Gösta Berlings saga
Från Wikipedia
 |
Denna artikel innehåller inga källhänvisningar. Hjälp till genom att lägga till pålitliga källor. Icke verifierat material kan komma att tas bort. |
Gösta Berlings saga är Selma Lagerlöfs debutroman, utgiven 1891.
Innehåll |
[redigera] Handling
| ” |
Äntligen stod prästen i predikstolen. |
” |
|
—Selma Lagerlöf, Gösta Berlings saga (inledande fras) |
||
Berättelsen tilldrar sig i värmländsk herrgårdsmiljö på 1820-talet och handlar om den försupne prästen Gösta Berling som med hjälp av Majorskan på Ekeby "återföds" till livet. Som (o)tack jagar han henne därifrån för att - med hjälp av den elake patron Sintram och Majorskans kavaljerer - själv överta ruljansen på bruket.
Det är en historia uppbyggd av mustiga sägner, myter och skrönor. Även om Gösta Berling är huvudperson får man också följa ett stort antal mycket säregna och färgstarka personligheter som troligen, åtminstone delvis, är inspirerade av verkliga personer som levde och verkade i 1800-talets Värmland.
Gösta Berling beskrivs omväxlande som en försupen och avsatt präst vars liv är i spillror, omväxlande som en slags sagohjälte med nästan övernaturliga egenskaper. Särskilt mytologiseras hans förmåga att förföra traktens välbärgade unga kvinnor som Anna Stjärnhök, Marianne Sinclaire och grevinnan Elisabeth Dohna.
Hans vänner på majorskans stora herrgård Ekeby (troligen en omskrivning av Selma Lagerlöfs eget barndomshem Mårbacka), "kavaljererna på Ekeby" beskrivs också på ett romantiserat sätt.
Det sagolika landskap som beskrivs mycket målande i boken är också uppenbart hämtat från verklighetens Värmland, till exempel så är den av Lagerlöf beskrivna "Lövens långa sjö" en omskrivning av sjön Fryken.
[redigera] Historia och uttolkningar
Genom en marginalanteckning av författarinnans egen hand vet man att förebilden till Gösta Berling var prästen Edvard Emil Ekström från Kil. Lagerlöfs faster hade varit djupt förälskad i denne misslyckade präst som drack för mycket, och så småningom dog på Vadstena hospital. Fastern hade sedan blivit prostinna i Karlskoga och ville inte påminnas om sin ungdomsförälskelske, så av hänsyn till henne teg Selma Lagerlöf länge om detta och ledde medvetet forskare och journalister på villospår. Inte förrän efter hennes död upptäcktes den marginalanteckning där Ekströms namn nämns.
På en punkt var Selma Lagerlöf dock alltid väldigt tydlig, hon sade vid flera tillfällen klart ifrån att Gösta Berlings förebild inte var Finnskoga-prästen Emanuel Branzell, vilket redan under hennes livstid blev den vanligaste spekulationen. I finnskogsbygdens marknadsföring och turism har denne Branzells roll som förebild för Gösta Berling varit ett ganska centralt tema och tesen om att han var verklighetens Berling fortsätter nämnas än idag. Den kände prästen i Kil, Frej Alsterlind (far till TV-profilen Bengt), klarlade 1986 att Edvard Emil Ekström var Selma Lagerlöfs närmaste förebild för Gösta Berling, i "Fårbenet nr 38", en tidskrift från kamratföreningen vid läroverket i Karlstad. Enligt Arne Eklunds bok " Calle Frykstedt - Till Gösta Berling-gestaltens bakgrund och utformning" från 1958 är det helt klart (bl.a. av ett antal brev och uttalanden av Selma själv ) att det är magistern Carl Johan Frykstedt 1814 - 1856 , som är den huvudsakliga inspirationen till gestalten Gösta Berling, men det mesta övriga är fri fantasi.
[redigera] Källor
¹ Hungrarnas skog i Dalby socken - en lokalhistorisk studie, Lars Elam (1992)
² Kungabrevens galne präst - Berättelsen om en måhända misstolkad värmlandspräst, Lars Elam (2003)
