Gérard de Nerval

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gérard de Nerval

Gérard de Nerval, pseudonym för Gérard Labrunie, född 22 maj 1808 i Paris, död där 26 januari 1855 (självmord), var en fransk författare, kulturpersonlighet och översättare. Han är en av romantikens främsta företrädare i Frankrike.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Två år efter de Nervals födelse dog hans mor i Schlesien, dit hon följt sin make som var militärläkare i Napoleon I:s armé. de Nerval växte upp hos en moster på landet i närheten av Mortefontaine, Oise. När fadern avslutat sin armétjänst 1814 skickades de Nerval tillbaka till födelsestaden Paris. Han återvände dock flera gånger till platsen för sin uppväxt, både i verkligheten och i sina litterära verk.

Stor uppskattning rönte de Nervals översättning av Goethes Faust till franska 1828. På 1840-talet introducerade han även Heinrich Heine för den franska publiken.

Som originalförfattare gjorde han sig känd genom de fantasirika Élégies nationales et satires politiques 1827, spirituella teaterstycken (ensam eller tillsammans med Alexandre Dumas d.ä. eller Joseph Méry) och åtskilliga berättelser, bl. a. Le réve et la vie och La Bohéme nolante 1855. Med sin fantasifulla självbiografi Le réve et la vie eller Aurélia (1855; svenska 1953) blev han en viktig influens åt surrealismen.

Han skrev även flera reseskildringar, bland annat Voyage en Orient; 1848-50. Den tillkom efter en resa han företog till Kairo och Beirut. I den ingår hans återberättelser av bland annat historien om när drottningen av Saba besökte kung Salomo.

Under 1820-talet inledde de Nerval en livslång vänskap med Théophile Gautier. Senare anslöt han sig även till Alexandre Dumas d.ä. och till en bohemisk krets som så småningom skulle utmynna i Club des Hashischins.

1841 drabbades de Nerval av ett första nervöst sammanbrott. När hans unga hustru gick bort året därpå försjönk han i melankoli och förde en kringirrande tillvaro. Den psykiska ohälsan återkommer som tema i hans novellsamling Les Illuminés (1852).

I januari 1855 begick de Nerval självmord genom att hänga sig i ett fönstergaller. Han begravdes på Père-Lachaise i Paris.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Romaner och novellsamlingar[redigera | redigera wikitext]

  • Voyage en Orient (1851)
    • Drottningen av Saba besöker kung Salomo, svensk övers. 1952, illustr. av Jean Gradassi
  • Les Nuits d'Octobre (1852)
  • Conte et facéties (1852)
  • La Bohème galante (1852)
  • Les Illuminés (1852)
  • Sylvie (1853)
    • Sylvie, svensk övers. 1948, med teckningar av Viggo Thomsen
  • Petits châteaux de Bohême (1853)
  • Les Filles du Feu (1854), novellsamling (sv. översättn. av novellen "Octavie" 1990)
  • Les Chimères (1854)
    • Chimärer, svensk övers. 2007
  • Aurélia (1855)
    • Aurélia, svensk övers. 1947, med teckningar av Jan Thomæus
  • Promenades et Souvenirs (1854-56)

Urval på svenska[redigera | redigera wikitext]

Dramer, dikter och övriga verk[redigera | redigera wikitext]

  • Napoléon et la France guerrière, élégies nationales (1826)
  • Napoléon et Talma, élégies nationales nouvelles (1826)
  • L'académie ou les membres introuvables (1826)
  • Le peuple (1830), ode
  • Nos adieux à la Chambre des Députés ou « allez-vous-en, vieux mandataires » (1831)
  • La main de gloire, histoire macaronique (1832)
  • Piquillo (drama) (1837), drama
  • L’alchimiste (1839), drama
  • Léo Burckart (1839), drama
  • Scènes de la vie orientale (1846-1847)
  • Le marquis de Fayolle (1849)
  • Les Monténégrins (1849), drama
  • Le diable rouge, almanach cabalistique pour (1850)
  • Le chariot d’enfant (1850), drama
  • Les confidences de Nicolas (1850)
  • Les nuits du Ramazan (1850)
  • Les faux saulniers, histoire de l’abbé de Bucquoy (1851)
  • L’imagier de Harlem (1852), drama
  • Odelettes
  • Une allée du Luxembourg

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]