Förändringens fyra rum

Från Wikipedia

Förändringens fyra rum (ibland kallad "Fyrarummaren") är en teori om förändring. Den används för att analysera hur människor och organisationer reagerar i kris och utveckling, under stress och tryck utifrån.

Forskningsbakgrund[redigera | redigera wikitext]

Teorin om Förändringens fyra rum baseras på Claes Janssens forskning vid Stockholms universitet[1]. Under åren 1964-1975 bedrev han ett forskningsprojekt kring viljan att censurera, som tillkom på uppdrag av Svenska Filminstitutet och dess dåvarande VD, Harry Schein[2]. Syftet var att undersöka varför vissa människor var för och andra emot filmcensur, med bakgrund i den hätska debatt[3] som rasade kring Ingmar Bergmans film Jungfrukällan och Vilgot Sjömans film 491 under första hälften av 1960-talet.

I sin forskning upptäckte Claes Janssen två tydliga ytterligheter bland de personer han undersökte, personlighetsvariabler som tidigare inte beskrivits i psykologin och som Janssen i sin doktorsavhandling kallar "censurvännen" respektive "outsidern". Han fann också en rörelse mellan fyra psykologiska grundtillstånd, som alla människor tycktes genomleva i kortare eller längre cykler av sina liv.

Teorin[redigera | redigera wikitext]

Doktorsavhandlingen Personlig dialektik - om självcensur, outsiderupplevelser och integration gavs ut första gången av Liber 1975.

Senare kom denna bok att utgöra grunden för teorin om Förändringens fyra rum. Kärnan i teorin är en modell i fyra delar, "fyrarummaren", som visar hur en individ eller en grupp färdas genom olika stadier i en förändringsprocess[4]. De fyra delarna är nöjdhet, censur/förnekande, förvirring och konflikt samt inspiration/förnyelse.

Sedan 1993 har teorin tillämpats i arbetslivet[5] genom en rad diagnostiska verktyg, till exempel Organisationsbarometern. IKEA använder sedan 1996 konceptet i hela koncernen[6]. Med tiden har Förändringens fyra rum också fått spridning inom bland annat skola[7] och idrott.

Senare forskning[redigera | redigera wikitext]

Förändringens fyra rum har sedan tidigt 2000-tal använts flitigt i skolor i Australien[8]. I en studie[9] vid Swinburne University of Technology visade elever som använt Förändringens fyra rum i klassrummet en större förmåga att analysera och förstå känslor, än referensgrupper som inte gjort det. Särskilt utmärkande var elever i lågstadieklasser, som tydligt visade större förmåga att förstå handlingar som baserades på andras känslor. Liknande resultat framkommer också i Gina Almegårds examensarbete från Linköpings universitet[10].

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Det har förekommit kritik[11] mot Förändringens fyra rum. Denna kritik har främst riktat in sig på att Claes Janssens forskning inte bekräftats av senare studier.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Janssen, Claes (1981) [1975]. Personlig dialektik - självcensur, outsiderupplevelser och integration (2). Stockholm: Liber 
  2. ^ ”Jag har aldrig känt mig så liten! | IHM Business School”. www.ihm.se. Arkiverad från originalet den 16 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150316225124/http://www.ihm.se/blogg/hakan-aludd/jag-har-aldrig-kant-mig-sa-liten. Läst 18 maj 2017. 
  3. ^ ”Vilgot Sjöman i Svensk Filmdatabas”. www.sfi.se. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=63953&iv=BIOGRAPHY. Läst 18 maj 2017. 
  4. ^ Janssen, Claes (1996). Förändringens fyra rum - en praktisk vardagspsykologi. Stockholm: Wahlström & Widstrand 
  5. ^ Weisbord, Marvin R. (2012). Productive Workplaces - Dignity, Meaning, and Community in the 21st Century (3). Jossey-Bass 
  6. ^ Jönsson, Susanne och Klang, Johanna: Att arbeta med förebyggande förändring på producerande företag, Linnéuniversitetet; Institutionen för teknik, 2013; s 25
  7. ^ Susanne Redebo (12 mars 2011). ”Vasaskolans pedagogik sprids över hela världen”. Strengnäs Tidning. 
  8. ^ Jewel Topsfield (13 mars 2012). ”On the board - learning emotional intelligence in class”. The Age. 
  9. ^ Lomas, Justine och Stough, Con: Improving emotional intelligence in schools - the research project, TLN Journal, volume 19 Issue 1, 2012
  10. ^ Almegård, Gina (2000). Barnens fyrarummare - utvärdering av en socioemotionell träningsmetod för låg- och mellanstadieelever. Linköpings universitet; Institutionen för Beteendevetenskap 
  11. ^ Populär konsultmetod bygger på förlegad forskning, Sveriges radio 2016-06-07

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]