Gösta Hallberg-Cuula

Från Wikipedia
Gösta Hallberg-Cuula
Gösta Hallberg-Cuula
FöddGustaf Eugén Hallberg-Cuula
4 november 1912
Stockholm
Död14 april 1942
Jandeba
BegravdNorra begravningsplatsen[1][2]
kartor
NationalitetSvensk
Medborgare iSverige och Finland[3]
SysselsättningMilitär, politiker
Redigera Wikidata
En stridshjälm pryder Gösta Hallberg-Cuulas gravvård på Norra begravningsplatsen.

Gösta Hallberg-Cuula, egentligen Gustaf Eugén Hallberg-Cuula, född 4 november 1912 i Finska församlingen, Stockholm, död 14 april 1942 vid JandebaSvirfronten, var en svensk-finländsk nazist[4][5][6][7][8], militär och politiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Cuula var under 1930-talet propagandachef och hade medlemsnummer 240 i det av Sven Olov Lindholm ledda nazistpartiet[4][7] NSAP. När Finland invaderades av Sovjetunionen 1939 i Finska vinterkriget anmälde han sig frivilligt till vad han såg som "broderlandets försvar mot kommunismen", och erhöll som finländsk medborgare graden finsk reservlöjtnant. Under Finska fortsättningskriget 1941 reste han åter österut och deltog först som plutonchef i IR55 på Hangöfronten, därefter 1942 som plutonchef i avdelta kompaniet/IR 13 ("svenska frivilligkompaniet") vid Svirfronten. Han medverkade även i upprättandet av Frontmannaföreningen Sveaborg.

Han omkom av egen exploderande rörmina den 14 april 1942 och begravdes på Stockholms norra kyrkogård den 9 maj. På hans gravsten finns inskriften "Fjärran i öster fallen för Sverige". I Vittis i Satakunda, i Cuulas hembygd i Finland, finns på kyrkogårdens hjältegravplats rest en sten med texten "Luutn. Gustav E. Hallberg-Cuula * 4.11.1912 U 14.4.1942".

Hallberg-Cuula hyllas av svenska nynazister,[5][6] som årligen brukar besöka dennes grav för att där lägga blommor.[8][9][10][7][11] Hans före detta stridskamrater besökte årligen hans grav på dödsdagen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Norra Begravningsplatsen: Kända personer, Hittagraven.se, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Hallberg Cuula, GUSTAF EUGéN, Svenskagravar.se, läs online, läst: 27 mars 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Befolkningen i Sverige 1840–1947, Arkiv Digital, fosterson: Kuula, Gustaf Eugen, läs online, läst: 2 januari 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] "Nazismen i Sverige" av Lööw, Heléne. Ordfront förlag. 2015
  5. ^ [a b] ”Nordisk ungdom manifesterar i Stockholm”. www.aftonbladet.se. 29 november 2018. https://www.aftonbladet.se/a/Rx7765. Läst 9 september 2021. 
  6. ^ [a b] Johannes Cleris (19 november 2018). ”Krigarkungens dödsdag har tappat sprängkraft”. Strömstads tidning. Arkiverad från originalet den 14 april 2022. https://web.archive.org/web/20220414160257/https://www.stromstadstidning.se/krigarkungens-d%C3%B6dsdag-har-tappat-spr%C3%A4ngkraft-1.11007962. Läst 14 april 2022. 
  7. ^ [a b c] ”"Walles höll på ända in i döden"”. dalademokraten.se. 29 september 2015. https://www.dalademokraten.se/artikel/walles-holl-pa-anda-in-i-doden. Läst 9 september 2021. 
  8. ^ [a b] ”Nordisk ungdom manifesterar i Stockholm”. Borås Tidning. 29 november 2018. https://www.bt.se/tt-inrikes/nordisk-ungdom-manifesterar-i-stockholm-beffd757/. Läst 9 september 2021. 
  9. ^ ”Hundra nazister mindes Hallberg-Cuula”. Expo.se. 18 april 2006. https://expo.se/2006/04/hundra-nazister-mindes-hallberg-cuula. Läst 9 september 2021. 
  10. ^ Juho Ojala (26 maj 2018). ”Finlandsfrivillige Gösta Hallberg-Cuula – Krigsminnen.se”. Krigsminnen.se. https://www.krigsminnen.se/finlandsfrivillige-gosta-hallberg-cuula/. Läst 9 september 2021. 
  11. ^ ”KAMPEN I BILD: Aktivism i Stockholm till minnet av Gösta Hallberg-Cuula. AKTIVISM. Söndagen den 14/4 2013 genomförde Näste 1 en offentlig aktivitet i centrala Stockholm för att hedra den fallne hjälten Gösta Hallberg-Cuula. (Videon borttagen)”. www.youtube.com. MotstandsMedia. 20 april 2013. https://www.youtube.com/watch?v=TBSmvWfc5Tg. Läst 9 september 2021. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Anna-Lena Lodenius & Stieg Larsson, Extremhögern. Tiden: Stockholm 1991
  • Svenska frivilliga i Finland 1939-1944. Förbundet Svenska Finlandsfrivilliga. Militärhistoriska förlaget: Stockholm 1989