Furir

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Furir (av franskans fourrier - den som utfodrar) var till och med år 2008 en av svenska försvarsmaktens lägre befälsgrader, mellan korpral och sergeant, vilken användes för värnplikts- och hemvärnsbefäl. Från 2009 ersätts furirgraden med sergeant (OR5), eftersom det är praxis i flera jämförbara länder.[1][2] Denna gradbeteckning har tre vinklar.

Gradbeteckning för en fd. furir i armén
Gradbeteckning för en sergeant i armén fr.o.m. 2009

Furir var sedan början av 1600-talet den underofficer som vid sidan av sitt taktiska befäl skulle handha underhållstjänsten inom kompaniet. Furiren biträddes då av särskilda soldater, s.k. furirskyttar. Vid befälsreformen 1833/37 blev furir den lägsta underofficersgraden. År 1875 blev furirer sergeanter (av andra löneklassen).

Från 1914 benämndes högsta underbefälsgraden furir. Den hette tidigare distinktionskorpral. Före befälsreformen 1972 motsvarade furir närmast dagens sergeant. Furirerna blev 1972 överfurirer, medan korpralerna blev furirer. Vid befälsreformen 1983 blev furirerna överfurirer, medan överfurirerna blev sergeanter.

Furirsgradens motsvarighet i USA är Corporal (ställföreträdande gruppchef) och Sergeant (gruppchef), i Storbritannien Corporal, i Tyskland Unteroffizier och i Frankrike Sergent (underofficer) och Caporal-Chef (manskap). Än idag är Fourier tjänstegrad för kompanikvartermästare i den schweiziska armén.

De svenska furirs- och sergeantgraderna motsvaras i Norge av Sersjant och i Danmark av Sergent, i Finland av Undersergeant resp. Sergeant.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/Nyhetsarkiv/Centrala-nyheter/11342/Beslut-om-tvabefalssystem/
  2. ^ http://rikshv.hemvarnet.se/?action=visanyhet;nyhetid=4903