Frej

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Frej (olika betydelser).
Nationalromantisk tolkning av Frej med sin galt och sitt svärd.
Statyett som anses föreställa Frej. Daterad till 1000-talet, funnen i Rällinge i Sverige.

Frej eller Frö[1] (isländska. Freyr, fornsvenska Frø), är en fruktbarhetsgud i nordisk mytologi. Frej är son till Njord, bror till Freja (även kallad Fröja), far till Fjölner med jättinnan Gerd. Namnet betyder herren eller härskaren.

Frej i nordisk mytologi[redigera | redigera wikitext]

Frej bor på Alfhem (Álfheimr) i Asgård. Hans skepp Skidbladner (Skíðblaðnir), byggt av Ivaldesönerna, kan segla på land, har alltid medvind och går att vika ihop. Han äger galten Slidrugtanne (Slíðrugtanni) eller Gyllenborste (Gullinborsti), som kan springa på land eller luft bättre än någon häst, samt hästen Blodighove (Blóðughófi). Han har två namngivna tjänare: Byggve och Bejla (Byggvir och Beyla) som förknippas med skörden.

Frej tillhörde liksom sin syster och far vanerna, men bodde hos asarna som fredsgisslan efter kriget mellan de båda gudagrupperna. Att hans boning dessutom heter Alfhem tyder på ett samband mellan vaner och alver; båda är dessutom förknippade med fruktbarheten. Jämte Oden och Tor var han främst i kulten.

Adam av Bremen uppger att Oden, Tor och Frej (kallad Fricco) hade var sin bild i templet i Uppsala. Adam hade fått sin information i andra hand från kristna resenärer, själv satte han aldrig sin fot i Uppsala. Som fruktbarhetsgud framställdes Frej ofta med framträdande fallos (cum ingenti priapo enligt Adam). I kulten ingick sånger och handlingar som upprörde samtida kristna, de fördömde kulten som oanständig.

I mytologin framträder Frej däremot mycket sparsamt - den mest framträdande berättelsen är den om honom och Gerd. Snorre beskriver honom som skön, kraftfull och barmhärtig, och kallar honom veraldar guð - "världens gud" och Gerd som "en strålande vacker mö". På Skirners initiativ sänder Frej sitt svärd och en häst till Jotunheim, jättarnas land, för att fria till Gerd, men gåvorna avvisas av gudinnan. Först när Skirner hotar henne med förbannelser accepterar hon att möta Frej vid Barrö efter nio nätter.

Frej nedgörs av jätten Surt under Ragnarök med hans brinnande svärd.

Frej omnämns också som stamfader till den svenska kungaätten Ynglingaätten och kallas då för Yngve-Frej av Snorre, vilket antyder att Yngve eller Yngvi kan ha varit ett äldre namn på Frej. Möjligen kan en sådan kung ha existerat, och utgjort någon sorts grund för myten om Frej, men om guden Frej eller kungen Yngve är den mest reella av de båda kan man idag inte reda ut historievetenskapligt.

Frej (i formen "Frö") har gett namn till Frösön, i Jämtland och många andra svenska orter.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin på internet: Frej, hämtad 12 augusti 2008

Se även[redigera | redigera wikitext]