Fritidshus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Typiskt svensk fritidshus någonstans i Dalarna.

Fritidshus, lantställe, semesterhus, sommarstuga eller sommartorp samt stuga kallas ett hus avsett att användas som tillfällig bostad under semester och annan fritid.

Sommarstuga avsåg i äldre tider det på en gård belägna särskilda boningshus som var oisolerat och som alla eller vissa av gårdens invånare flyttade över till på sommaren. Vintertid lämnades sommarstugan oeldad och användes ofta för förrådsändamål.

Fritidshus eller stugor finns i många länder. I England heter det weekend cottage, i Finland sommarstuga eller villa (på finska mökki respektive huvila), i Frankrike chaumière, i Italien seconda casa, i Norge hytte, i Tyskland Ferienhaus och i Ryssland, Ukraina och Vitryssland datja.

Fritidshus i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Många svenska fritidshus har gått i arv i flera generationer, oftast är det från början enkla bondgårdar, stugor eller torp som en gång i tiden ägdes och drevs av tidigare släkt. Eftersom industrialiseringen kom sent till Sverige fanns många av dessa små gårdar kvar i drift ända fram till 1940-1950-talen och omvandlades sedan för fritidsjordbruk.

Industrialiseringen drev även fram en längtan till friluftsliv hos storstadsborna. Detta blev starten av en rörelse för s.k. sportstugor under början av 1900-talet[1] [2]. Ordet "sportstuga" försvann under 1940-talet och ersattes då med ordet "fritidshus".

Under senare år har ordet fritidshus sakta börjat ersättas med sommarhus, och nu senast även med weekendhus. Det äldre ordet Sommarnöje har också fått något av en renässans. Formmässigt syns två tydliga utvecklingar. Dels en utveckling av traditionella bondgårdar, lador och torp som ofta har sadeltak med rejäla takutsprång, relativt stora takvinklar och traditionella rödfärg. Dels inspiration från modernistisk arkitektur med enkla former, stora glasytor och låglutande tak. Det finns nu också tecken på att 40-60-talens sportstugor kommer åter, dock i ny tappning.

Allt fler stadsnära fritidshus bebos permanent. Orsaker kan vara bostadsbrist, men även låga priser och lugna lägen på relativt stora tomter är attraktiva. Utflyttningen till stugområden ställer på många orter ökade krav på kommunerna beträffande vatten, avlopp, kommunikationer, skolor, daghem och annan infrastruktur.

Statistik[redigera | redigera wikitext]

2007 fanns det ca 680 000 fritidshus i Sverige. 155 700 av dessa bildade 1 319 fritidshusområden. I Stockholms län fanns det flest fritidshusområden, 332 stycken. Det största området var på 453 hektar. Fritidshusområdenas sammanlagda areal är närmare 55 000 hektar, vilket motsvarar en tiondel av tätortsytan. Ca 55% av Sveriges befolkning uppgav 2002 att de hade tillgång till fritidshus, och ca 20% uppgav att de själva ägde fritidshuset[3].

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Fritidshuset Byggförlaget Stockholm. ISBN 91-7988-181-5

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kersti Lilja. ”Fritidshus och sportstugor - kort historik”. Stockholms Läns Museum. http://stockholms.lans.museum/byggnadsvard/byggsommar.cfm?in_idnr=195. Läst 2007-05-28. 
  2. ^ Kersti Lilja. ”Fritidshusområden”. Stockholms Läns Museum. http://stockholms.lans.museum/byggnadsvard/byggsommar.cfm?in_idnr=199. Läst 2007-05-24. 
  3. ^ SCB, Tillgång till fritidshus, sidan 202.
  • Statistiska Centralbyrån