Fysisk attraktivitet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Fysisk attraktivitet är den attraktionskraft någon har ifråga om utseende, vilket är en parameter ifråga om den totala attraktiviteten. Uppfattningar om den fysiska attraktiviteten är av betydelse för estetiken och evolutionsteorin, det senare eftersom det sexuella urvalet är en central mekanism i evolutionen. För estetikens vidkommande berör frågor om fysisk attraktivitet centrala frågeställningar för ämnet, såsom huruvida uppfattningen om skönhet är kulturellt betingad eller objektiv och allmängiltig.

Studier i den fysiska attraktiviteten brukar bedöma och mäta kroppsstorlek, kroppsmått, symmetri, markörer för könshormoner, med mera. Enligt en brett accepterad uppfattning kan fysisk attraktivitet definieras som signaler för god hälsa och välbefinnande, och därmed signaler om lyckad graviditet, förlossning och barnuppfostran. Parallellt med detta finns vetenskapligt belägg för att ett slags mellanting av alla ansikten man sett motsvarar ens skönhetsideal.[1]

För båda könen gäller bilateral symmetri som en attraktivitetsmarkör, både vad gäller ansikte och kropp. Symmetrin visar på stabilitet under utvecklingen, och kan rubbas av stress under tillväxten från fosterstadium till vuxen ålder.[2] Sekundära könskarakteristika är också viktiga för den fysiska attraktiviteten, såsom markerade kvinnobröst.

Kvinnors fysiska attraktivitet[redigera | redigera wikitext]

Kvinnors attraktivitet mäts ofta i midja-höft-kvot och BMI, dock med förbehåll att dessa parametrar är ofullständiga. I västvärlden bedöms ett BMI på omkring 20 vara mest attraktivt. En studie har visat att midja-höft-kvoten är viktigare för bedömningen av attraktiviteten bakifrån än framifrån. Idealet för midja-höft-kvoten varierar mycket i västvärlden, på mellan 0,6 till 0,9. De flesta västerländska studier visar att en kvot på 0,7 föredras, men det är små poängskillnader mellan de olika kvoterna.[1] En jämförelse mellan ideal hos heterosexuella män i Storbritannien och Malaysia visar att BMI är viktigare än midja-höft-kvot, och att fattiga män på landet föredrar kvinnor med något högre BMI (21-22) än rikare stadsbor (20-21).[3] En annan jämförelse, mellan britter och greker, visade att midja-höft-kvoten var viktig för greker men inte för britter, vilket skulle kunna bero på kulturella skillnader i kvinnosyn.[4]

Benens längd relativt kroppslängden visar på näringstillgång under uppväxten, och är ytterligare en vanlig bedömningsgrund vid studier av attraktivitet. Kvinnor med relativt sett långa ben anses vara mer attraktiva, men en polsk studie har visat att män föredrar ben som bara är något längre än genomsnittet.[2]

Mer komplexa studier, med kupstorlekar, midja, höftmått och benlängd, har visat att attraktivitet snarare handlar om interaktionen mellan kroppsdelar än kroppsdelarna eller en kvot tagna för sig.[5] Förutom kroppsmått, är ålder, hudton, hårfärg och hårlängd viktigt vid bedömningen av attraktivitet. Män tenderar att uppfatta blondiner som yngre än brunetter.[6]

Kvinnliga ansikten som visar störst sexuell dimorfism bedöms vara mer attraktiva, men flera studier har gemensamt kommit fram till att viktigast är symmetrin.[1] Ansikten med högre grad av neoteni anses vara mer feminina. Neoteni, ung ålder och genomsnittliga ansiktsdrag rankas som attraktivt, medan asymmetri och avvikelser från vanliga proportioner som oattraktivt, oberoende av kultur.[7] Neoteni är en mer eftertraktad egenskap inom populationen än vid bedömningen av ansikten från andra kulturer.[8] Män tenderar att värdera ansiktet högre än kroppen för långa förhållanden, men omvänt för korta förhållanden.[9]

Mäns fysiska attraktivitet[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från kvinnor tror smala män ofta att de är mindre attraktiva än vad kvinnor med samma BMI anser sig vara. Generellt sett föredrar heterosexuella kvinnor muskulösa män med ett BMI på omkring 20 och med V-formad överkropp, men det är små skillnader på attraktivitet mellan smala och medelviktiga män.[1]

Några studier har visat att män med något kortare ben brukar anses vara mer attraktiva, vilket har vederlagts av den polska studien som visade att kvinnor liksom män föredrar ben som är något längre än genomsnittet.[2]

Olika studier kommer fram till olika svar på om kvinnor föredrar män med maskulina eller feminina ansiktsdrag.[1] Om ansiktets maskulinitet är markerad tillskrivs personen ofta negativa, stereotypt manliga egenskaper.[8] Ansiktet räknas som viktigare för många kvinnor när de väljer partner, än kroppen, oavsett om det gäller långa eller korta förhållanden.[9]

Andra parametrar[redigera | redigera wikitext]

Studier i fysisk attraktivitet konfronteras ofta med frågor om hur viktig den egenskapen är vid valet av partner. Andra viktiga parametrar är social status, inkomst, intelligens och färdigheter. Korrelationen mellan dessa parametrar är också ett stort studium. Det finns en liten men signifikant korrelation mellan intelligens och fysisk attraktivitet.[10]

Den fysiska attraktiviteten är inte bara relevant ifråga om valet av partner. Det kan också påverka inkomst,[11] det påverkar uppfattningen om kvinnliga (men inte manliga) solisters sångförmåga,[12] och inställningen till ens person. Fysiskt attraktiva personer tillskrivs mer socialt eftersträvansvärda egenskaper, antas vara mer lyckliga, kompetenta och framgångsrika, och vara bättre partners och föräldrar.[13]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Jason Weeden and John Sabini, Physical Attractiveness and Health in Western Societies: A Review, Psychological Bulletin, 2005, Vol. 131, No. 5, 635–653
  2. ^ [a b c] P. Sorokowski, B. Pawlowski / Evolution and Human Behavior 29, s. 87
  3. ^ Viren Swami och Martin J. Tovée, Female physical attractiveness in Britain and Malaysia: A cross-cultural study, Body Image 2 (2005) 115–128
  4. ^ Viren Swami et al, A Critical Test of the Waist-to-Hip Ratio Hypothesis of Women's Physical Attractiveness in Britain and Greece, Sex Roles Volume 54, Numbers 3-4, 201-211
  5. ^ Gründl, Martin et al, Quantifying Female Bodily Attractiveness by a Statistical Analysis of Body Measurements, Plastic & Reconstructive Surgery: March 2009 - Volume 123 - Issue 3 - pp 1064-1071
  6. ^ PIOTR SOROKOWSKI, Attractiveness of blonde women in evolutionary perspective: studies with two Polish samples, Percept Mot Skills. 2008 Jun;106(3):737-44
  7. ^ Doug Jones and Kim Hill, Criteria of facial attractiveness in five populations, Human Nature Volume 4, Number 3, 271-296
  8. ^ [a b] D. I. Perrett et al, Effects of sexual dimorphism on facial attractiveness, Nature 394, 884-887 (27 augusti 1998)
  9. ^ [a b] E Currie Thomas, C Little Anthony, The relative importance of the face and body in judgments of human physical attractiveness, Evolution and Human Behavior Volume 30, Issue 6, sid. 409-416 (november 2009)
  10. ^ Satoshi Kanazawa, Intelligence and physical attractiveness, Intelligence 39 (2011) 7–14
  11. ^ Irene Hanson Frieze et al, Attractiveness and Income for Men and Women in Management, Journal of Applied Social Psychology, Vol 21 Issue 13
  12. ^ Joel Wapnick et al, Effects of Physical Attractiveness on Evaluation of Vocal Performance, Journal of Research in Music Education Fall 1997 vol. 45 no. 3 470-479
  13. ^ Karen Dion et al, What is beautiful is good, J Pers Soc Psychol. 1972 Dec;24(3):285-90