Frikyrka

En frikyrka är i ordets ursprungliga betydelse ett kristet trossamfund där medlemskapet bygger på frivillighet. Termen används som motsats till statskyrka. Ordet används vanligen även som motsats till folkkyrka, vilket kan förklara att exempelvis de ortodoxa kyrkorna och den romersk-katolska kyrkan inte brukar kallas frikyrkor i protestantiska länder. Det förklarar också att Svenska kyrkan inte betraktas som frikyrka, trots att den förlorade status som statskyrka år 2000, och dess juridiska ställning idag i många avseenden är jämförbar med frikyrkor.

Frikyrkorna är framvuxna ur väckelserörelser och är demokratiska folkrörelser som kännetecknas av lågkyrkliga inslag, med betoning på personlig omvändelse och lekmannaengagemang. I många frikyrkor är församlingarna självstyrande och oberoende (kongregationalism), eventuellt i samverkan inom en distriktsorganisation och en samfundsorganisation, medan folkkyrkornas församlingar är underställda en biskop och ett stift (episkopalism). Frikyrkor har likheter med, men skall inte sammanblandas med, inomkyrkliga lågkyrkliga missionsföreningar och väckelserörelser.

I en ännu snävare betydelse åsyftar ordet "frikyrklig" ibland den karismatiska och evangelikala teologiska tradition som är vanligt förekommande i frikyrkor. I denna mening faller även bland annat lutherska nyevangeliska frikyrkor bort.^{[källa behövs]}

Frikyrkosamfund i Sverige

Följande samfund är medlemmar i Sveriges Frikyrkosamråd.

• Adventistsamfundet
• Evangeliska Frikyrkan (EFK)
• Frälsningsarmén
• Metodistkyrkan
• Pingst - Fria församlingar i samverkan
• Svenska Alliansmissionen
• Svenska Baptistsamfundet
• Svenska Missionskyrkan
• Vineyard Norden

Dessutom finns ett stort antal mindre frikyrkosamfund.

Svensk historia

Frikyrkorörelsen är en stor svensk folkrörelse. Den har sina rötter i pietismen på 1700-talet och det oorganiserade "läseriet" under tidigt 1800-tal. Influenser hämtades också från anglosaxiska väckelserörelser, såsom metodismen och väckelseevangelister som Moody. Organiserade rörelser började framträda i mitten av 1800-talet (den så kallade nyevangeliska väckelsen): Delar av denna rörelse, däribland Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS), behöll sina organisatoriska band till Svenska kyrkan och räknas därför inte som frikyrkor men som missionsrörelser. Andra, såsom Svenska Missionskyrkan, klippte banden och bildade egna trossamfund, frikyrkor.

Utbredning

Frikyrkornas ställning har stor betydelse beroende på var i Sverige man befinner sig. Jönköpings län brukar i allmänhet ses som "frikyrkolänet" med en stor andel frikyrkor. I kommunerna Sävsjö och Gnosjö är denna tradition särskilt stark men även andra kommuner i området såsom Vetlanda, Mullsjö och Jönköpings kommun har en mycket stark frikyrklig tradition. Motsatsen går att se inte speciellt långt ifrån Jönköpings län, i Kalmar och Kronobergs län, län som i allmänhet brukar betecknas som gammal- och högkyrkliga, och där Svenska kyrkan har en stark ställning.

Särdrag

Enligt vad som presenteras i den teologiska tidskriften Tro & Liv, nummer 1, 2008, utmärker sig frikyrko­rörelsen av:

• Delvis gemensamt ursprung
• Frivillighet i medlemskap
• Inga territorialprinciper för medlemskap
• Platt beslutsstruktur, långt ifrån hierarkiska strukturer som kan finnas i andra kyrkotraditioner
• Frivilliga arbetsinsatser, där få personer erhåller ersättning för sin insats
• Frihet kan också röra gudstjänstformen
• Bibelns auktoritet framhävs
• En stark missionsverksamhet anses viktig
• Predikokultur betecknas som intensiv och syftar till personligt fördjupat lärjungaskap

Källor

• Gustafsson, Berndt: Svensk kyrkohistoria. Plus Ultra, Vänersborg 1983
• Walan, Bror: Året 1878. Gummessons 1978
• Begreppet frikyrka lever och mår bra, debattartikel i Dagen, 2008-02-07. Länk kontrollerad 2008-02-22.

Se även

• Väckelserörelsen
• Kanaans tungomål
• Svenska kyrkan
• Lista över frikyrkor i Sverige