny: Fredrika Bremer (Biblioteket Sveriges vår, 99-1967454-0  ; 9) (Uppsala, 1911)
  • Nordström-Bonnier, Tora: Resa kring en resa : i Fredrika Bremers fotspår (Stockholm, 1950)
  • Nordström, Maria: Fredrika Bremer och Elin Wägner (Stockholm, 1988)
  • Oterdahl, Jeanna: Hon älskade människorna : Fredrika Bremer (Deras liv blev bragd ; 20) (Stockholm, 1950)
  • Petersen, Richard: Fredrika Bremer : en nordisk kvindes liv og gerning (København , 1892)
  • Pleijel, Agneta: Fredrika Bremer (Swedish portraits, 99-0586240-4) (Stockholm, 1988)
  • Qvist, Gunnar: Fredrika Bremer och kvinnans emancipation (Kvinnohistoriskt arkiv ; 8) (Göteborg, 1969)
  • Rhoades, Carol Ann Huebscher: Routes of power : woman's journey in the novels of George Eliot and Fredrika Bremer (Ann Arbor, Mich., 1994)
  • Rooth, Signe Alice: Seeress of the Northland : Fredrika Bremer's American journey : 1849-1851 (Philadelphia, Pa., 1955)
  • Rosencrantz Dahl, Birgit: Den frågvisa Fredrika : en bok om Fredrika Bremers barndom (Stockholm, 1960)
  • Stendahl, Brita K.: The education of a self-made woman : Fredrika Bremer 1801-1865 (Lewiston, N.Y, 1994)
  • Stenvall, Gunnar: Fredrika Bremer och diakonien (Växjö, 1950)
  • Sundell, Gunnar: Med Fredrika Bremer i Amerika (Stockholm, 1993)
  • Törnqvist, Ulla: Min älskade Fredrika, söta Tegnér : om brevväxlingen mellan Esaias Tegnér och Fredrika Bremer (Lund, 1986)
  • Vazquez Diaz, René: Fredrika i Paradis, prisad roman om Bremers besök på Kuba 1851 (Stockholm, 1998)
  • Wahlström, Lydia: Nyare bidrag till Fredrika Bremers karakteristik (Stockholm, 1914)
  • Wendelius, Lars: Fredrika Bremers Amerikabild : en studie i Hemmen i den Nya verlden (Skrifter / utgivna av Svenska Litteratursällskapet, 0348-0283  ; 39) (Stockholm, 1985)
  • Wieselgren, Greta: Fredrika Bremer och verkligheten : romanen Herthas tillblivelse (Kvinnohistoriskt arkiv ; 12) (Stockholm, 1978)
  • Wägner, Elin: Fredrika Bremer : minnesteckning (Svenska akademiens minnesteckningar, 0346-6361) (Stockholm, 1949)
  • Åkerström, Åke: Fredrika Bremer i Grekland (Stockholm, 1945)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]