Full sysselsättning
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Full sysselsättning innebär inte att ingen arbetslöshet finns. Det finns flera tolkningar; men vanligtvis gäller att arbetslösheten inte får överskrida ett visst antal procent. Tre procent arbetslöshet innebar enligt den engelske nationalekonomen William Beveridge[1] att den enda arbetslöshet som förekommer är så kallad omsättningsarbetslöshet, sådan som uppstår när anställda flyttar mellan olika jobb. Detta innebär att den cykliska arbetslösheten hålls nere med hjälp av ekonomisk reglering. I Sverige kompletterades detta även med beredskapsarbeten
Full sysselsättning har varit ett politiskt mål för vissa politiska partier, organisationer och experter, bland annat keynesianska ekonomer och delar av arbetarrörelsen. Sverige hade full sysselsättning som ett delmål i uppbyggnaden av välfärdssamhället på 1900-talet. Syftena med full sysselsättning är att undvika lönedumpning, eliminera kostnader för inkomstförsäkring, och upprätthålla efterfrågan på marknaden genom att fler människor får råd att konsumera.
Kritik mot målet om full sysselsättning handlar bland annat om att det skulle minska arbetsgivarens makt över de anställda och därigenom driva upp arbetsgivarens lönekostnader och därmed inflation, enligt teorier som Phillipskurvan och NAIRU.
Se även
Källor
- ^ ”Full Employment in a Free Society” (på engelska). Wikipedia. 2016-10-15. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Full_Employment_in_a_Free_Society&oldid=744486211. Läst 26 juli 2017.
