Fucking Åmål

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fucking Åmål
Fucking Åmål
Genre(r) Drama,
Romantik
Regissör Lukas Moodysson
Producent Lars Jönsson
Peter Aalbæk Jensen
Manus Lukas Moodysson
Skådespelare Alexandra Dahlström
Rebecka Liljeberg
Mathias Rust
Erica Carlson
Stefan Hörberg
Axel Widegren
m.fl.
Originalmusik Broder Daniel
Fotograf Ulf Brantås
Klippning Michal Leszczylowski, Bernhard Winkler
Produktionsbolag Memfis Film
Distribution Sonet Film
Speltid 89 minuter
Land Sverige
Språk Svenska
Budget 9 000 000 SEK
IMDb SFDb

Fucking Åmål är en svensk drama- och ungdomsfilm från 1998 av Lukas Moodysson. I huvudrollerna syns Alexandra Dahlström och Rebecka Liljeberg. Filmen blev en stor framgång och belönades med priser för Bästa film vid Berlins filmfestival, på Guldbaggeutdelningen och vid Rotterdams internationella filmfestival. Filmmusiken är till stora delar skriven av Broder Daniel.

Titeln[redigera | redigera wikitext]

Filmens titel kommer från en replik i filmen. Där säger en av huvudrollsfigurerna (Agnes) att det var första, och sista, gången någon kysst henne. Den andra huvudrollsfiguren (Elin, som nyss kysst Agnes) replikerar då: "Det är fel, det är bara för att du bor i fucking Åmål."

Handling[redigera | redigera wikitext]

Sextonåriga Agnes är ensammast i hela världen, det tycker i alla fall hon själv. Hon har flyttat till Åmål från Mariefred och har egentligen bara en vän i Åmål, Viktoria. Agnes är djupt förälskad i Elin, en flicka som enligt ryktet ska ha hånglat med alla pojkar på skolan. Elin är populärast i Åmål och således raka motsatsen till Agnes.

En kväll kommer Elin och hennes storasyster Jessica hem till Agnes på hennes födelsedag.

Efter den kvällen börjar Elin på allvar fundera över om hon är homosexuell, men kommer på andra tankar när hon möter Johan. Tiden går och Agnes är lika kär i Elin som innan. Elin börjar i sin tur bli osäker på sin kärlek till Johan och beslutar sig för att göra slut. En dag i skolan drar Elin in Agnes på en toalett och försöker förklara att hon är kär i henne.

Fucking Åmål var Alexandra Dahlströms andra film.

Rollista (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Lukas Moodysson debuterade med Fucking Åmål som filmregissör.

Produktion[redigera | redigera wikitext]

Filmen hade svensk premiär 23 oktober 1998.[1] En bok med filmens manuskript, produktionsfoton, kommentarer och bortklippta scener utkom året efter.

Från början var Fucking Åmål inte en kärlekshistoria, utan en film om att vara ung och längta bort. Då handlade det om två systrar. Först långt senare blev manuset till det som senare kom att användas i filmen.[källa behövs]

Filmen spelades in av Film i Väst i Trollhättan, som ofta går under smeknamnet "Trollywood".

Filmen spelades in i Trollhättan av Film i Väst[2] våren 1998. Tonårsrollerna i filmen besattes, med undantag av de två huvudrollerna, av skolever från Trollhättan. Filmen hade en snål budget, och urvalet av filmmedarbetare gjordes delvis av regissören Lukas Moodysson och hans fru Coco. Lukas ville att medarbetarna skulle kunna vara ett bra "fotbollslag" tillsammans. En gång under "broscenen" – där Elin och Agnes står och tittar ner på de framrusande bilarna och funderar över livet – syns en Åmål-skylt i bakgrunden, men denna är specialtillverkad. Själva bron var en gång- och cykelbro över E45, mellan Sylte och Lextorp; den revs 2010 av Trafikverket och ersattes med en ny.[3][4]

Stora delar av handlingen och iscensättningen utvecklades i samarbete med (de unga) skådespelarna själva. Det kunde gälla affischer på väggarna[5] eller vad Elin skulle säga i slutscenen.

Under filminspelningen var Åmåls kommun kritisk till filmtiteln och innehållet.[6][2] Men de ändrade inställning sedan filmen blivit populär.

Musik i filmen[redigera | redigera wikitext]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Filmen blev en publik- och kritikersuccé med 868 015 sålda biobiljetter. Det placerade den på plats 7 över mest sedda svenska biofilmer åren 1993–2006.[7]

Filmen fick genomgående goda recensioner, bland annat för realismen och trovärdigheten i sin skildring av hur det är att vara tonåring i en småstad på 1990-talet. Dessutom rosades de unga skådespelarnas insatser. Jan-Olov AnderssonAftonbladet ansåg att Dahlströms och Liljebergs truliga utstrålning och samspel var "sensationellt trovärdigt", och Bo LudvigssonSvenska Dagbladet skrev att det var "en varm, stark och säker film om modet att vara människa". Ludvigsson menade också att Fucking Åmål, med sitt berättardriv, ledighet och autenticitet, stod långt över de flesta av senare års svenska filmer. Anders Hansson på Göteborgs-Posten tyckte att regissören Moodysson med ganska alldagliga beståndsdelar skapat "en film med ovanlig resning".[8]

En del kritiker ställde sig dock tveksamma till den lesbiska kärlekshistorien, vilken bland annat en filmrecensent i tidningen Aftonbladet beskrev som icke-trovärdig.[6]

1999 vann filmen fyra guldbaggar för bästa film, regi (Lukas Moodysson), manus (Lukas Moodysson) och kvinnlig huvudroll (Alexandra Dahlström och Rebecka Liljeberg fick var sin guldbagge). Agnes pappa Olof som spelades av Ralph Carlsson var dessutom nominerad till priset för bästa manliga biroll.

Moodysson sade att han redan från början visste att filmen skulle bli framgångsrik, dock inte en sådan succé som den kom att bli.[9]

Filmen blev även en internationell framgång och hade, inklusive Sverige, sammanlagt premiär i minst 25 länder. I majoriteten av dessa – inklusive de engelskspråkiga länderna – hade den fått en titel utan ordet fucking. Show Me Love (efter Robyns låt som hörs i filmen) kom att bli titeln i engelskspråkiga länder och översättningar av frasen "visa mig kärlek" i många andra länder.[10]

Teman[redigera | redigera wikitext]

Filmen ger en inblick i hur det är att grubbla över sin läggning, vara ung i en liten stad där alla känner alla och hur jobbigt det är att vara utanför. Det är också en film om modet att vara människa.[8]

Manusbok[redigera | redigera wikitext]

Fucking Åmål
Författare Lukas Moodysson
Originalspråk Svenska
Förlag Dagens Nyheter/Memfis
Utgivningsår 1999
Antal sidor 192
ISBN (inbunden) ISBN 91-7588-306-6

Fucking Åmål har även getts ut som bok baserad på filmens manuskript. Den utgavs 1999 av Dagens Nyheter/Memfis. Förutom manuskriptet finns även bonuscener till filmen, inspelningsbilder, brev till Lukas och en kort redogörelse vad filmteamet gjorde utöver att spela in filmen i Trollhättan.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Fucking Åmål (1998) – Visningar". Svensk Filmdatabas. Läst 24 november 2013.
  2. ^ [a b] Sahlin, Fredrik (1998-08-12): "FUCKING JÄVLA KUK_ÅMÅL!". Nojesguiden.se. Läst 24 november 2013.
  3. ^ P4 Väst (2010-11-06): "Bro känd från film revs". Sverigesradio.se. Läst 24 november 2013.
  4. ^ "Gång- och cykelbron vid Sylte rivs i oktober - Trafikverket". Trafikverket.se. Läst 24 november 2013.
  5. ^ Dunerfors, Alexander (2013-10-20): ""Fucking Åmål" fyller 15 år!". Moviezine.se. Läst 24 november 2013.
  6. ^ [a b] Gareth Griffiths, 'An Åmål State of Mind', City + Cinema: Essays on the specificity of location in film, Datutop 29, Tampere, 2007.
  7. ^ "Svenska Filminstitutet – Filmåret i siffror 2006". Sfi.se. Läst 24 november 2013.
  8. ^ [a b] "Fucking Åmål 1998) – Kommentar". Svensk Filmdatabas. Läst 24 november 2013.
  9. ^ ”"Jag visste att filmen skulle bli en succé"”. Aftonbladet Wendela den 23 oktober 2008
  10. ^ "Show Me Love – Also Known As (AKA)". IMDbPro. Läst 24 november 2013. (engelska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]