Furstbiskopdömet Liège

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fursbiskopdömet Liège

9801795
Flagga Vapen
Furstbiskopdömet Liège 1560
Furstbiskopdömet Liège 1560
Huvudstad Liège
Språk Franska, Latin, Tyska, Nederländska, Vallonska
Religion Romersk-katolicism Judendom (minoritet)
Statsskick Valmonarki
Bildades 980
 – bildades ur Tysk-romerska riket
Upphörde 1795
 – uppgick i Frankrike
Areal 5 697 km² (1795)
Folkmängd 400 000 (1795)
Valuta Écu liègoise
I dag del av Belgien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna

Furstbiskopdömet Liège är en tidigare stat i det Tysk-romerska riket vilken styrdes av biskopen av Liège, sedan trettonhundratalet som riksfurste. Det var kortfattat en republik 1789-1791 och annekterades av Frankrike 1795. 1815 blev dess tidigare territorium en del av Kungariket Förenade Nederländerna och 1830 av Belgien.

Territorium[redigera | redigera wikitext]

Furstbiskopdömets territorium omfattade större delen av de nuvarande belgiska länen Liège och Limburg samt några exklaver i nuvarande Belgien och Nederländerna. Furstbiskopdömet tillhörde sedan 1500 den Westfaliska rikskretsen. Furstbiskopens andliga jurisdiktion, Liège stift, var till 1559 större än furstbiskopdömet.

Utrikespolitiska förhållanden[redigera | redigera wikitext]

Furstbiskopdömet tillhörde aldrig De sjutton provinserna eller Spanska och Österrikiska Nederländerna, men var från femtonhundratalet politiskt starkt influerat av hertigarna av Burgund och senare av Habsburgarna. Staden Maastricht styrdes genensamt av furstbiskopen och hertigen av Brabant, senare Republiken Förenade Nederländerna.

Inre struktur[redigera | redigera wikitext]

Biskopen valdes av domkapitlet men kunde inte tillträda som riksfurste utan kejsarens investitur. Domkapitlet intog en självständig position gentemot biskopen och fick ställning som landsstånd. Även adeln och städerna var ständer. Landsständerna deltog sedan 1270 i alla viktiga politiska beslut, framförallt rörande skatter. Ständerförfattningen avskaffades dock till sin huvuddel 1649. Från domslut kunde vädjas till rikskammarrätten och rikshovrådet i Wien. Från 1717 kunde dock rikslagstiftningen inte ligga till grund för avgöranden om den stred mot de lagar, förordningar eller sedvanerättsliga förhållanden som var gällande i furstbiskopdömet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia