Fun (musikgrupp)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Fun.)
Fun
Sångaren Nate Ruess på Electric Ballroom, Camden, London.
BakgrundUSA New York City, New York, USA
GenrerIndiepop, indierock
År som aktiva2008
SkivbolagFueled by Ramen, Nettwerk Records, Paper + Plastick, Atlantic Records, Elektra Records
ArtistsamarbetenThe Format, Panic! at the Disco, Paramore, Tegan and Sara, Janelle Monáe, Bleachers, Pink, Steel Train, Anathallo
Relaterade artisterThe Format, Steel Train, Anathallo
WebbplatsournameisFun.com
Medlemmar
Nate Ruess
Andrew Dost
Jack Antonoff
Utmärkelser
Grammy Award för bästa nya artist (2013)[1]

Fun (ofta stiliserat som fun.) är ett amerikanskt indiepopband från New York som är grundat av Nate Ruess, tidigare medlem i The Format. Efter upplösningen av The Format 2008 bildade Ruess Fun med Andrew Dost och Jack Antonoff från Anathallo respektive Steel Train.[2] Fun har släppt två album: debutalbumet Aim and Ignite 2009 och Some Nights i februari 2012.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Ordinarie medlemmar
Turnerande medlemmar
  • Nate Harold – basgitarr (2009–)
  • Emily Moore – gitarr, sång, keyboard, saxofon, maracas (2009–)
  • Will Noon – trummor (2011–)
  • Jonathan "Jonny Thunder" Goldstein – trummor (2008–2010)
  • Maggie Malyn – violin (2008)
  • Am Wheeldon – basgitarr (2008)
  • Ryan Mann Jr. – basgitarr (2009)
  • Lee Wilkinson – gitarr (2009)
  • Alex Townley – gitarr (2010–2011)
  • Ian Hare – basgitarr (2010)
  • Liam O'Keefe – gitarr (2010)
  • Ryan Mann – basgitarr (2011)
  • Rob Kroehler – gitarr (2008–2010)
  • Michael Newstead – basgitarr (2010)

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

fun. live 2012.

Album[redigera | redigera wikitext]

  • 2009Aim and Ignite
  • 2012Some Nights

EP[redigera | redigera wikitext]

  • 2010Live at Fingerprints
  • 2013iTunes Session

Singlar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, www.rockonthenet.com .[källa från Wikidata]
  2. ^ Martin, Hannah (15 september 2009). ”A new dynamic to Fun: Nate Ruess”. Boston Globe. s. G3. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]