Göksparvuggla

Från Wikipedia
Göksparvuggla
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljUgglor
Strigidae
SläkteGlaucidium
ArtGöksparvuggla
G. cuculoides
Vetenskapligt namn
§ Glaucidium cuculoides
Auktor(Vigors, 1831)

Göksparvuggla[2] (Glaucidium cuculoides) är en sydasiatisk fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Göksparvugglan är en liten uggla, endast 23 centimeter lång, men större än de flesta sparvugglearterna. Den är kraftigt bandad i brungult ovan och under, och streckad på flankerna.[4] Sången är ett bubblande visslande läte.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Göksparvuggla delas in i åtta underarter med följande utbredning:[3]

  • Glaucidium cuculoides cuculoidesHimalaya (nordöstra Pakistan och Kashmir till västra Sikkim)
  • G. c. austerum – östra Sikkim till Bhutan, nordöstra Assam och nordvästra Myanmar
  • G. c. rufescens – nordöstra Indien, Bangladesh och norra Myanmar
  • G. c. bruegeli – södra Myanmar och södra Thailand
  • G. c. delacouri – norra Indokina
  • G. c. deignani – sydöstra Thailand och södra Indokina
  • G. c. whitelyi – Sichuan, Yunnan och sydöstra Kina söder om Yangtze till nordöstra Vietnam
  • G. c. persimile – Hainan (södra Kina)

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

DNA-studier indikerar att sparvuggla står närmare hökugglan (Surnia ulula) än göksparvugglan.[5] Eftersom sparvugglan är typart i släktet Glaucidium innebär det att hökugglan antingen kommer införlivas i Glaucidium eller att göksparvugglan och ytterligare några sparvugglearter lyfts ut till ett eget släkte. Inga större taxonomiska auktoriteter har dock ännu följt dessa nya forskningsresultat.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Arten trivs i öppen skog, ibland även i trädgårdar och odlade områden nära människan.[6] Den äter lite av varje, huvudsakligen insekter som skalbaggar, cikador och gräshoppor, men också grodor, ödlor, gnagare och småfäglar. Den är mestadels daglevande.[7]

Göksparvugglan lägger ägg från april-maj, in i juni i Nepal. Flygga ungar hittade i början av juli. Den häckar i ofodrade bon i trädhål och har rapporterats döda barbetter och hackspettar för att få tillgång till dem. Arten lägger fyra ägg.[7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som vanlig i stora delar av sitt utbredningsområde.[1]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Glaucidium cuculoides Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Wink, M., P. Heidrich, H. Sauer-Gürth, A.-A. Elsayed, and J. Gonzalez (2008), Molecular Phylogeny and Systematics of Owls (Strigiformes), i “Owls: A Guide to Owls of the World”, 2nd ed., (König, C., and F. Weick), Christopher Helm, London.
  6. ^ Rasmussen, P.C. & Anderton, J.C. (2005) Birds of South Asia. The Ripley Guide. Vols. 1 and 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions, Washington, D.C. & Barcelona.
  7. ^ [a b] Holt, D.W., Berkley, R., Deppe, C., Enríquez Rocha, P., Petersen, J.L., Rangel Salazar, J.L., Segars, K.P., Wood, K.L. & Marks, J.S. (2018). Asian Barred Owlet (Glaucidium cuculoides). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/55082 12 januari 2018).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]