Fysiologiskt pH

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Fysiologiskt pH är det pH-värde människokroppen normalt har. Man brukar räkna fysiologiskt pH som 7,40[1], men det kan variera utifrån bland annat matintag och ventilation. Syror avger vätejoner och bildas i cellernas metabolism samt kan tillföras kroppen genom födan. Baser binder vätejoner och tillförs genom födan. Intervallet 7,35–7,45 anses vara normalt.[2] pH under 7,35 benämns acidos, och över 7,45 benämns alkalos.

Reglering av pH[redigera | redigera wikitext]

Buffertsystem[redigera | redigera wikitext]

Vid rubbningar i kroppens pH-värden kan homeostas upprätthållas med hjälp av fysiologiska buffertsystem. Mindre, temporära förändringar kan kroppen reglera själv. Vid vissa sjukdomstillstånd, exempelvis rubbningar i ämnesomsättningen, är förändringarna för stora för att kroppen själv ska kunna kompensera vilket kan kräva medicinsk behandling.

Kemiska buffertsystem, som kolsyra-vätekarbonatbufferten, förhindrar dramatiska förändringar i pH genom att binda eller frisätta vätejoner. Kolsyra-vätekarbonatbufferten binder vätejoner och vätekarbonat i form av kolsyra som sedan kan andas ut i form av koldioxid och vatten.

\rm CO_2 + H_2O \rightleftarrows H_2CO_3 \rightleftarrows HCO_3^- + H^+

Kompensation[redigera | redigera wikitext]

Njurarna reglerar pH genom att spara eller utsöndra baser och syror efter behov. Lungorna reglerar pH genom att ventilera ut koldioxid.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Medicinkompendier”. Medicinkompendier. Lisa Labbé. http://www.medicinkompendier.se/index.asp?themakatid=19&titelid=479&j=1. Läst 2011-03-07. 
  2. ^ ”FASS ordlista”. FASS ordlista. FASS. http://www.fass.se/LIF/lakarbok/ordlista.jsp. Läst 2011-03-07.